Friluftsliv i stan kräver lite extra

Friluftsliv i stan är en utmaning, men Shane Lewis, högstadielärare, gillar sådana. När han visar sina omgivningar på Teleborg i Växjö för förskollärare Gunnel Lindgren blir det samtal om fågelskådning, lek och Robinson.

Kör du norrut två mil från förskolan Rönnbäret i Kalvsvik kommer du till södra delen av Växjö och till Teleborg centrum skola. På TC har Shane undervisat i åtta år och IB (International baccalaureate) är en särskild skola, inrymd på TC.

- Eftersom jag undervisar IB-elever måste mina lektioner till stor utsträckning vara verklighetsbaserade och ge möjligheten att inspirera elever att ge av sin tid till tjänster i samhället. Det här ställer mer krav på mig som idrottslärare men samtidigt ger det lektionerna mer värde, säger han.

När Shane Lewis besökte Gunnel Lindgrens arbetsplats i Kalvsvik för en tid sedan (del 1 i serien Lära ute) kallade han vindskyddet vid sjön för smultronställe.

— Ni har ju naturen precis utanför och i viss mån har vi det också i stan. Vi har elljusspår och en samlingsplats, men det är en liten promenad dit, säger Shane.

Han vandrar med Gunnel Lindgren några minuter från skolan fram till elljusspåret i Teleborgsskogen. Bredvid skogskanten breder en stor slänt ut sig innan bebyggelsen tar vid igen. Båda tycker att det är en rätt så fin och en annorlunda miljö jämfört med skolan och dess närmsta omgivningar. De diskuterar var stormköken skulle kunna stå. Gunnel har aldrig varit här förut men tänker sig att ett utegym eller hinderbana skulle passa för många åldrar.

— Vad skulle mina förskolebarn göra om de kom hit? Jo, förmodligen rulla nedför backen och gömma sig mellan träden, säger hon. Här kan man ha bingo, skattjakt, laga lite mat eller bara en smoothie. Det är så gott att äta ute. Eld, vad det fängslar oss, säger Gunnel och Shane håller med.

— Vi har det i oss att göra upp eld. Det är vårt ursprung, säger Shane och berättar att hans elever fått göra en dans som passar att dansas runt elden.

Vindskyddet, eller kuren, vid Teleborgskogen brukar vara samlingsplats vid orienteringslektionerna på idrotten och har plats för stående elever under tak och några sittbänkar på utsidan. Gunnel tycker absolut att platsen skulle kunna vara en bas för att artbestämma växter och fåglar. Väggarna i vindskyddet hemma i Kalvsvik är fyllda med material, men här i stan finns bara en text om allemansrätten som Växjö kommun satt upp.

— Det är ett annat samhälle här. Lägger man ut saker här så försvinner det, säger Shane, men han funderar ändå på om det inte vore idé att fråga om han får använda vindskyddet till att sätta upp elevmaterial.

Målsättningen för Shane Lewis är att elevernas tankar kring vad som växer i naturen inte ska börja och sluta vid en lektion. Han vill att hans elever ska tänka hela tiden på vad de ser och vad det är för arter.

— Med 50 minuters lektion är man rätt så begränsad i tiden, så aktiviteterna måste vara korta och stimulerande om de fysiska aktiviteterna ska delas med teori kring friluftsliv, säger Shane.

Gunnel Lindgren, hennes kollegor och förskolebarnen i Kalvsvik är utomhus större delen av dagen. Frukost äter de inne och även lunchen måndag och fredag. De andra dagarna äter de lunchen ute vid vindskyddet, i skogen eller på förskolan. Mellanmålet blir oftast ute.

— Det är ju inte så lång tid egentligen, 50 minuter, om du dessutom har en bit att gå från skolan för att komma hit, säger hon. Kan du inte få hjälp av andra ämnen och lärare så att ni kan vara ute två lektioner?

Shane ser själv naturliga kopplingar mellan idrott och hälsa till andra ämnen som biologi eller matte eller svenska. Schematekniskt är det svårt att lägga ämnen intill varandra, men Shane hoppas att han en gång i månaden kan få till något längre tid.

— Det är en utmaning att uteupplevelserna inte ska kosta något. Men i idrotten har vi till exempel i våra kunskapskrav att de ska hitta i okänd miljö. Det är lite problematiskt för eleverna kan det här området eftersom de flesta gått på Ljungfälleskolan som ligger bredvid. Om vi slår ihop lektioner och åker iväg skulle vi behöva en buss. Det är inte omöjligt, det är inte det jag säger, men det är en fråga om ekonomi.

Shane dukar upp banan, äpple, te, kaffe och kanelknäcke och de förlorar sig en stund i hur man kan ”muta” de flesta att ta steget ut bara man kan lova en god och mysig stund.

Med sig har Shane också ett årshjul, än så länge är i planeringsstadiet, med friluftsaktiviteter för årskurs 7, 8 och 9 där en stegring i lärandet ska vara inbyggd.

Gunnel konstaterar likheter med förskolans planering.

— Det här har du gjort jättebra. Här har du aktiviteter som gör att gruppen kommer ihop i början av läsåret. Det har ju vi också. Vi har vilsekurs i skogen och det är jättebra på hösten med ny barngrupp. Barnen lär sig hur man gör om man går vilse: krama träd, bygga koja, hålla sig varm och hänga upp konstiga saker och inte springa runt som en yr höna, säger Gunnel och konstaterar att barnen tycker uttrycket är roligt varje gång.

Gunnel hittar ordet plogging i årshjulet och Shane förklarar att det är att plocka skräp medan man går eller joggar, därav ordet. Hittar skräp i skogen gör förskolebarnen också, men begreppet var nytt.

Shane betonar att han inte testat sin planering fullt ut än.

— Leka i skogen ska vi göra och vilka förmågor är det då jag vill att eleverna ska utveckla? säger han och svarar sig själv: Lokalsinne, fokus – det behöver de i alla ämnen.

— Men du, det står insekter ute vecka 46. Är inte det för kallt? undrar Gunnel.

— Precis! Det är bra att du säger det. Jag har insekter någon annanstans också. Men om du kan titta på årshjulet med dina kunskaper, kan du väl säga till om något ska flyttas till en annan plats.

Shane Lewis tror att hans årshjul kanske kan uppfattas som lite barnsligt, som till exempel att titta på fåglar, men han menar att det synsättet måste man komma bort från. Fågelskådning har ingen ålder. Han önskar en progression i friluftsliv från låg ålder ända upp till gymnasiet där han som högstadielärare ganska mycket i detalj skulle veta vad de har lärt sig tidigare.

— Då kan vi ta nästa steg och reflektera. Det är viktigt att kunna reflektera i högstadiet, vilka rättigheter och skyldigheter vi har i naturen.

Gunnel Lindgren konstaterar att allemansrätten gör de också i förskolan.

— Det viktigt att lära sig vad man kan äta i naturen och det är ju inte bara nässlor, säger Gunnel.

— Man måste börja här förstås, säger Shane, men vi har ju också i uppgift att tänka på vad som finns i Sverige och världen. Vi måste lyfta blicken och det är en utmaning för alla elever eftersom det blir mer abstrakt. Vi har ju en planet att rädda.

— Precis så är det, säger Gunnel.

De samtalar om projekt som Shane gjort med Ljungfälleskolan och vilka projekt med friluftsliv som tema som skulle kunna göras.

— Det är en utmaning att de ska lyckas när de är ute. Man vill att de ska tycka att det är roligt, säger Gunnel.

Så avslutar de denna dag med att diskuterar utmaningarna i äventyrsprogram som Robinson och Ensam i vildmarken och både veganen och jägaren är nyfikna på hur länge de skulle klara sig.

Text och foto: Agneta Myrestam