Första steget för duo som vill lära ute

Var söker vi inspirationen vi behöver? Högstadieläraren Shane Lewis vill utöka sina kunskaper om att lära ute och Gunnel Lindgren, förskollärare i Kalvsvik, som ofta är utomhus, berättar gärna. Tillsammans reflekterar de över naturen och läroplaner.

I Kalvsvik är vindskyddet, inrett med bord och stolar och byggt av många händer, ännu tomt på barn. Men morgonljuset är här, våren smyger sig fram och den föränderliga isen blandar sig i samtalet, nästan sjunger.

— Vindskyddet är vårt smultronställe. Här känner de sig trygga, barnen, säger Gunnel Lindgren.

Vi är här för att Shane Lewis är nyfiken och hans planerade årshjul ska ha friluftsliv och utevistelse på de rätta ställena. Han har sagt att han gärna vill ägna lite tid hos en förskola eller en annan skola för få tips.

— Naturen här i Sverige var en av anledningarna till att jag bestämde mig för att stanna, säger Shane, som är britt till ursprunget, och han lovordar lugnet vid den isbelagda sjön.

— Det låter nästan som fiskar som slår, säger Gunnel. En gång var vi här när isen släppte från andra sidan och kom emot oss mot vindskyddet. Har ni hört? ropade barnen. Det är isen!

1996 stod Shane själv på is för första gången.

— Jag såg en traktor ute på isen och ändå var jag rädd att gå ut själv, minns han.

Tidigare i vinter när isen var tjock hade Shane turen att vara vid Trummen och ha isvett med sina högstadieungdomar samtidigt som poliserna övade livräddning i två isvakar.

— Det var perfekt väder och eleverna kunde själva se hur tjock isen var, säger Shane och måttar en dryg skollinjal med händerna.

Så vad behövs då för en lyckad lektion eller stund utomhus?
— I första hand ska du ha rätt kläder, säger Gunnel Lindgren, vars lager på lagermetod tittar fram i halsen. Har du inte det och börjar frysa direkt då blir det inte roligt. Det ska vara roligt att vara ute, då lär du dig också. Underställ är inte så himla dyra och de flesta av våra förskolebarn går i underställ. Så får man ha klänning eller Spidermandräkt över om man vill. Det krävs att de vuxna gillar att vara ute också och inte står och huttrar och säger att det är kallt.

Det märks ibland när ny personal kommer till förskolan och de säger att de tycker om att vara ute men det är stor skillnad att vara ute en stund och att vara ute länge. På Kalvsvik förskola har de alltid varit mycket ute och så har det varit sedan Gunnel Lindgren började för trettio år sedan.

— Vi är ute varje dag men skulle det åska mycket väntar vi förstås med att gå ut. Ösregnar det är vi ute men kanske måste gå in tidigare. Det ska ju vara säkert så sunt bondförnuft får gälla, konstaterar Gunnel. Allt vi gör ute är kopplat till läroplanen och allt går att göra utomhus.

Shane Lewis är också varmt klädd. Han arbetar på den internationella skolan IB på Teleborg centrum och ambitionen är att hans elever ska gilla att lära ute. Under den kalla årstiden är problemet kläderna, kläderna. Hur löser man det när eleverna vuxit ur overall-stadiet för länge sedan?

— Tonåringarna har inte samma känsla av att det är roligt att vara ute, trots vädret. De upplever kanske kylan annorlunda än de yngre, som rör sig mer, säger Shane.

Han förvarnar i veckor om att i november och december behövs varma kläder för lektionerna utomhus men så kommer de i sneakers och huttrar. Shane menar att egentligen behövs inga nya kläder, man kan låna eller köpa begagnat. Att vara rädd om pengar och miljön måste vara prioriterat. Shane har föreslagit att köpa secondhand, men det blev höjda förvånade ögonbryn från eleverna.

— Jag tror inte de vet vad de ska ha på sig. säger Gunnel men det tror nog Shane att de vet.

— Mode är fortfarande väldigt viktigt för högstadieelever. Det innebär att under denna tid av året "står eleverna ut" med kylan, vilket kan påverka engagemanget, säger Shane.

Men det hindrar honom inte.

— Jag vill skapa en kultur på skolan att man är ute trots vädret. Det blir en utmaning och det spelar ingen roll om det är gammalsvenskar eller nysvenskar, det här gäller alla.

Han vill jobba ämnesövergripande, ha mer undervisning utomhus och han förstår också att han måste vara med och ändra en kultur inom skolan, eftersom det inte egentligen finns någon tradition av friluftsliv.

— Jag tror, säger Gunnel, att du har det mycket svårare än jag. Men finns bara ambitionen och viljan så. Och det gäller att få med sig någon mer som man kan bolla idéer med. Har du någon mer lärare som vill jobba ute?

Shane har många kollegor som tycker att det är en bra idé.

— Men en ny idé kan också kännas som mer jobb. Vi har ju alla redan mycket i vårt arbete. Hur kommer man från idé till handling?

Samtalet, som vi kommer att återkomma till i fler artiklar, går vidare.

— Att skapa smultronställe som den här platsen, det är kanske nyckeln, säger Shane efter en timme. Man får mycket gratis när man är nära sjön. Det finns gott om guldkorn här som jag kan ta till mig och som kan hjälpa mig att skapa en kultur om att vara ute. Men jag tror att det kommer att ta rätt så lång tid.

— Det tror jag med, säger Gunnel.

Klockan är drygt nio och samtidigt som Shane Lewis och Gunnel Lindgren går längs den så kallade gymparundan upp till förskolan, vandrar en lång rad barn och vuxna istället åt andra hållet mellan en åker och en stenmur. Undervisningen och leken i och utanför vindskyddet ska fortsätta även denna dag. Så också det kollegiala lärandet mellan två pedagoger som gillar att lära ute.

Text och foto: Agneta Myrestam