Sök
Translate

Use Google to translate this website

Hem Drivs av kärleken till musik och människor

DELA

Drivs av kärleken till musik och människor

Kulturskolans Anna-Carin Sundén, lärare i violin och orkesterspel, vet vad som driver henne.
— Kärleken till musiken och till människor i en kombo, säger hon. Det är en kärlek till ämnet och barnen, men inte bara, utan det handlar om att ha hopp om mänskligheten.

Anna-Carin Sundén sitter i gräset.

Anna-Carin Sundén känner sådan glädje att hålla på med meningsfulla saker. Stipendiepengarna gick bland annat till ett par fina hörlurar.

Anna-Carin Sundén, är Suzukipedagog på högsta nivå, belönades tidigare i år med ett av utbildningsnämndens personalstipendier, för bland annat ”fördjupad kunskap och smittande energi”. Hon har inget emot att använda de stora orden.

— Det låter teatraliskt det där om mänskligheten och vi lärare på Kulturskolan är inte teatraliska privat. Men det är lite inbyggt i vårt yrke; det är lite hjärta och smärta – och död. Vi måste våga känna stora känslor och prata om vad livet egentligen är, då kan det bli stort och svulstigt, säger hon. Det vore meningslöst om jag inte tyckte att människor var viktiga.

I stort sett varje fråga får ett svar som innehåller en hyllning till kollegorna. Anna-Carin upplever att hon arbetar i en organisation där man tillåts att växa.

— Det är svårt att växa utan kollegor och jag värderar kollegornas arbete stort. Vi gör olika saker, men vi gör det med kvalitet. Vi är sociala varelser, men ändå singelspelare. Jag som person har fått väldigt mycket stöd av mina kollegor. I kollegiet i stort och i stråkgruppen är det väldigt familjärt, för vi har jobbat så länge ihop. Där finns ingen prestige, ingen svartsjuka.

Suzukimetoden går förenklat ut på att eleverna börjar spela i tidig ålder, att inga noter används i början och att de härmar och lär sig. Föräldrarna har också en stark roll. I texten: Undervisa utan ord beskriver Anna-Carin hur undervisningen kan gå till.

Hon gick sin första kurs i Suzukimetoden 2005 och startade året därpå en grupp, privat.

— Det var mycket filosofiska saker som föll mig i smaken i Suzukimetoden. Jag hade kanske inte tänkt att jag skulle nörda in mig så mycket i det här.

Men det gjorde Anna-Carin i alla fall och ville så småningom föra in Suzukimetoden på Kulturskolan. Först upplevde hon ett visst motstånd att satsa på metoden från en tidigare chef.

— Men det här säger jag väldigt kärleksfullt till min före detta chef, som också var med och delade ut priset på utbildningsnämnden: Det var inte bara negativt. I stället för att hålla på att prata om metoden, tänkte jag att det var bättre att visa i handling. Jag puttrade på och byggde förtroende steg för steg med min chef. Jag fick tänka en gång till för att förankra. Det har varit tryggt för mig. Lite motstånd är bra. Det har stärkt mig.

Mycket i Anna-Carins lärargärning handlar om relationer. Hennes elever är från gröna fyraåringar och hela vägen fram till de avancerade eleverna som ska söka vidare till högre utbildning efter gymnasiet. Hon träffar alla sina elever två gånger i veckan.

— Det är en stor förmån för mig att jag kan bygga relationer över tid och följa elever från barn till vuxen. Mina elever har en individuell lektion i veckan och då kommer de med sina föräldrar, sedan har de grupp. Det betyder att jag träffar samma barn flera gånger. Jag har nu 43 elever och många går musiktillägget (i gymnasiet) eller fördjupad kurs som heter musik special (högstadiet).

Hon tycker att det mesta stödet för arbetet hon har gjort, kommer från elevföräldrarna och eleverna. Och kanske blev elevföräldrarna gladast över att hon fick stipendium.

— Det var rörande. Som Suzukilärare släpper man in föräldrarna så väldigt nära, de är ju inne tätt inpå, eftersom jag utbildar dem som hjälplärare. Många säger att det ofta blir problem att släppa in föräldrarna så nära, och i skolans värld tampas man med detta hela tiden.

Men det tillhör Suzukimetoden att släppa in föräldrarna.

— Jag har inget val: jag måste släppa in dem, säger hon. Det var väldigt jobbigt när jag var yngre, innan jag hade så mycket erfarenhet. Nu är jag äldre än mina nya elevföräldrar och det blir fantastiska relationer, som det blir när man har tid att bygga dem. Men det handlar inte om personkemi eller ”dig vill jag vara kompis med” utan ”du är min elevförälder och dig ska jag lyssna på och ge dig förutsättningarna”.

Det är en utmaning, men det tycker Anna-Carin Sundén å andra sidan om. I Anna-Carins tjänst har hon också ansvar för kammarorkestern och när det gäller konsertverksamheten har hon och kollegorna varandras elever. Ändå är det så att hon har ganska stor pott av de elever som får mycket tid.

— På en annan arbetsplats skulle man kunna titta snett på detta. Mina kollegor som undervisar på Studio 17 i Araby Länk till annan webbplats. träffar ju mängder av barn. De jobbar väldigt brett och då skapar de förutsättningarna för att jag kan jobba mer smalt.

Anna-Carin Sundén menar att spetsen inte kan vara utan bredden och tvärtom; det är hela tiden ett samspel.

— Det är viktigt att vi har en spets, att vi kan ha kammarorkestern, att vi har hög nivå, kan göra projekt med Musica Vitae och har duktiga elever som går vidare. Den gruppen driver ju på, för att det ska bli intressant för bredden. Men utan bredden, blir det vi gör inte heller så viktigt.

Hon tycker de är duktiga på Kulturskolan i stort att prata om de här frågorna.

— Vi har valt att fördjupa oss i olika saker. Vi skapar förutsättningarna tillsammans, säger hon.

En bra dag för Anna-Carin innehåller egen kvalitetsövningstid på fiolen hemma, någon form av träning — gärna yoga — och en filosofisk cykeltur till jobbet.

— Jag väldigt förtjust i morgonen så för mig är det guld att jobba eftermiddag och kväll. Jag cyklar alltid från Hovshaga, sommar som vinter, och går igenom dagen: Först har jag henne och sen kommer han… jag matar mig med trevliga möten som ska komma. Sedan älskar jag dagar när vi har grupper, när vi är många. Det är härligt. Jag får framför allt energi av att jobba med grupper, jag får igång ett energiflöde, som ger mig mycket tillbaka. Ju mer man ger desto mer får man. Kontakten mellan elever och elevföräldrar är bara positiv.

Hon säger att hon inte tappar någon energi när hon jobbar. Är hon ledig blir hon trött vid tretiden på eftermiddagen. Hon börjar tidigast halv två och jobbar till 20 och är det symfoniorkesterprojekt blir det 21:30.

— Mina goa elever kan komma sjöblöta, de har glömt noterna, de är hungriga. Men vi säger till varandra: ”Nu kämpar vi på tillsammans, men vad mysigt det hade varit om det hade funnits en öppen spis här och varm choklad”. Jag tycker ju också att det är grått och mörkt och fryser och ingenting fungerar. Men jag upprepar: ”Du är ju här och nu kämpar vi på tillsammans.”

Anna-Carin jobbar många helger, men tycker ändå hon har stor frihet under ansvar att lägga schemat. Säljer man in något i väldigt god tid, är det inte många som säger nej. Då räcker inte tre veckor, ibland är det ett år som gäller, menar Anna-Carin. Det är bra med lång framförhållning när projekt ska planeras, annars kanske hon stör någon annan kollegas upplägg. Det försöker hon lära sina äldre elever, som ofta väldigt sent kommer på att de är dubbelbokade.

— Det får man förlåta dem för, men jag brukar ge dem ett råd att ta med ut i livet: ”Man kan få igenom nästan vad som helst bara man är ute i god tid”.

Framtiden då, hur tänker hon sig den? Anna-Carin vet att det visserligen är svårt för lärare, vilken sort som helst, att jobba privat, men som Suzukilärare skulle det gå, eftersom metoden är ett så starkt varumärke.

— Jag känner mig mentalt fri och det är viktigt. Den dagen jag känner att någon har bundit bak mina armar hårt och säger nu har du inte förutsättningarna för att göra ett bra jobb, då har jag en back up, då kan jag gå. Men. Jag har inte tänkt att gå, för jag har det fantastiskt bra och jag uppskattar gemenskapen. Jag brukar skoja att tanterna i min släkt de blir ju så gamla —mormor blev över hundra — så om någon frågar säger jag att ni får nog dras med mig länge. Jag är nog kvar på Kulturskolan tills jag fyller 75 år.

Anna-Carin Sundén blir filosofisk igen.

— I kris kan det synas oviktigt att vara fiollärare, det som ligger längst ned, och det kan också vara det allra viktigaste, det som syr ihop och gör det vi håller på med meningsfullt.

Hon säger att hon möter kanske inte så många människor, men dem hon möter sprider kulturen vidare och det handlar inte bara om att de blir yrkesmusiker eller fiollärare.

— Hela lärarkåren, oavsett var man jobbar, borde tänka så att man sätter så mycket avtryck —och att många av dem är mycket positiva, säger Anna-Carin Sundén.

Text och foto: Agneta Myrestam

Personalstipendiater

Utbildningsnämnden delar varje år ut flera personalstipendier. Motivering till Kulturskolans Anna-Carin Sundén, lärare i violin och orkesterspel, lät så här:

På ett enastående sätt har Anna-Carin byggt upp fiolverksamheten genom Suzuki-metoden som inkluderar barn från 4-19 år. Parallellt har hon genom åren vidareutbildat sig inom Suzukimetodik och nu nått den mest avancerade nivån i utbildningsstegen, nivå 5.

Anna-Carins arbete ramas in av fördjupad kunskap och smittande energi. Hon möter alla elever och föräldrar med en genuin värme och hon är en mycket uppskattad kollega. Anna-Carin jobbar målmedvetet med såväl bredd som spets och flera av hennes elever har gått vidare till eftergymnasiala utbildningar och musikhögskolor, vilket är en bedrift i sig då konkurrensen är knivskarp för att komma in på dessa skolor.

Andra stipendiater 2022 är:
Ellinor Rydman, lärare, Teknikum
Åsa Sjölin-Bilsteen, administratör, förvaltningskontoret
Maria Petersson Markus, förskollärare, Lammhults förskola
Ola Green, lärare, Norregårdskolan

Mer läsning om Suzukimetoden
Sök upp Swesuzuki.org Länk till annan webbplats. om du vill läsa mer om Suzukimetoden och dess grundstena.

Detta är Pedagog Växjö

Pedagog Växjö är en sajt för oss och av oss som jobbar i någon av Växjö kommuns kommunala eller fristående verksamheter för barn och elever. Här delar vi med oss av vårt eget arbete, inspireras av varandra, hittar nyheter och växer i våra uppdrag. Innehållet byggs upp av oss alla tillsammans.

Här hittar du oss

Länk till Växjö kommuns hemsida