Sök
Translate

Use Google to translate this website

Hem Tre frågor till Selma Mahmutspahic

DELA

Tre frågor till Selma Mahmutspahic

Selma Mahmutspahic på Fagrabäckskolan undervisar i svenska och svenska som andraspråk och är också lärare och mentor i förberedelseklassen. Här svarar hon på de frågor som Kristina Hedenfalk, enhetschef på Språk-och kompetenscentrum var nyfiken på.

Selma Mahmutspahic vid en vägg med alfabetet

Ni har en stabil och väl fungerande organisation i mottagandet av nyanlända elever. Vad tror du är hemligheten till att det fungerar så bra hos er?

— Vad roligt att höra att det är fler än vi som anser att vår organisation är välfungerande! Jag tror att det ligger flera faktorer bakom. På Fagrabäckskolan har vi haft förberedelseklass (FBK) under lite mer än fyra år och det är dit alla nyanlända elever med 0-1 år i Sverige får möjlighet att komma. Först och främst har vi ett ganska nära samarbete mellan lärare, studiehandledare, jag själv i rollen som samordnare, lärare och FBK-ansvarig och rektor.

Vi arbetar med något som vi kallar för trestegsraket och det innebär att eleverna det första året från början är 100 procent i förberedelseklass och sedan efter några månader (eller beroende på elevens studietakt) börjar läsa ämnen med sin reguljära klass. Här är studiehandledarna viktiga. År 2 bör eleverna vara 100 procent i reguljär klass men ha sin SVA, om det går, i förberedelseklass med mig. Här är det viktigt med individanpassat material. Tredje och sista året ska alla ämnen läsas i reguljär klass och även här och i år 2 är studiehandledarna viktiga.

En avgörande faktor för att kunna avgöra när eleven är redo att gå in i reguljär klass är att eleverna i FBK inte bara har SVA med mig, utan även andra ämnen som ämneslärare undervisar i. Detta leder till att vi snabbare kan avgöra om en elev är redo för att läsa ämnet med sin reguljära klass samtidigt som de får lära sig grunderna i det ämnet. Ämneskunniga lärare vet vad som förväntas i reguljär klass och kan planera sin undervisning efter det. Under sitt första år kommer eleven möta samtliga ämnen för att skapa en god grund för måluppfyllelse.

När eleverna sedan läser sin SVA med reguljär klass följer de undervisningen precis som vilken elev som helst. Vi har integrerad undervisning i svenska som andraspråk, vilket innebär att eleven läser svenska som andraspråk samtidigt som de andra eleverna läser svenska, i samma klassrum. Till varje klass är det en SVA-lärare kopplad som arbetar individuellt efter elevernas behov och eftersom de nyanlända eleverna redan i förberedelseklassen har fått grunden i svenskan, är det fokus på att utveckla sina kunskaper i tal, skrift och läsning.

En fjärde faktor är att de nyanlända eleverna också har en klasstillhörighet samma dag som de börjar på skolan och är alltid med på mentorstiden, olika aktiviteter, temadagar och annat som berör klassen. Jag tror att detta är en framgångsfaktor till varför våra elever snabbt integreras in i den reguljära undervisningen!

Vad driver dig framåt i det dagliga arbetet?

— Jag drivs mycket av processen hos eleverna både skolmässigt men också socialt. Oftast när de kommer hit är de mycket ensamma och tycker det är jobbigt med skolstarten. De har inte mycket svenska med sig och vågar inte riktigt ta för sig. Men det går rätt snabbt till att de har skaffat sig nya vänner både i förberedelseklassen men även på skolan och i sin klass.

Vad gäller elevens skolsituation är den ju inte samma för alla elever, men oftast brukar det hända en hel del redan efter en månad och då brukar de börja svara på enkla frågor, prata på svenska med mig och andra lärare, samt utvecklas i sitt skrivande och läsande. Därefter kan det stanna upp där jag inte ser en jättestor progression i lärandet och då är det viktigt att försöka hitta vad det är varje enskild elev behöver för att utvecklas ännu mer och där jag tycker att vi lyckas ganska bra.

Den största skillnaden ser vi är när de har varit här i ett år och har läst fler ämnen med reguljär klass och visar att de börjar ta till sig svenskan, är en naturlig del av klassen, skolan och är med på aktiviteter och är självständiga i sin egen skolgång. Den processen är den roligaste och det är den som driver mig varje dag eftersom jag vet att den dagen kommer för varje elev oavsett hur lång tid det har gått. Det är väldigt lätt att glömma bort att det sker en förändring eftersom vi ofta är inriktade på att söka efter vad eleverna inte klarar av, men då brukar jag påminna mig själv om hur det kommer bli om några månader och då ger det mig energi att fortsätta.

Jag som deras mentor blir deras dörr in till det svenska samhället och skolan och jag kommer eleverna rätt nära. Vi pratar om det mesta och oftast är det mig de har tillit till. Jag blir deras viktiga person och även om de inte är kvar i förberedelseklassen, är det ändå mig de vänder sig till många gånger. Detta driver mig också framåt eftersom detta blir ett kvitto på att jag har gjort något bra!

Berätta gärna om någon händelse som har betytt mycket för dig i ditt jobb.

— Vi har haft en hel del elever med mycket trauma och annat som de har varit igenom innan eller under tiden de har varit här. Det har varit mycket arbete kring det sociala, sömnen, möte med olika instanser och där skolan blir en viktig pusselbit. Men en specifik elev har fastnat extra mycket hos mig. Vi hade en kille som kom hit i sjuan men hade varit i Sverige redan ett år. Det visade sig ganska snabbt att han hade svårt med skolan eftersom han hade ganska kort skolbakgrund från hemlandet. Vi fick snabbt också veta att han hade varit med om en hel del traumatiska upplevelser från kriget i sitt hemland.

I början gick allting väldigt bra, han utvecklades i skolan, fick kompisar, spelade fotboll på fritiden, var aktiv på olika håll och fungerade väldigt bra i klassen. Rätt snabbt började han skolka från lektioner, var involverad i olika bråk och slagsmål med både tjejer och killar på skolan, men också utanför. Hans skolresultat blev nästan obefintliga och han slutade gå till skolan i åk 8. Jag, som hans mentor, och rektorn blev två väldigt viktiga personer för honom. Under denna perioden i åk 8 var målet att försöka få honom att komma till skolan. Vårt arbete kring honom handlade då mest om att hitta olika sätt som skulle fungera för honom för att han skulle börja må bra igen. Tillsammans med elevhälsoteamet på skolan och andra externa instanser lyckades vi till slut, i slutet av åk 9, få honom att komma till skolan, vara med på lektionerna och fungera i korridorerna med andra elever på skolan.

Som svar på frågan är detta en elev och en situation som har betytt, och betyder, mycket för mig i mitt jobb som lärare för de nyanlända eleverna. Jag är glad över att jag har fått arbeta med honom och att han har förlitat sig på mig även om det har varit väldigt jobbiga stunder när vi nästan har gett upp. Jag är stolt över oss som skola som höll ut och fortsatte att leta vägar för att han skulle må bra och för att vi aldrig slutade att kämpa. Vem skulle annars finnas där om inte vi? När han slutade åk 9 var det svårt för båda att skiljas. Vi var hans trygga punkt. Jag tar med mig mina erfarenheter till andra elever som hamnar i liknande situationer och försöker hitta vad som fungerar för just dem, med tilltron till att det alltid finns en väg, det gäller bara att hitta den.

Till sist, vem vill du ska svara på dina tre frågor?

— Jag vill skicka mina frågor till Elin Persson, lärare i svenska och svenska som andraspråk på Teleborg Centrumskolan:

  1. Hur har ditt första år som nyexaminerad lärare varit?
  2. Vilka utmaningar har du stött på under ditt första år?
  3. Ni har infört integrerad SVA-undervisning i år. Hur har ni valt att organisera undervisningen?

Detta är Pedagog Växjö

Pedagog Växjö är en sajt för oss och av oss som jobbar i någon av Växjö kommuns kommunala eller fristående verksamheter för barn och unga. Här delar vi med oss av vårt eget arbete, inspireras av varandra, hittar nyheter och växer i våra uppdrag. Innehållet byggs upp av oss alla tillsammans.

Här hittar du oss

Länk till Växjö kommuns hemsida