Sök
Translate

Use Google to translate this website

Hem Trygghet och tydlighet driver Anna

DELA

Trygghet och tydlighet driver Anna

Trygghet, tydlighet och mycket god studiero, det finns i Anna Liljeborgs klassrum i Lammhults skola. Därför har hon fått utbildningsnämndens personalstipendium 2020.

Anna Liljeborg sittande vid ett träd.

Anna Liljeborg tycker att charmen med jobbet är att man aldrig stagnerar, aldrig står stilla.

— Det känns härligt, säger Anna Liljeborg om att bli uppmärksammad för precis det som gjorde att hon blev lärare.

I stipendiets motivering står att hon är ”bilden av den lärare som vi alla önskar att ha i klassrummet, både som elev, vårdnadshavare, kollega och skolledare”. Skulle hon rentav vilja ha sig själv som lärare, även om frågan är minst sagt hypotetisk? Hon tänker en stund.

— Ja, säger hon, det skulle jag faktiskt. Just för att jag också mår bra av att veta vad man förväntas göra. Jag gillar tydliga instruktioner och tydliga krav.

Sedan år 2000 har Anna Liljeborg jobbat på Lammhults skola och i ¨år är hon klasslärare i åk 4 och undervisar i matte, NO och teknik. Hennes pedagogiska ledstjärnor som driver henne framåt hänger ihop, och till dem hör struktur, feedback och höga förväntningar på eleverna.

— Jag vill ha god ordning i klassrummet, trygga barn som funkar bra tillsammans och som kan ha varandra som lärkompisar. Det ska inte vara kaos, utan det ska fungera. Jag ger mycket beröm för bra och positiva beteenden.

Hennes grupper som hon lämnar vidare till högstadiet brukar också få beröm från kollegor för att de är välfungerande och trevliga. Lammhult är en F-9-skola och hon stöter på de gamla eleverna som säger att de haft roligt och att hon lärde dem mycket. Anna Liljeborg tror att eleverna känner att hon vill dem väl och att hon vill att de ska nå långt. Hon har av besökande lärare och rektor fått höra att hon är tydlig i vad hon förväntar sig av eleverna, att hon har höga krav på dem, men också att hon väldigt konkret visar hur de kan nå högre.

— Jag tror det är farligt att inte ha förväntningar på barnen. Jag har höga förväntningar, rimliga men höga, skulle jag säga, säger hon. Men vi måste också visa hur de kan nå målen och få dem medvetna vad de har lärt sig. Jag brukar i början av ett kapitel säga: ”Ni kommer att tycka att det är mycket nya ord och begrepp, men ni kommer att lära er”. Och så påminner jag dem om det mot slutet: ”Kommer ni ihåg vad jag sa och nu kan ni det!” Vi kämpar på tillsammans och när man hjälps åt, upplevs det inte som så krävande. Det värsta är ju att resignera och tänka att det här går ju inte.

Anna Liljeborg är intresserad av sina ämnen, hon tycker det är roligt att lära sig nytt och det är uppenbart att hon ser möjligheter och utveckling i sitt arbete. När hon beskriver vad som är viktigt för henne i jobbet, plockar hon direkt in arbetslagets stora betydelse och säger oftast ”vi”.

— Det är ju i diskussion med kollegor man lär sig. Jag hade ju inte nått dit jag är idag utan kollegorna, säger hon. Det gör jättemycket att ha kollegor som vill diskutera och utvecklas tillsammans med mig och jag har ett arbetslag som vill framåt. Vi har fått många nya lärare som är drivna och det har varit bra.

Mellanstadiets lärare har både undervisat i varandras klasser och auskulterat hos varandra och det tycker Anna Liljeborg är givande. De läser pedagogisk litteratur tillsammans och konkretiserar det lästa: Vad kan vi göra med det här just i Lammhult?

— Vi har försökt hålla en pedagogisk diskussion på våra arbetslagsträffar mer än att ha elevgenomgångar. Vi har en väldigt tydlig struktur på våra arbetslagsmöten, mycket tack vare arbetslagsledaren, som är väldigt skicklig på att hålla mötet vid det som mötet ska handla om.

Lammhults skola har gått igenom stora förändringar. Under Anna Liljeborgs första år på skolan fanns här bara svenska barn.

— Det var väldigt lite in- och utflytt, väldigt homogent och vi hade svårt att få ihop två klasser i varje årskurs, berättar hon.

När Anna Liljeborg kom tillbaka efter mammaledighet blev det annorlunda. Många nysvenska elever kom, gjorde klasserna fulltaliga och Anna är helt klar över att undervisningen blev bättre.

— Vi behövde tänka om och det var bra för oss! Vi behövde möta barn med begränsade svenskkunskaper och som kanske inte kunde läsa. Det var jätteintressant att gå igenom den resan. Vi kom in tidigt i hur viktigt det är att kunna begreppen, att kunna läsa och skriva, att använda ett språkutvecklande arbetssätt. Vi jobbar med cirkelmodellen och modellerar texter och har stödmallar när barnen skriver sina texter. För alla ska lyckas även de som har ett begränsat språk med sig. Vi märkte också att arbetssättet var en fördel för alla barn och det var jättehäftigt att se. Det var ju ingen nackdel för oss att få in så mycket nysvenska barn.

Variation, under en och samma lektion, är en av delarna som blivit viktigare.

— Vi har ganska långa pass som har olika delar. En stund jobbar man på egen hand, en stund jobbar man gemensamt, en stund pratar vi, läser, skriver. Eleverna hinner inte bli trötta utan är alerta. I sexan är mattelektionerna ofta en timme, i NO 80 eller 75 minuter. I fyran har vi valt att ha dem lite kortare.

Den stora spännvidden av elever har bland resulterat i en annan syn på läxor.

— Vi kunde inte bara skicka hem en läxa och säga: Läs på det här! Vi måste bearbeta det i skolan så att alla barn vet vad de ska göra. När de kommer hem ska de kunna det mesta. Du ska kunna nå en grundläggande nivå utan att få hjälp av dina föräldrar, ja, du ska kunna lyckas bara genom att ha varit i skolan.

Anna Liljeborg betonar att det både är utmanande och svårt att undervisa i så blandade grupper.

— Vi har ett gäng som är jätteduktiga och har svenska som modersmål och ett gäng som också är jätteduktiga men inte har svenska som modersmål. Och så dem som behöver extra stöd. Det finns precis allt i våra klasser!

Egentligen är årets fyra inte två klasser, utan en klass med två klasslärare.

— Vi brukar aldrig ha två fasta klasser hela mellanstadiet utan behöver vi ändra grupperna utefter förutsättningarna så gör vi det. De får fler kompisar att välja mellan och vi klasslärare träffar alla barnen lika mycket.

Klasserna har utefter sina förutsättningar blivit väldigt duktiga, berättar Anna. Alla får utvecklas utifrån den nivån man är på, och det går om man jobbar mycket gemensamt, hjälper dem att ge dem verktygen, resonerar om varför det är bra att göra fel, jämför svar och analyserar. Anna Liljeborg är också glad för att statistik talar för att hon också når pojkarna i sina grupper.

— De pojkar som gick ut nian i år hade det högsta meritvärdet vi haft på många år. Det är roligt att det visar sig att jag också ser dem i min undervisning. Alla pojkar är ju inte… (hon söker ordet och väljer till sist) … jätteförtjusta … att läsa och skriva när de kommer, men har blivit det med åren och ser att det är viktigt.

Anna Liljeborg tror att hon själv förmedlar att kunskap är viktigt och att det går fram till både flickor och pojkar.

— Barn är medvetna om att skolan är viktig. Skolan ger dem möjlighet att leva de liv de vill leva, säger Anna som inte håller med kritiker som säger att dagens skola inte håller måttet. Jag säger att samhället är förändrat. Eleverna i dag har ju andra krav på vad de ska kunna och andra förmågor som måste tränas. Världen är större och det gäller att ha kritiskt granskande ögon och goda språkkunskaper. Svenska skolan svarar väl upp mot kraven och vi löser det väldigt, väldigt bra.

Hur en bra dag i skolan ser ut för Anna är olika beroende på årskurs.

— Nu har jag precis satt i gång med en fyra och då blir man glad över att en lektion blir som man har tänkt sig och att de förstår vad det går ut på. Jag blir nöjd när jag har varit tillräckligt konkret och noggrann så att lektionen blir lugn och alla vet vad de förväntas göra.

I femman är det en bra dag när hon bara behöver sätta igång arbetet och hon vet att de tar hjälp av varandra och driver sig själva framåt och mot slutet säger: ”Oj, är det redan rast!”

— Det är underbart när man nästan är överflödig och mer är en vägledare.

De tunga stunderna är då Anna Liljeborg känner att hon inte räcker till, inte nått fram eller hunnit pratat klart. Hon jobbar 80 procent och är på plats varje dag eftersom hon är klasslärare, men går tidigare på måndag och fredag.

— Från början var det för att jag hade yngre barn, men nu är det för att det passar mig. Jag älskar mitt jobb, men jag har andra intressen som jag vill kunna ge min tid. Jag odlar mycket grönsaker och rotfrukter i min trädgård, som är mitt stora intresse.

Anna Liljeborg framför skolans paviljonger.

Mellanstadiet ryms nu i två våningar paviljonger och det är fräscha lokaler, tycker Anna Liljeborg, som samtidigt längtar efter att jobba i den nya sammanhållna skolan.

Sedan skolstarten har hela mellanstadiet befunnit sig i paviljonger på två våningar i väntan på en ny skolbyggnad i Lammhult. Tre stadier ska sedan samsas i ett hus i stället för flera utspridda och det tar minst ett par år. Anna säger att de faktiskt inte störs av bygge och rivningsdamm och att klassrummen är fräscha och fina, om än i minsta laget. Den idealiska möbleringen för samarbete, tycker Anna är att eleverna i sitter med ansiktena mot varandra med en dörr emellan.

— Då kan vi stå i dörren mellan rummen och prata med båda klasserna. Det kan vi inte nu i paviljongerna, men vi kommer att kunna göra det i nya skolan. Det ska bli fantastiskt roligt att flytta in i det nya. Bibliotek och matsal ska vara i samma byggnad och det blir lättare för oss kollegor att hitta varandra. Det ser jag fram emot!

Text och foto: Agneta Myrestam

Stipendiat 2020, västra området:

"Anna har lång erfarenhet och tar ett mycket stort ansvar som lärare. Hon bygger en tydlig struktur för eleverna vilket skapar en god ordning i klassrummet, en social trygghet och en mycket god studiero. Anna tillgodogör sig kompetensutvecklingsinsatser och för in dem i sin undervisning så att undervisningen utvecklas och eleverna presterar på en ännu högre nivå. Anna är en god förebild för alla både personal och elever. Hon har under sina år väglett många nya unga kollegor in i läraryrket så att de också presterar på en god förmåga. Anna lever verkligen upp till Växjö kommuns värdegrund och är bilden av den lärare vi alla önskar ha i klassrummet, både som elev, vårdnadshavare, kollega och skolledare."

Med de orden fick Anna Liljeborg stipendium våren 2020 för sin lärargärning i västra området.

Utbildningsnämnden delar ut personalstipendier en gång om året och det är rektorer som nominerar till prisen. Sedan utses en stipendiat i varje område: en från västra, en från östra, en från norra, en från södra och en från gymnasiet.

Övriga stipendiater i år är: Daniel Högvall: Katedralskolan, Lennart Nordvall: Fagrabäckskolan, Amela Osmanbasic: Ljungfälleskolan, Laura Ljubez: Braås skola

Detta är Pedagog Växjö

Pedagog Växjö är en sajt för oss och av oss som jobbar i någon av Växjö kommuns kommunala eller fristående verksamheter för barn och unga. Här delar vi med oss av vårt eget arbete, inspireras av varandra, hittar nyheter och växer i våra uppdrag. Innehållet byggs upp av oss alla tillsammans.

Här hittar du oss

Länk till Växjö kommuns hemsida