Sök
Translate

Use Google to translate this website

Hem Eleverna upptäcker sig själva i pizzalöst friluftsliv

DELA

Eleverna upptäcker sig själva i pizzalöst friluftsliv

Vad händer när eleverna står på fjället, hungriga och trötta? Åsa Tugetam på Linnéuniversitetet har doktorerat om gymnasielevers friluftsundervisning och hon vet att både gruppen och individen förändras när man varken kan checka ut eller beställa pizza.

Åsa Tugetam

Friluftsliv innebär att få syn på sig själv och att flytta gränser. Åsa Tugetam utövar friluftsliv både i forskningens tjänst och för det höga nöjets skull. Foto: privat

Åsa Tugetams doktorsavhandling är en etnografisk studie om lärprocesser i gymnasieelevers friluftsundervisning och lades fram i december 2020. Hon har sin bas på Linnéuniversitetet i Kalmar och har arbetat med friluftsliv ända sedan hon utexaminerades som lärare. Det är bara åldrarna i undervisningen som har växlat.

— Det är väldigt svårt att hålla isär mitt yrkes- och privatfriluftsliv, säger hon. Friluftsliv för mig är en livsstil i och med att jag hela tiden planerar, förbereder, kör utrustning och kanoter.

Det övergripande syftet med avhandlingen var att beskriva och analysera de lärprocesser som sker ute i det fria. Åsa Tugetam ville försöka förstå hur eleverna skapar mening och lär sig när de gör friluftsliv. Hon har följt gymnasieelever, som själva valt en inriktning mot idrott och friluftsliv i sin utbildning, under en sommarvecka i de jämtländska fjällen.

— Friluftsliv inryms i idrott och hälsa och det är problematiskt eftersom det finns en resultatinriktad logik. Friluftsliv sticker ut i ämnet. Hur uppfattas den av eleverna? De har ju haft ganska mycket friluftsliv när de var små och när de gick i lågstadiet och kanske lite i mellanstadiet, nästan obefintligt högstadiet och sedan får de vara med om detta i gymnasiet.

Åsa Tugetam har studerat vad som händer med såväl grupp som individer.

— Man lär sig inte mer utomhus, men andra saker än vi traditionellt jobbar med mellan skolans fyra väggar. Jag delar in det man lär sig i ett tekniskt lärande och så lärandet som är kontextuellt, relationellt och identitetsutvecklande.

Det tekniska spåret är väder och vind, hur man hittar lä och bygger vindskydd, veta hur man reagerar när man blir nedkyld och vilka kläder man ska ha när man åker skridskor på isar.

— Eleverna har koll på vad de förväntas lära sig och vad de bedöms på. Men när man pratar med dem vad de har lärt sig, så är det helt andra saker som lyfts fram. De talar om identitetsutveckling, socialt samspel och att flytta gränser för sig själv. Jag har försökt bredda vad är det man förväntas lära sig i skolan och vad är det som är viktigt. Finns det andra ställen i skolan när man lär sig de här sakerna eller är det främst i friluftslivet man lär sig?

Det speciella med en vecka i fjällen är att det blir ett slags påtvingat lärande. Det låter måhända som svart pedagogik, men Åsa Tugetam förklarar:

— Om du är i en miljö där du alltid kan gå därifrån när det tar emot då finns alltid minsta motståndets lag. Men om du står på ett fjäll så då är den dörren stängd och den enda vägen är framåt. Du inser att du behöver kunskap och du behöver den nu. Det blir väldigt tydlig när du står med mygg runt dig och är hungrig och maten ligger i ryggsäcken tillsammans med stormköket.

Man blir också beroende av gruppen, betonar Åsa Tugetam, och den är inte starkare än den svagaste länken: ett skoskav kan sinka hela gruppen.

— Du är inte bara en solospelare, för slänger du ned ryggsäcken och säger att du inte vill vara med längre, så påverkar det de andra 27.

Hon menar att det är svårt att skilja på när det är relationellt lärande eller individuellt lärande, eftersom processerna hela tiden pågår parallellt.

Åsa Tugetam observerade inte bara på plats under fjällveckan, hon intervjuade både individuellt och i grupp och hon läste elevernas loggböcker. Materialet blev brett eftersom hon inte enbart ville vara beroende av det nya hon ville testa.

— Den största utmaningen var att jag ville prova en ny metod, GoPro-kameror, och kunna ha med dem på ett otvunget sätt.

Att bestämma sig för att dygnet runt ha kameror på vissa elever, gjorde å ena sidan att mycket tid gick åt till att förklara och förbereda eleverna på vad det innebar och att en klass föll ifrån eftersom en elev inte ville bli filmad, men å andra sidan har betydelsefulla vandrande samtal elever emellan fångats.

Gymnasieeleverna i studien har varit i London och Stockholm och Abu Dhabi, men de har inte varit norrut i Sverige på sommaren. Skidor på vintern ja, men de har inte rest sommartid. Plötsligt står de i Jämtland och kan inte begripa att de står mitt i Sverige, mitt i kartan. Att läsa kartan och stå mitt i den är olika saker. Även om de studerade gymnasieeleverna har intresse av att röra sig och vara ute har Åsa Tugetam en del citat från elever i början på veckan: ”Gud varför gör man sånt här? Det är ju helt stört, helt sinnessjukt att ens gå här.”

Det som förvånade Åsa Tugetam mest var elevintervjuerna sex månader efter fjällvistelsen.

— Jag hade inga förväntningar, utan ville bara träffa och höra hur veckan landat hos dem. Då sa de: ”Jag fattade inte då att det skulle ha betydelse men nu skulle jag inte vilja vara utan det”.

De unga hade mognat och fått perspektiv på saker hemma.

— Jag fick detaljerade beskrivningar som var känslosamma. De kunde sätta saker i relation till varandra innan och efter. De sa att nu vet jag att jag kan mycket mer.

Åsa Tugetam klättrar uppför bergsvägg.

Åsa gillar naturen, men upplevelserna kan inte betygsättas.

Eleverna reflekterade självmant hur de fått utmana sig, vila och fortsätta framåt eftersom det inte fanns något annat. De satte undervisningen hemma i relation till den på fjället och de satte fjället i relation till familjeförhållande.

— En elev sa: ”Min mamma servar mig något oerhört. Jag har aldrig fattat det, men nu vet jag”, berättar Åsa Tugetam.

Hon menar att det inte har med fjället i sig att göra utan att ungdomarna varit i en situation där de fått klara sig själv. De har olika upplevelser av naturen och aktiviteterna, men gemensamt är att veckan gett dem nya perspektiv av vad de klarar av och inte.

— Jag hade läst mycket om transfer inom lärande, det vill säga att man kan ta med sig en situation från jobbet till en hemmasituation – eller tvärtom - och lära sig av det, säger Åsa Tugetam. Men förhållandena måste vara snarlika för att det ska ske en transfer. I min forskning är det helt tvärtom; det är väldigt olika förhållanden hemma och på fjället. Ändå gör eleverna själva kopplingarna.

Ett annat kunnande blir synlig i Åsa Tugetams forskning. Hon ger exempel på en kille, som upplever att lärarna hemma inte förväntar sig att han ska lämna in skrivna texter i tid eller ens dyka upp i skolan.

— Men han kan höja blicken och se hur resten av gruppen har det. När många är upptagna av att de själva är trötta och hungriga, så säger han: ”Hur är det med dig? Hur går det?” och han peppar dem, hjälper till att bära och att packa om en tung ryggsäck, berättar Åsa Tugetam.

Det här en förmåga han aldrig fått cred för i den vanliga skolan, och nu fick han plötsligt beröm. Han upptäckte att det kan kunde hade ett värde. Åsa Tugetam menar att man i friluftslivet kommer åt läroplanens inledande kapitel om skolans värdegrund och övergripande mål. Är då en hel vecka i fjällen den enda nyckeln för att komma åt de olika lärprocesserna?

— Nej det tror inte jag, säger Åsa Tugetam. Det gäller att hitta de där ställena som är något annat än man är van vid, där man inte är hemma. Man behöver inte dra iväg så långt, utan hitta ett ställe där gruppen under ett par dagar kan få uppleva det nya tillsammans.

Det ska inte gå att cykla hem när det inte är kul längre eller beställa pizza när hungern slår till. Själv tycker hon om att åka båt till Öland med utbytesstudenter och cykla till Alvaret.

— När det blir stjärnklart där om sommaren, då det blir ju en savann. Jättehäftigt!

Åsa Tugetam antogs som doktorand 2015 och har levt med avhandlingen sedan dess. Hon påminner om att styrdokument från 2011 skriver att det ska vara mer friluftsliv i grundskola och gymnasium.

— Det skedde ju för att ämnet idrott och hälsa fick kritik för att det var mycket tävling i ämnet och mycket var på killarnas planhalva. Så tyckte man att friluftslivet är mer könsneutralt och inte är så tävlingsinriktat.

Samtidigt, menar Åsa Tugetam, har man inte gett några förutsättningar för att öka friluftslivet. Antalet friluftsdagar har successivt skalats ned sedan 1994 och nu är det upp till varje skola om man ens vill ha en friluftsdag. Hon säger att det i dag tyvärr hänger på om det finns personal som vill jobba ute och om man har en rektor som tycker att friluftsliv är viktigt och att det får ta plats och tid att planera.

Åsa Tugetam håller nu på att planera kommande friluftskurser på Linnéuniversitetet. Hon tror att det kommer att ta tid att förbättra och öka friluftsundervisningen, men samtidigt ser hon positivt på mycket.

— Friluftslivet har fått lite draghjälp av att fler är utomhus i och med pandemin och 2021 är det friluftslivets år, säger hon.

Ibland tycker dock Åsa Tugetam att vi krånglar till det. Det handlar om hur vi ser på människan och om hon behöver ha en relation till naturen eller inte. Själv tycker hon absolut ja, eftersom människan består av 70 procent av vatten och att ett av våra basala behov är att få vara trygg i naturen.

— För mig är det ju självklart att man ska få se en stjärnhimmel ibland. För hur ska man annars förstå hur det hänger ihop?

Text: Agneta Myrestam

Detta är del 2 i serien Lära ute. I del 1 möts förskolläraren och högstadieläraren för att inspireras av varandras arbete.

Mer läsning

Åsa Tugetams doktorsavhandling heter Att göra och erfara friluftsliv: En etnografisk studie om lärprocesser i gymnasieelevers friluftsundervisning och finns att läsa i sin helhet på den gemensamma söktjänsten Digitala vetenskapliga arkivet (Diva).

Åsa Tugetam

Lära ute - en serie

Serien handlar om att lära sig utomhus ur olika perspektiv.

Del 1: Förskolläraren tar emot högstadieläraren i vindskyddet i Kalvsvik.

Del 2: Forskaren om vad gymnasieelever lär sig och reflekterar över på fjället - och efteråt.

Del 3: Högstadieläraren visar upp friluftsliv på Teleborg för förskolläraren.

Detta är Pedagog Växjö

Pedagog Växjö är en sajt för oss och av oss som jobbar i någon av Växjö kommuns kommunala eller fristående verksamheter för barn och unga. Här delar vi med oss av vårt eget arbete, inspireras av varandra, hittar nyheter och växer i våra uppdrag. Innehållet byggs upp av oss alla tillsammans.

Här hittar du oss

Länk till Växjö kommuns hemsida