Sök
Translate

Use Google to translate this website

Hem Kollegiet och stoltheten växte i skrivprojekt

DELA

Kollegiet och stoltheten växte i skrivprojekt

Klasserna i Åby och Ör skolor skrev tillsammans en historia om trånga skoluniformer och magiska portaler. Resultatet? Förutom en spännande bok också kollegialt lärande och en stor dos stolthet.

Brita Klefsgård och Denise Samuelsson

Brita Klefsgård, Åby skola, och Denise Samuelsson, Ör skola, upplever att de arbetar på samma skola, mycket tack vare samarbetet under läs- och skrivprojektet.

Denise Samuelsson har en 2-3 på Ör skola, där ytterligare en klass finns och Brita Klefsgård undervisar i en 1-2 på Åby skola som har tre klasser till. Deras rektor är Magdalena Ankarfors och hon ville verkligen ha ett samarbetsprojekt när båda skolorna kom att tillhöra samma enhet.

— I och med att det är två så väldigt små kollegier så finns det ett värde att veta att jag har ett gäng kollegor på den andra skolan, säger Magdalena Ankarfors.

I augusti 2020 startade en gemensam läsecirkel kring boken ”Låt språket bära” (Johansson m.fl. 2010) och fortfarande med fokus på språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt. Alla pedagoger från förskoleklass till 5-6 från båda skolorna träffades varannan vecka. Boken gav mycket bekräftelse på vad de redan gör, även om de i början tyckte att begreppen var många. Brita Klefsgård beskriver det som en djungel, men med många härliga gläntor däremellan.

— Rätt snart upptäckte vi att det blev lättarbetat när vi kunde samtala med varandra och när alla lyfte det som skulle passa i vår verksamhet, säger hon. Vi ställde oss också frågan vilka begrepp vi använder och hur får vi progression i vårt arbetssätt.

Första kapitlet i ”Låt språket bära” handlar om texttypen berättelse och snart kom idén att skriva en bok tillsammans, i stafettform. Denise Samuelsson och hennes 2-3 blev de som faktiskt fick börja.

— Det var ett stort ansvar, men också spännande. Både jag och barnen insåg att det är vi som bestämmer hur det ska bli, säger hon, som hade elever som sprutade fram idéer.

Det första kapitlet blev en A4 dataskriven text och det visade sig vara lagom långt för eleverna att hålla i minnet och diskutera kring. Varje klass fick skriva totalt två kapitel var och berättelsen mejlades över enligt en mall där både skolor och ålder varierade.

— Vi tänkte att 5-6 skulle få vara sist, för det kunde ju vara avancerat att sy ihop det på slutet, säger Brita Klefsgård.

Berättelsen om Olof, som började i en engelsk skola med för korta byxben och kände sig väldigt nervös, har tagit hisnande turer under läsåret och både Denise och Brita tror att eleverna känt att de kunde påverka historien, samtidigt som de verkligen varit fokuserade på mottagaren. Eleverna har själva ställt sig frågan om nästa klass kan förstå vad de beskriver eller om de måste lägga till och förklara. Skrivandet har också varit ett demokratiskt arbete på så sätt att eleverna får säga vad de tycker, men inte kan vara garanterade att just det egna kommer på papperet i slutändan.

Målsättningen att skriva ett kapitel i veckan och ha överlämning på torsdagar, var ett tempo som inte höll så länge, men det har aldrig varit stor sak. Det har fått ta tid. Brita Klefsgård ville till exempel att alla hennes 27 unga elever skulle känna att de varit med och tänkt så hon använde en hel lektion där eleverna fick fundera, lyssna på musik och knåda på en liten bit av en lätt, vit lera.

— De funderade på vad var det som hände i kapitlet före. Varför blev allt svart för Olof? En av eleverna hade till slut gjort en vit uggla och då kom de på att Harry Potter gick i den klassen och det var därför Olof hade svimmat, säger Brita.

Efter att ha lärt känna en Eva Bloom, blev det både engelska och svenska i dialogen, djupa hål, portaler, pingvinkungar och blodtörstiga vargar. Själva skrivprocessen i klasserna har varit olika; varje pedagog har gjort det som passat gruppen. Under hela tiden har bokcirkeln om språket fortsatt parallellt, vilket har varit givande för det kollegiala samhörighen eftersom de nyfikna vuxna även kunde samtala kring elevernas skrivande.

Efter demokratiskt röstande i flera steg blev titeln på boken Nyckeljakten. Lagom till världsbokdagen i april - och intensivt arbete på slutet - var det bokrelease då alla elever fick en tolv kapitel och 36 sidor lång bok som de skrivit och illustrerat själva. Dessutom har boken lästs in av Ann-Karin och Kjell Ånman och inläsningen har filmats.

Boken Nyckeljakten

Stolta elever har tagit hem varsin bok.

Rektor Magdalena Ankarfors tycker att detta har varit ett givande värdeskapande arbete som utgör en del i skolans systematiska kvalitetsarbete.

— Många var nya på båda skolorna. Vi behövde lära känna varandra i Ör och Åby och jag tror det här gav mersmak, säger hon och hoppas samtidigt på mer.

De fysiska träffarna i Åby i början betydde mycket för pedagogerna och även om Teamsmötena senare tog vid, vet Denise Samuelsson, som var helt ny i Ör skola i höstas, vad som har varit det bästa med läs- och skrivprojektet.

— Det kollegiala utvecklas verkligen, man lär sig att samarbeta, ha samma punkter och ett mål att jobba med tillsammans. Jag känner inte att Ör är en skola och Åby är en, utan jag tycker det är samma skola även om det är olika byggnader. Jag känner mig lika hemma i Åby som i Ör, säger hon.

Brita Klefsgård håller med:

— Vi blir nästan en tvåparallellig skola tillsammans, säger hon och ger rådet till andra skolor och klasser som tvekar kring ett liknande skrivprojekt:

­— Det är bara att köra! Ibland analyserar vi det för mycket, man kanske ibland bara kan köra och sedan analysera när man kommer en bit på väg.

Text: Agneta Myrestam

Detta är Pedagog Växjö

Pedagog Växjö är en sajt för oss och av oss som jobbar i någon av Växjö kommuns kommunala eller fristående verksamheter för barn och unga. Här delar vi med oss av vårt eget arbete, inspireras av varandra, hittar nyheter och växer i våra uppdrag. Innehållet byggs upp av oss alla tillsammans.

Här hittar du oss

Länk till Växjö kommuns hemsida