Sök
Translate

Use Google to translate this website

Hem Erika bygger broar i engelska

DELA

Erika bygger broar i engelska

Erika Zaar är språkläraren på Elin Wägnerskolan som gillar att “nörda in sig”. I ett roligt arbetsområde i engelska med årskurs åtta lyckades hon och hennes elever med konststycket att bygga broar bakåt i tiden och fläta samman generationer. Dessutom är hon involverad både i Språklärarnas riksförbund och den lokala satsningen Röda tråden.

Erika Zaar i skolbibliotekets trappa

Erika Zaar undervisar i engelska och hyllar tvålärarskapet.

Elin Wägner är en relativt ny skola. Den är inne på sitt sjunde läsår och samarbetet mellan kollegorna har handlat mycket om att få igång verksamheten på ett bra sätt och en hel del fokus har legat på detta och på projekttid som är en del av skolans profil. Här arbetar man tematiskt, ämnesövergripande, två gånger i veckan. Varje läsår har fyra olika teman med olika inriktningar beroende på årskurs.

— Men nu när det gått några år känner jag mig hoppfull kring att ett tightare arbete oss engelsklärare emellan ska kunna komma igång. Det funkar bra nu men det kan alltid bli bättre, säger Erika.

— På min arbetsplats använder vi läromedlet Gleerups som bas för undervisningen i engelska. Man måste ha något att utgå ifrån temamässigt när man undervisar. Sedan kanske vi inte alla använder det precis lika mycket och såklart blandar vi in även annat material. Vi har en årsplanering som vi försöker följa för att det ska bli enhetligt och för att det inte ska spela någon roll vilken lärare man har eller för den delen bli så sårbart om man byter lärare.

Erika berättar att hon gillar att “nörda in sig” som hon själv uttrycker det. Sedan några år tillbaka är hon involverad i ett projekt: Röda tråden Länk till annan webbplats. i engelskundervisningen som initierades av Emil Tyberg på Linnéuniversitetet. Tillsammans med tiotalet andra lärare från olika stadier håller hon på att arbeta fram ett lokalt material – en plan för innehållet i undervisningen - för kommunens engelsklärare. Projektet startades i slutet av pandemin och är inne på sitt andra läsår.

— I korta drag handlar Röda tråden om att få en bättre övergång mellan stadier i ämnet engelska i Växjö kommun, men också en större likvärdighet i det man undervisar mellan skolor. Vilka grammatiska moment bör man ha gått igenom under en viss årskurs? Hur kan man arbeta med skrivande och med läsning? Tanken är att alla elever ska ges en liknande grund att stå på. Det underlättar för dem och för oss lärare, speciellt vid stadieövergångar, förklarar Erika.

— När det kommer till grammatik tycker jag att repetition är viktigt. Även för våra äldsta elever är det bra att repetera det vi kallar för basic grammar. Många kan det väl men det tål alltid att repeteras. Och för vissa elever är det verkligen viktigt, de behöver repetitionen för att befästa kunskaperna. Man kan jobba med samma typ av grammatiska moment i olika åldrar men på olika sätt. I takt med elevernas mognad och ålder kan man sedan fördjupa och ge mer avancerade exempel. Jag förespråkar korta grammatiska stunder snarare än ett längre grammatiktema. Det kan lätt bli platt och lite långtråkigt. Då är det mycket bättre att koppla ett grammatiskt moment till pågående tema. Om grammatiken dyker upp i sitt naturliga sammanhang och inte bara lösryckt blir det lättare för eleverna att ta till sig och förstå.

Många lärare skulle nog säga att deras stora dåliga samvete är tidsbristen. Att man helt enkelt inte räcker till för alla på det sätt man skulle vilja. Erika Zaar kan till viss del lägga den känslan åt sidan de lektioner då hon och hennes kollega arbetar tillsammans runt en klass i ett tvålärarskap.

— Det är underbart och jag tror verkligen att det är lösningen på mycket. Att vara två pedagoger som både planerar och undervisar tillsammans tillför otroligt mycket både för eleverna och för oss. Vi delar lika på ansvaret så ingen av oss behöver känna att det råder obalans. Vi kan dela upp klassen i grupper så som vi tycker att det passar för tillfället och ha en stor flexibilitet där. Arbetsron och kunskapsinhämtningen blir bättre. Eleverna får med sig sådant de kanske inte skulle fått annars i och med att vi får mer tid för dem när vi är två. Det som är så bra är att det också alltid finns två perspektiv på det som sker. Jag och min kollega kan hjälpas åt att bolla tankar och idéer.

Engelskämnet är kanske det ämne i skolan där nivåskillnaderna i kunskap spretar mest, och det håller Erika med om.

— Det är absolut den största utmaningen, att nivåerna är så olika inom samma grupp. Man har de elever som knappt kan berätta vad de gjort under dagen och i samma rum finns de som kan sitta och ha en politisk diskussion på engelska. Det är det spannet man jobbar med. Jag tror verkligen inte att vi har den skillnaden i något annat ämne. Många elever ägnar så mycket tid åt engelska på sin fritid, jag läste någonstans att siffran var 17 timmar per vecka. Om det stämmer vet jag inte men mycket tid är det. De surfar runt på nätet, spelar, kollar filmer och läser. Och så på andra sidan har vi den grupp elever som kanske inte bott i Sverige så länge och som inte mött engelskan på samma sätt i sina hemländer som våra svenska barn och ungdomar. Dessa elever ska först brottas med svenska språket. För dem får engelskan sättas på vänt lite. Så glappet är stort och det kräver mycket av mig som lärare. Ofta läggs fokus på de elever som inte når målen, men vi får heller inte glömma att utmana våra starka och högpresterande elever, även om det är svårt när man har en begränsad mängd tid.

Trots stora glapp mellan elevernas kunskaper i engelska och trots att det finns elever som av olika anledningar upplever ämnet som svårt ser inte Erika att det är svårt att få elever att våga använda språket i klassrummet.

— Generellt tycker jag inte att de saknar tilltro till sin egen engelska. Jag jobbar mycket med korta talövningar i grupp. Jag förespråkar gruppövningar. I helklass är det ofta samma elever som svarar eller pratar hela tiden. I grupper får alla komma till tals. Det blir mycket lättare och bättre så. En annan sak som jag tror är viktig för att få eleverna att våga och bli trygga är att jag är öppen med att inte jag heller kan precis allting. Man ska inte låtsas att man är fullärd, det kan nästan bli löjligt. Om jag visar att jag är osäker på ett ord eller kanske inte alltid har svar på de frågor eleverna ställer tror jag att det blir lättare för eleverna att våga mer. Jag vill vara prestigelös. Idag kan man så lätt få reda på saker och ting ändå, utan en lärare. Man vinner på att visa att man inte är perfekt men att man ändå är trygg i sig själv.

Pedagogik och ämneskunskaper måste gå hand i hand för att skapa goda förutsättningar för lärande. Som lärare behöver du också kunna inspirera och engagera. Något som inte alltid är lätt och kanske speciellt inte när man arbetar med ibland ganska svårflirtade tonåringar. Erika Zaar berättar dock om arbetsområdet i engelska som inte bara skapade engagemang utan också uppfyllde ett större syfte och som byggde broar mellan människor. Visst låter det härligt?

— Jo, jag är lite extra stolt över det arbetsområde som vi kallade Role Models och som vi genomförde med årskurs 8. Först läste vi texter, på ett ganska klassiskt vis, om personer som hade varit eller skulle kunna vara förebilder av något slag. Vi samtalade om dem och sedan fick eleverna skriva individuella texter om egna förebilder de hade och varför. Därefter kom själva slutdelen för området och den bestod i att man skulle intervjua en “elderly person” i sin närhet och ställa frågor om dennes tonårstid och om förebilder som han eller hon hade då. Det blev så himla bra. Det var något som verkligen engagerade. Inte bara fick de en uppgift som de verkligen var tvungna att ta ansvar för, på köpet fick många en fin stund med kanske mormor eller farmor. Någon intervjuade till och med sin granne. De fick veta saker som sina släktingar som de kanske aldrig hade fått veta annars. De fick på något sätt lära känna en ny del av dem och de fick ett stycke historia som en liten bonus. En av frågorna de tog med sig till intervjun var: “Vad skulle du ge ditt eget teenager self för råd om du fick göra det nu?” Alla svar de fick samlade vi sedan ihop i ett collage: “Advice for teenagers from another place and time”. Citaten kom från flera delar av världen eftersom vi har ganska många elever med utländsk bakgrund. Vid varje citat skrev eleverna även plats och årtal. Så om farmor bodde i Värnamo när hon var 15 år 1965, till exempel, fanns det med på collaget. Vi tyckte att det blev jättebra. På det här sättet fick ju eleverna verkligen en chans att ta in omvärlden. Uppgiften fick ett mervärde.

— Det är så roligt att planera upp arbetsområden och lektioner. Det händer såklart att man lägger för mycket tid på jobbet ibland men jag tycker verkligen att jag har ett roligt jobb. Därför är det värt den tiden, säger Erika Zaar.

Text och foto: Karin Råhlin

Detta är Pedagog Växjö

Pedagog Växjö är en sajt för oss och av oss som jobbar i någon av Växjö kommuns kommunala eller fristående verksamheter för barn och elever. Här delar vi med oss av vårt eget arbete, inspireras av varandra, hittar nyheter och växer i våra uppdrag. Innehållet byggs upp av oss alla tillsammans.

Här hittar du oss

Länk till Växjö kommuns hemsida