Sök
Translate

Use Google to translate this website

Hem Bilmärken och symboler banade väg

DELA

Bilmärken och symboler banade väg

Med hjälp av bilmärken och symboler tog sig Lena Sundvisson, förskollärare på Villekulla förskola, in i leken. Hon är först ut i en artikelserie som ska ge en djupare inblick i hur pedagoger undervisar med hjälp av metoden lekresponsiv undervisning.

Bilder på bilar

Gamla bilar, häftiga bilar och symboler utvecklade leken som höll i sig i flera veckor.

Villekulla förskola är en av de förskolor som sedan en tid tillbaka arbetar med lekresponsiv undervisning. Rektorerna Carina Stål, Therese Gylling, Helena Hermansson och Charlotte Rydberg har beskrivit i en inledande artikel hur de arbetat:

Varje pedagog fick genomföra en hemuppgift som handlade om att ta sig in i barnens lek och utveckla leken vidare vid flera tillfällen. För att bli delaktig i barnens lek kunde pedagogen välja antingen en spontan eller en planerad leksituation. Oavsett vilken situation som pedagogen tog sig in i leken dokumenterades den med hjälp av skriftlig dokumentation, ljudinspelning eller filmning via Ipad. Dokumentation låg till grund för hur pedagogen kunde utveckla leken vidare med hjälp av till exempel lärmaterial vid andra och tredje tillfället.

Lena Sundvisson skriver här med egna ord hur hon utförde uppgiften utifrån de frågor som ställdes:

Hur tänkte du inför din undervisningsuppgift?

Jag utgick från vårt gemensamma tema hållbar utveckling och då främst ur ett socialt perspektiv, där kommunikation och utveckla intresset för skriftspråk var några av delmålen.

Jag ville få igång fler samtal och diskussioner mellan åldersgrupperna genom att inspirera, utmana och tillföra nytt material i barnens lekar/samtal utifrån deras intresse för bilar. Med valet av material ville jag ge barnen förutsättning att utveckla sitt språk genom att upptäcka symboler. I första hand bilmärken, men i en förlängning göra dem uppmärksamma på andra symboler i vår omgivning och vad de står för och hur de kan användas, till exempel vägmärken. Jag ville ge barnen förutsättningar få bygga, skapa, och konstruera egna fordon i olika material och med olika tekniker.

Lena Sundvisson

Lena Sundvisson, förskollärare.

Hur tog du dig in i leken?

Jag förberedde ett bildmaterial med olika bilmärken och bilmärkessymboler, valde ut ett antal finare märkesbilar som barnen pratat om och vanliga bilmärken. När de mer erfarna barnen sitter och leker, tar jag med mig materialet och visar dem.

Vad hände?
Kommunikationen mellan åldersgrupperna kom igång först när de äldre pratade om de vanliga bilmärkena. Då kunde de yngre relatera till dem, utifrån sina erfarenheter. Barnens intresse för bilar och symboler spred sig i barngruppen allteftersom jag tillförde olika typer av material som färgläggningsbilder och spel.

De olika symbolerna skapade diskussionstillfällen och kommunikationen mellan barnen ökade när de samtalade om vad vägmärket kunde betyda och namngav vilken bil som föräldrar eller mor-och farföräldrar hade.

Efter en diskussion med barnen om hur vi kunde tillverka egna bilar, samlade vi ihop bygg- och återvinningsmaterial att skapa med och barnen använde sedan
sina egentillverkade fordon i leken, bland annat på det ”lutande planet”.

I leken höll sig de äldre barnen oftast inom ”som är”, eftersom deras lekar byggde mycket på fakta om bilarna, medan de yngre barnens lek mer pendlade mellan ”som om” - ”som är” när de blandade fantasi med gamla och nya kunskaper.

Undervisningssituationen var från början tänkt att pågå under någon vecka men allt efter som barnen svarade an på materialet och aktiviteterna så utvecklades det och höll i sig i flera veckor.

Varför blev det som det blev?

Trots att barnen fick samma diskussionsfrågor och problemlösningar, gjorde åldersskillnader och olika erfarenhetsnivåer, att diskussionerna och lekarna efter en stund ofta hamnade på olika nivåer.

Mina observationer av barnens lek och inhämtandet av information om olika bilmodeller resulterade i att jag kunde hitta material och aktiviteter som barnen anammade och blev inspirerade av. Det gjorde också att intresset väcktes hos en del av de barn som tidigare inte varit så intresserade av billeken och att barnen knöt nya kontakter, även över åldersgränserna.

Vad bidrog du med?

Genom att knyta an aktiviteter till barnens intresse med hjälp av olika typer av bildmaterial, färgläggningsbilder, spel, skapande material och digitala verktyg fick barnen förutsättningar för att utvecklas mot de uppsatta målen inom temat hållbar utveckling.

Vad i ditt lektagande gynnade eller hindrade den lekresponsiva undervisningen?

Min roll blev att tillföra material, erbjuda aktiviteter och stötta vid diskussioner som ledde till fortsatt engagemang för bilintresset.

Två leksaksbilar

Bildmaterialen och spelen har gjort att barnen återkommer till dem och delger sina erfarenheter till varandra och oss pedagoger. Efter introduktionen av det ”lutande planet” har leken utvecklats med experimenterande och utforskande med olika typer av lekmaterial. Möjligheten att få skapa egna bilar gjorde att de flesta av barnen skapade ett fordon som de sen har använt mer eller mindre i sina lekar. Flera av barnen har satt bilmärkessymbol på sin bil.

Samtal och diskussioner om vägmärken var relativt nytt för alla barnen så där låg de på ungefär samma nivå men de yngres intresse höll i sig längre. Med de äldre barnen kom vi in på trafikregler och varför man behöver dem men tidsbrist gjorde att det intresset tyvärr inte hann följas upp. Det var främst de yngre barnen som nappade på de olika aktiviteterna.

Vad betyder lekresponsiv undervisning för barns lärande och din egen utveckling som pedagog?

I leken får barnen chans att bli deltagare på sina villkor och allt är möjligt. När vi pedagoger går in och tillför något i leken som barnen sedan svarar an på, uppstår en undervisningssituation. I den här situationen har vi möjlighet att föra in material, nya roller, begrepp och väcka tankar som knyter an till vårt tema. Leken låter barnen fantisera (som om) samtidigt som de kan bearbeta nya erfarenheter och kunskaper och knyta an till dem (som är).

Lekresponsiv undervisning har ytterligare tydliggjort vikten av att vi pedagoger måste låta leken få ta tid och plats. Barnen bjuder gärna in oss i leken och uppskattar när vi hinner leka färdigt. Som pedagog måste jag ha klart för mig vad det är jag vill förmedla i undervisningssituationen men samtidigt vara lyhörd och medveten om barnens agency (delaktighet) och anpassa aktiviteten efter det utifrån våra uppsatta mål.

Vad ser du för fördelar och utmaningar?

Fördelarna med LRU är att barnen blir aktiva deltagare och inte passiva mottagare i en undervisningssituation och deras delaktighet och inflytande gör att intresset bibehålls på ett helt annat vis. Vi pedagoger kan ta oss in i leken och utveckla den genom att tillföra roller, ta in begrepp och föremål som barnen själva inte tänker på. Då blir vi pedagoger medskapare istället för några som bara undervisar.

Utmaningarna kan vara att få undervisningen att äga rum samtidigt som leken främjas.
Det är en balansgång vid tillförandet av ett nytt material/ ny roll. För det leken framåt eller accepteras det inte? Kan jag, som pedagog, gå ett steg till eller måste jag ta ett steg tillbaka?
Pedagogens förmåga att stimulera barnens lek och få en bra balans mellan ”som är” och ”som om” , det vill säga verklighet och fantasi, skapa lustfyllda situationer, utveckla barnens lek och göra den meningsfull. Tiden är en utmaning och att lösa det praktiskt: hinna förbereda material och miljöer men även se till att pedagogen är fri från andra uppdrag, framförallt när möjligheten uppstår. Det är inte alltid att intresset för leken finns kvar dagen efter om den inte fångas upp här och nu.

Lena Sundvisson, förskollärare på Villekulla förskola

Lekreponsiv undervisning (LRU)

Nätverket Utvecklingspedagogik, förskoleforskning och praktikutveckling Länk till annan webbplats. skriver att utvecklingspedagogik handlar om ”hur förskolan skapar förutsättningar för barns lärande genom att både ta barns perspektiv och utmana detta. Lekresponsiv undervisning är en metod att engagera barn i undervisning där man svarar an på lek närhelst det kommer i spel i gemensamma aktiviteter. Detta innebär att leken inte alltid måste vara utgångspunkten men att läraren intar ett responsivt sätt att förhålla sig till lek oavsett om det handlar om att lärare är med i barns lek, introducerar lek, äter lunch med barn, går på promenad eller något annat. Det innebär att integrationen mellan lek och undervisning utgör ett nav i förskolans verksamhet, som det förstås från detta perspektiv.”

Lekresponsiv undervisning
Artikelserie:
Del 1: Pedagoger tar sig in i leken på allvar. Rektorer beskriver.
Del 2: Bilmärken och symboler banade väg: Lena Sundvisson, Villekulla förskola.
Del 3: Pedagogen som frågade sig in i slottsleken, Nina Pong-Petersson, Förskolan Kometen.

Förskolor erövrar lek och forskning (juni 2021)

Detta är Pedagog Växjö

Pedagog Växjö är en sajt för oss och av oss som jobbar i någon av Växjö kommuns kommunala eller fristående verksamheter för barn och unga. Här delar vi med oss av vårt eget arbete, inspireras av varandra, hittar nyheter och växer i våra uppdrag. Innehållet byggs upp av oss alla tillsammans.

Här hittar du oss

Länk till Växjö kommuns hemsida