Sök
Translate

Use Google to translate this website

Hem Emil vill se minskat fokus på betyg och bedömning

DELA

Emil vill se minskat fokus på betyg och bedömning

Emil Tyberg på Linnéuniversitetet i Växjö har ett minst sagt starkt intresse för engelskundervisning och skolutveckling. Han är sammankallande i projektet Röda tråden i engelskundervisningen och han utmanar dig som lärare att tänka ett extra varv runt bedömning av elever.

Emil Tyberg utbildar lärarstudenter i engelska på Linnéuniversitet.

Emil Tyberg tycker att engelskundervisning och planering av den ska vara rolig. Foto: privat

Du som undervisar i engelska i Växjö kommun har kanske i något sammanhang hört talas om projektet med namnet Röda tråden. Om inte får du göra det här och med stor sannolikhet är det något som du kommer att stöta på och ha nytta av i ditt arbete som lärare så småningom, när allt är färdigställt. Röda tråden syftar till att lärare inom och mellan olika stadier på skolorna ska känna sig tryggare i vad som bör läras ut under vissa årskurser, hur man kan lära ut och vad man kan lämna till högre stadier. Emil Tyberg på Linnéuniversitetet ska vara länken och navet för att försöka få ihop ett synsätt där F-3 lärare vet ungefär vad de ska lämna över till sina kollegor på 4-6 och så vidare.

— Initiativet till Röda tråden tog jag när jag insåg att vi lärare är ganska dåliga på att inkludera varandra i arbetet. Det är vattentäta skott mellan stadier och ibland även inom skolor. I den bästa av världar pratar lärare inom samma stadium sig samman kring undervisning och dess innehåll. Men man gör ganska sällan det. Än mindre mellan grundskola och gymnasium. Jag har en förståelse för att det är så, framför allt i större städer där elever på gymnasiet kanske kommer från 15 olika högstadieskolor, men i en stad som Växjö borde samarbetet kunna vara bättre, säger Emil Tyberg.

Emil Tybergs meritlista känns mer än gedigen. I snart 24 år har han haft sin arbetsplats på Linnéuniversitetet där han är anställd universitetsadjunkt. Han är i grunden utbildad gymnasielärare i engelska och franska men kom, som han själv uttrycker det, “aldrig ut i verksamheten”. Från dag ett på universitet har han jobbat med lärarutbildning. Han var med och implementerade den nya lärarutbildningen som nu inte finns längre och för ungefär 10 år sedan var han med och implementerade ytterligare en ny lärarutbildning. Främst jobbar han inom ämnet engelska och han undervisar alla studenter som ska bli engelsklärare oavsett stadie. Lägg till det att Emil Tyberg är samordnare och studierektor i lärarutbildningsfrågor för Institutionen för språk och all lärarutbildning där samt ansvarar för ämnesdidaktik för blivande engelsk-, fransk-, tysk- och spansklärare inom den kompletterande pedagogiska utbildningen. Dessutom är han involverad i internationaliseringsprojekt för universitetets räkning.

Emil Tyberg har suttit med i en referensgrupp för Skolverket som representant för universiteten. Referensgruppen är till för gymnasieskolans utveckling för de studieförberedande programmen. Vid ett av dessa tillfällen ställde han frågan till föreläsaren hur bildning, eller arbetet runt bildning faktiskt ska implementeras.

— Många gånger blir våra väldigt bra tankar och idéer en film på en hemsida. Det får inte fastna där, och bland annat därför är jag så intresserad av det arbete vi för i Röda tråden-gruppen.

Så, hur startade då Röda tråden-arbetet egentligen? På Linnéuniversitetet dök möjligheten att internt söka pengar för projekt upp. Pengarna söktes för Språklärarnätverket och Röda tråden blev en del av det. Ändamålet med Språklärarnätverket är att komma närmare skolverksamheten och Emil Tyberg har fått veta att projektet kommer att fortlöpa åtminstone tre år till.

— Jag har ett mycket gott samarbete med några VFU-handledare i Ljungby och via en av dem fick jag kontakt med utvecklingsledaren för skolfrågor i Ljungby kommun. Vi fick igång ett litet nätverk av lärare där vi träffades och diskuterade undervisning och hur man kan få ut det bästa av den.

Samtidigt som nätverket i Ljungby tog fart hade Emil kontakt med Anna Bengtsson, verksamhetsutvecklare på utbildningsförvaltningen i Växjö. Hon fick i uppgift att hitta lärare från olika stadier som ville vara med i ett liknande nätverk. Och så föddes det som fick namnet Röda tråden.

Gruppen har tillsammans bestämt att diskussioner ska föras utifrån de olika språkliga förmågorna. Alla medverkande har deltagit och visat elevexempel. Under de första träffarna diskuterades skriftlig produktion. Hur kan den se ut för en elev i årskurs sex? Vilka krav på språkhantering kan och ska man ställa? Vad kan en högstadielärare som undervisar i engelska förvänta sig att lärarna på mellanstadiet har gått igenom? Och ur detta sprang den viktiga frågan hur det som belystes i gruppen skulle föras vidare. Valet föll på en hemsida som är under uppbyggnad. När den är klar ska den bli tillgänglig för pedagoger i kommunen.

Annat som lyfts är tillexempel hur man kan arbeta med grammatik utifrån en text. Nätverksmedlemmarna har fått i uppgift att läsa en given text och sedan har de fått komma med tankar, idéer och förslag på hur man skulle kunna arbeta runt den.

De lärare som är med i Röda tråden deltar för att de ser en sådan stor vinning i att träffas över stadiegränser och lära sig av varandra. I förlängningen blir det viktigt att de sprider det de samtalar om och lär sig.

I många år har Emil Tyberg observerat undervisning och arbetat i projektet Samverkan för bästa skola gentemot Skolverket. Att få observera andra ämnen än engelska har givit mycket. Hur man kan applicera exakt samma metoder och infallsvinklar på en bildlektion som på en engelsklektion till exempel och att lärare därför borde samarbeta mycket mer. Inte bara inom ett visst ämne utan mellan dem också.

Emil Tyberg var med och skrev kursplaner för engelska, moderna språk och teckenspråk för hörande 2009. Genom sitt arbete med det och genom observationer – 30 till 50 lektioner per år brukar det bli – har han fått stor inblick i hur engelskundervisningen går till, men också kunskap om hur svensk skola fungerar.

Det pratas mycket om måluppfyllelse i svensk skola. Tyvärr har det blivit ett negativt ord, menar Emil. Detsamma gäller för formativ bedömning.

— Måluppfyllelse är egentligen något fint. Vi vill att våra elever ska uppnå något. Formativ bedömning ska ta eleverna vidare. Jag brukar ställa frågan till lärare när jag är ute på skolor. Vad är måluppfyllelse för er? Många som får frågan svarar då att det är att alla ska få ett E. Det blir felaktigt. Vad händer då med bildningstanken?

— Varför sätter ni betyg? Det är en annan viktig fråga jag brukar ställa till lärare och det är en fråga som lärare också måste ställa till sig själva ibland. Någon gång har jag fått svaret att eleverna har rätt att veta. Men om det blir viktigare för eleverna att veta hur de ligger till på en betygsskala än att de facto se till att de blir bättre på engelska är vi fel ute. Ju mer man fokuserar på betygen, desto svårare har man att få med främst eleverna med lägst betyg. Och om man dessutom märker att det på samma skola kan vara så att lärare har olika synsätt på hur man sätter betyg blir det ännu värre. Det är otroligt viktigt att lärarna på samma skola har en samsyn kring hur betyg ska sättas och hur bedömning ska ske. Ett lärarbyte ska heller inte innebära att betygen flyttar sig mycket åt ett eller annat håll.

De omarbetade kursplanerna är högaktuella våren 2023. Skolverket skriver fram att “de reviderade kursplanerna ska bli en tydligare utgångspunkt och ett bättre arbetsverktyg för lärarnas undervisning. De ska stödja en skola för kunskap och bildning och stärka kvaliteten och likvärdigheten i undervisningen.”

— Våra kursplaner är inte nivåbaserade, de är genrebaserade och eleverna behöver få dem förklarade för sig på ett konkret sätt. Det finns ett tomrum i kursplanerna. Därför är ett av huvudmålen Röda tråden att kunna visa på och tala om vad det faktiskt är man ska kunna när man går från exempelvis F-3 till 4-6. Ett exempel kan vara att ja, man ska kunna skriva I (jag) med stor bokstav. Men det är inte lätt för lärare att sätta ner foten här då nationella prov godkänner varianter.

Emil Tyberg tror inte att det kommer att bli så många märkbara effekter åt något håll när det gäller de reviderade kursplanerna eftersom de är skrivna utifrån ett genreperspektiv där det fortfarande saknas nivåer.

— Att prata progression är svårt utifrån kursplanerna. Jag har inget emot genrepedagogik och tycker att det är jättebra att man jobbar kring till exempel argumenterande och resonerande texter. Det är bra för eleverna att ha små boxar att utgå ifrån. Nu ska vi argumentera, då har jag de här verktygen och så vidare. Men, vi måste få in nivåerna och det är därför Röda tråden finns.

Läxor i engelska då? Det är inte antingen eller, säger Emil. Ger man en läxa måste man ha klart för sig själv varför man ger den, vad målet med den är, är det bäst att göra den hemma eller i klassrummet? Mekaniska läxor som till exempel ordläxor brukar fungera bra att ge.

Emil Tyberg leker med tanken som han tror att många lärare har svårt att sätta ord på.

— Man förstår inte alltid kopplingen mellan nationella provets låga krav och att stadiet ovan det man själv undervisar på gnäller på att eleverna inte har med sig tillräckliga kunskaper. Och varför ska vi ha en godkänd nivå? Kan vi inte bara ha dåliga och bra betyg istället? Och vad är det som säger att alla måste ha uppnått en viss nivå i årskurs sex?

Emil menar vidare att lärare behöver våga ifrågasätta betygsättningen mer än vad de kanske gör. Sätter man verkligen alltid elevernas kunskapsutveckling först och om inte, vad beror det på? Är det rent av så att betyg ibland är mer av en administration?

— I teorin är det en jättefin tanke att vi ska få alla att komma till en bra nivå men i praktiken fungerar det inte alltid. Vi är inte främst till för att eleverna ska klara ett visst prov eller få ett visst betyg. Vi är främst till för att de ska bli bättre.

— Det är en fråga jag också brukar ställa till lärare. Hur många är det som har haft prov det sista läsåret som inte främst varit till för att sätta betyg utifrån? Att ge prov för att eleven själv ska utvecklas är väl ändå det viktigaste.

— Lägg tiden på att utnyttja den frihet som finns i kursplanen för engelska, betonar Emil Tyberg. Lägg inte merparten av tid på bedömning som har som främsta mål att dokumentera eller betygsätta. Gör roliga saker! Lärarlag bör inte lägga för stor del av sin gemensamma tid på att sambedöma nationella prov, den ska istället ägnas åt att bygga upp undervisningen. Givetvis måste man diskutera nationella prov men fördela tiden rätt. Då kan man komma längre när det gäller elevers utveckling. Fokus på betyg leder inte till bättre betyg. Fokus på undervisning gör däremot det.

Text: Karin Råhlin

Detta är Pedagog Växjö

Pedagog Växjö är en sajt för oss och av oss som jobbar i någon av Växjö kommuns kommunala eller fristående verksamheter för barn och elever. Här delar vi med oss av vårt eget arbete, inspireras av varandra, hittar nyheter och växer i våra uppdrag. Innehållet byggs upp av oss alla tillsammans.

Här hittar du oss

Länk till Växjö kommuns hemsida