Sök
Translate

Use Google to translate this website

Hem Vill göra olikheter till rikedomar

DELA

Vill göra olikheter till rikedomar

Hon vill vara en hjälpande hand för sina elever och förväntar sig att de ska vara detsamma för varandra.

— Goda medmänniskor, det vill jag kunna leverera, säger Amela Osmanbasic som fått utbildningsnämndens personalstipendium 2020.

Amela Osmanbasic framför Ljungfälleskolan

Amela Osmanbasic vill finnas där för eleverna, oavsett vad det gäller.

Det är ingen tvekan om att Amela Osmanbasic på Ljungfälleskolan är medveten om lärarjobbets olika delar: det roliga, det svåra, det utmanande.

— Utmaningar tycker jag alltid är bra, och när jag ser slutresultatet känner jag: Wow, då var vi på rätt väg. Men det är ingen raksträcka. Ibland blir det tvärstopp och man får tänka om.

I motiveringen av stipendiet står att Amela Osmanbasic har och förmedlar ”stort engagemang, tydligt ledarskap, bra undervisning och framförallt mycket värme och glädje” och att hon har lyckats vända en otrygg grupp till en trygg.

— Mycket härliga ord, säger Amela, som har dem inramade hemma. Man försöker koppla situationer till motiveringen: När visade jag det här? Om jag undrar ifall jag nådde alla idag, om jag verkligen ska vara lärare, då är det bra att få en liten hint om att jo, det här lyckas du bra med. Emellanåt.

Amela Osmanbasic avslutar med ett vänligt skratt. Hon är glad över att kunna ta fram motiveringen efter en tuff dag och att ledningen uppfattade hennes arbete på så kort tid. Det var bara ett par år sedan hon kom till Ljungfälleskolan för att ta över en grupp som var inne på sin första termin i femman.

— Jag tänkte att deras olikheter ska bli våra rikedomar – det finns liksom inget annat. Man behöver inte vara bästa kompis, men man ska klara av att sitta bredvid varandra och sträcka ut en hjälpande hand. Vi ska se varandra med nya ögon. Dra det goa ur varandra!

Den känsla som hon själv får av att få sitt arbete uppmärksammat, vill hon också ge eleverna.

— De ska känna att de är någon, att jag har sett dem och att de vet att till Amela kan jag gå till, oavsett om det är bra eller dåligt. Vi har den relation och det är inte en kompisrelation, utan en ömsesidig respekt mellan oss.

Det som driver Amela Osmanbasic är förutom alla utmaningar också viljan att vara med om att leverera, uppmuntra, eller bidra till– vilket ord man nu ska använda – att ge unga personer möjligheter till att bli goda, nyfikna medmänniskor och medborgare.

— Vi lever i ett tufft samhälle och det börjar när man är liten. Vi måste bygga en stark skola för deras skull. Det är lätt att vara tuff och gömma sig bakom en yta men man måste skrapa lite på den också. Mina elever vet vad jag går för och jag vet vad de går för. Sedan vill jag ju också att de ska vilja mer och vill förmedla att jag tror att de kan lite, lite till.

Amela Osmanbasic tycker att hon får bekräftelse när en elev som haft det svårt, men så har en bra dag, spontant säger:

— Amela, det går bra nu! Tror du jag kan bli grön?

Färgen handlar om markeringen för godtagbara kunskaper i lärplattformen. Amela tycker också att hon får bekräftelse under stunder då 20 händer åker i luften för att eleverna har förstått någonting nytt.

— Och när man har förstått så kommer frågorna: Amela, vad ska jag göra för att bli mörkgrön, som är mer än godtagbara kunskaper? Jag vill uppnå den kommunikationen att de har rätt att välja sin väg och jag ska ta fram uppgifter till den väg du väljer att gå.

Amela Osmanbasic

Amela Osmanbasic tycker hon valt rätt.

Föräldrarna är en viktig pusselbit. När hon normalt tar emot en klass brukar hon ha ett öppet mingel utan tidsbokning.

— Jag har ett dropin-fika första veckan för att de ska få ett ansikte på mig och jag ska få ett ansikte på dem. När jag sedan skriver hembrev fokuserar på det positiva; nu har era barn lyckats med detta. Om jag har det kämpigt i klassen i ett par veckor skriver jag inte det, utan fokuserar på det positiva.

En annan tumregel Amela Osmanbasic har, är att inte bara ringa hem när det händer något utan också att ge positiv feedback. Hon gör det för att visa föräldrarna att hon ser just deras barn.

— Fredag eftermiddag är min samtalstid. Barnen slutar tidigt och då tänker jag: Förra veckan ringde jag de här fem föräldrarna, då tar jag fem nya.

Amela Osmanbasic undervisar nu i matte, svenska, SO och bild i åk 4. Hon har varit lärare sedan 2013 och hon tycker om det täta samarbetet mellan lärare på skolan med schemalagda observationer och lärträffar.

— På lärträffarna, som vi har med lärare från F-6 var tredje vecka, delar vi med oss av våra erfarenheter av till exempel utvecklingssamtal och hur man lägger upp dem. Man har en supermall som fungerar och så sitter man och diskuterar i grupp. Det har vi haft med flera ämnen och många gånger är det tvärgrupper.

En bra dag för Amela Osmanbasic är när hon har sett alla, lektionerna har gått att genomföra och de som behöver utmaningar har kommit till dem.

— Det är en lyckad dag då man säger: Nu stoppar vi och de svarar: Nej, nej, lite till, bara lite till.

Hon skulle vilja att skolan var en ännu mer språkutvecklande miljö. Tiden är ibland knapp för att hinna med det som snurrar i elevernas huvuden och liv.

— Jag önskar att jag hade mer tid att fånga upp dem, sitta ned och ventilera, både skolan och livsfrågorna. Jag gör det ofta på rasterna men de är inte så jättelånga.

Amela Osmanbasic hämtar kraft och vila genom att slå upp dörrarna hemma på Vikaholm och njuta av lugnet. Inredning är ett stort intresse och att umgås med vänner och nära och kära. Men livet är inte som vanligt och stipendiepengarna ligger för närvarande och vilar.

— Jag gillar ju att resa – egentligen – men jag har sparat dem till en resa när läget kommer. Man får hålla ut.

Text och foto: Agneta Myrestam

Stipendiat 2020, södra området:

"Amela har genom stort engagemang, tydligt ledarskap, bra undervisning och framförallt mycket värme och glädje, på kort tid förvandlat en otrygg och orolig grupp till en trygg grupp med hög studiero med stor gemenskap. Tack vare Amelas förmåga att anpassa undervisningen, ha höga förväntningar på eleverna samt skapa en god samverkan med föräldrar ökat gruppens motivation och måluppfyllelse i skolarbetet. Amela har på skolan spridit en tro på att alla elever kan lyckas oberoende av förutsättningar. Hon har på detta sätt bidragit till skolans mål att öka elevernas måluppfyllelse och trygghet samt anpassa undervisningen till elevernas behov."

Med de orden fick Amela Osmanbasic stipendium våren 2020 för sin lärargärning i södra området.

Utbildningsnämnden delar ut personalstipendier en gång om året och det är rektorer som nominerar till prisen. Sedan utses en stipendiat i varje område: en från västra, en från östra, en från norra, en från södra och en från gymnasiet.

Övriga stipendiater i år är: Daniel Högvall: Katedralskolan, Lennart Nordvall: Fagrabäckskolan, Anna Liljeborg, Lammhults skola, Laura Ljubez: Braås skola

Detta är Pedagog Växjö

Pedagog Växjö är en sajt för oss och av oss som jobbar i någon av Växjö kommuns kommunala eller fristående verksamheter för barn och unga. Här delar vi med oss av vårt eget arbete, inspireras av varandra, hittar nyheter och växer i våra uppdrag. Innehållet byggs upp av oss alla tillsammans.

Här hittar du oss

Länk till Växjö kommuns hemsida