Planerar utedag för stora och små

Hur bär pedagoger sig åt för att planera en friluftsdag med gymnasieelever och förskolebarn, som dessutom bor 2,5 mil ifrån varandra? Shane Lewis och Gunnel Lindgren har målet klart för sig, men inte alla detaljer.

Hösten har kommit. Förskolläraren Gunnel Lindgrens förskolebarn i Kalvsvik är som vanligt utomhus större delen av dagen. Några barn har gått vidare till förskoleklass, nya har tillkommit, men miljön är densamma. För idrottsläraren Shane Lewis är det nystart på alla sätt och vis, eftersom han från och med höstterminen arbetar på Realgymnasiet i Växjö och är med om att starta en helt ny verksamhet. Han undervisar i idrott för alla elever på skolan och är också ansvarig för inriktningen naturturism.

— Ja, jag har inte riktigt hunnit med, säger Shane när han visar runt och kommer till friluftsförrådet med till hälften uppackade friluftsprylar.

— Så fina lokaler och så fina grejer ni har här, berömmer Gunnel som är nyfiken på mathållningen. Hur ofta lagar ni mat ute? Har ni stormkök? undrar hon.

Det har gymnasieeleverna och de används också. Shane är också glad för att det tidigare klädproblemet inte är ett problem längre.

— Eleverna får kläder av skolan, säger han. Inget ska stoppas oss från att vara ute. Många säger att det handlar om pengar och ja till viss del är det så, men det handlar också om beslut

Shane Lewis nya utomhusområde är Bokhultet på Söder, tio minuters promenad från skolan, och där under bokarnas lövtak pratar de om framtiden och deras samarbete. På grund av pandemin har det varit utbyte pedagoger emellan sedan tidigt i våras, men båda två vill gärna hitta lösningar så att deras barn och elever ska mötas och lära av varandra. Tankarna om prao har fått läggas åt sidan, både beroende på pandemin och skolbytet.

— Hur länge ska vi prata? Jag menar att jag gärna gör det, men det ska hända något också, säger Shane och skrattar.

Gunnel Lindgren håller med. Båda två tycker att det är lättast att fokusera på att göra något tillsammans på vårterminen. Inget är spikat, men de ser samarbetet i åtminstone två steg.

— Det bästa är ju om dina elever först får komma till oss i Kalvsvik och se hur vi har det. Det vore hemskt roligt om ni kunde komma till oss, säger Gunnel.

— Ja, det vore perfekt om mina elever fick studera ert ledarskap. Jag tänkte att vi kunde spendera en dag med er och se er som ledare, hur ni hanterar små barn, samlar gruppen och leder gruppen. Det är intressant för mina elever, säger Shane.

Omgivningarna i Bokhultet tilltalar Gunnel, som aldrig varit på platsen. Hon ser att den äventyrliga miljön även skulle vara något för hennes förskolebarn.

— Det är så vackert här, säger hon. När det blir dags för friluftsdagen vore väl bäst om vi kom hit, till er miljö, där dina elever kommer att känna sig hemma.

Så var ju det där med transporterna. För Shane är det inga problem att ta sina just nu två elever, som har inriktningen naturturism på skolan, och komma till Kalvsvik, medan det måste bli buss för förskolebarnen till Växjö. Till det finns inga pengar avsatta än, men Gunnel ska se om det går att lösa.

I samtalet betonar förskolläraren och gymnasieläraren fortfarande likheter hos varandra och i undervisningen. En särskild dag i veckan liknar deras arbete mest varandra.

— Tisdag är vår profildag och då jag är ute nästan hela dagen med mina elever, säger Shane. Jag är så van att dela in dagen i små delar som måste hinnas med, men här har jag gott om tid. Jag får bara energi av tisdagarna.

— Jag vet inte varför vi blir så avslappnade så fort vi kommer ut, säger Gunnel

— Det här är hem för mig, säger Shane och slår ut med handen.

Till våren hoppas båda att det ska bli platsen för ett lärande mellan förskolebarn och gymnasieelever.

Text och foto: Agneta Myrestam