Sök
Translate

Use Google to translate this website

Hem Daniels struktur gav stipendium

DELA

Daniels struktur gav stipendium

Ordning, reda och struktur är viktigt för Daniel Högvall på Katedralskolan. Något som gjorde övergången till digital undervisning smidigare för hela skolan under våren. För sin insats belönas han med Utbildningsnämndens personalstipendium 2020.

Daniel Högvall i en av korridorerna på Katedralskolan. Han ser glad ut.

Daniel Högvall trivs på jobbet som juridiklärare på Katedralskolan.

Daniel Högvall, Katedralskolan, är 2020 års stipendiemottagare bland gymnasielärarna. Han tog emot stipendiet på 10 000 kr under utbildningsnämndens sammanträde i juni.

— Det kändes kul och lite konstigt att få stipendium. Jag kan inte allt superbra, men jag kan vissa saker ganska bra och det är det som är fint på en stor arbetsplats att man kan hjälpa varandra med saker. Mitt sätt att tänka kring ordning och struktur är det jag främst vill bidra med i det kollegiala och till eleverna och det passade oerhört bra under den här våren, säger Daniel Högvall.

Kanske är det erfarenheter från sju år som lärare på Torsås distansgymnasium — där all undervisning sker på distans — som format hans behov av en tydlig struktur i sitt undervisningssätt. Ett visst mått av kontrollbehov spelar också säkert in, säger han själv.

I klassrumsmiljön ska det digitala vara en förlängd arm till eleverna.

— Alla 32 elever kan inte fokusera i klassrummet, hur bra lärare jag än är. Vissa kan inte med tystnad, vissa kan inte sitta still. Den digitala miljön kan jag kontrollera, den skapar jag helt åt dem. Sen vet vi att de trillar iväg på helt andra saker men vår lilla bubbla i klassrummet ska vara så liten som möjligt. Skolmiljön ska inte vara ett hinder för lärande för att den är ostrukturerad och rörig.

Är då Daniel väldigt teknikintresserad? Nej, det håller han inte med om.

— Men jag vet hur man kan använda tekniken på ett effektivt sätt. Teknik kan vara bra, men om man inte lyckas skapa ordning och struktur utan öser in spännande appar och häftig ny hårdvara utan att ha en tanke på hur man ska förpacka det så att eleverna förstår varför man har det, då blir det bara ett hinder både för lärande och för välbefinnande i skolmiljön.

Just nu undervisar han i juridik och kriminologi, som är en humanistisk och samhällsvetenskaplig specialisering.

— Jag kan sakna samhällskunskapen och geografin som jag också är behörig i. Men det finns fördelar med att kunna gå på djupet i ett ämne också. Juridik är superspännande. Många som börjar på ekonomiprogrammet tänker att de ska läsa ekonomi för det är det programmet heter. Men de som väljer juridik får mycket juridik och ganska lite ekonomi; vi läser 500 poäng juridik av 2500 poäng om man inkluderar kriminologin. De som väljer den här inriktningen följer jag i tre år. Vi använder samma metodik som man jobbar med som jurist eller som forskare inom rättsvetenskap. Det är kul att vi får jobba med samma metodik i tre år. Man får se progression, man får se när elever kommer till det där ”jaha, det är så här det funkar”.

När gymnasieskolornas undervisning plötsligt helt skulle ske på distans i mitten av mars 2020 kom Daniels tankar om teknik och struktur väl till pass. Här kunde han vara ett bollplank till skolledningen.

— Mitt bidrag var att hjälpa till att skapa gemensamma riktlinjer för hur vi gör för att komma igång med en struktur som de flesta elever och personal snabbt kan känna att de behärskar. Vi tog det vi brukar göra och förde in det i en digital miljö. Vi kände att nu håller vi de här enkla sakerna för då tappar vi inte eleverna eller kollegor. Om man gasar hundra så får man inte med sig alla. Elever blir förvirrade, tappar fokus och tappar intresset. Är man lärare i ett kollegium där de flesta andra är på väg väldigt snabbt framåt medan man själv försöker lära sig grunderna, tappar man gnistan och vill inte längre.

Daniels struktur består av ett googledokument där eleverna redan när de startar ett arbetsområde kan se vad som ska ske under varje lektion under hela arbetsområdet.

— Det som jag redan har spelat in ligger med läsanvisningar och instuderingsuppgifter på rätt dag. Missar man en lektion kan man ta igen det. Jag behöver förstås tjata på mina elever att de ska jobba ikapp men de vet hur de jobbar ikapp på egen hand. Det är skönt för mig och för eleven som slipper stressen och oron över att missa saker när man är sjuk. Och för dem som sitter här inne men ändå inte är på tårna så är det nog också en trygghet att man kan titta igen.

Det är viktigt att synliggöra för eleverna hur varje arbetsområde hänger ihop, tycker Daniel.

— Eleven ska inte känna: ”här gick jag en väg som jag inte riktigt vet varför jag gick” utan den röda tråden till nästa moment. Om jag har en övningsuppgift så ska den övningsuppgiften finnas att tillgå i den digitala miljön och den ska vara tydligt kopplad till de delar vi jobbar med i mitt presentationsmaterial och i angivna delar av det inspelade materialet. Och gärna kombineras med någon form av uppföljning på uppgiften som också kan finnas inspelad. Det handlar om att bygga broar mellan de olika momenten i undervisningen. Det skapar struktur och hjälper eleven att förstå resan från A till B och hela vägen till slutmålet.

Daniel Högvall

Daniel Högvall, stipendiat.

Digital undervisning är att göra det vi brukar göra i en ny miljö. Om det får oss att tänka lite på varför vi gör som vi gör, så utvecklar vi också vår vanliga undervisning, menar Daniel. Han tycker att lärare ibland lämnar över ansvaret till eleverna att planera och strukturera arbetet, med hänvisning till att eleverna behöver träna på det.

— Jag tänker istället att vi erbjuder en struktur och de som vill ha den hjälpen tar den och når då längre än vad de skulle gjort annars. Jag tror ju inte att elever tittar på strukturen och tänker: ”Här dog ju mitt intresse för det här ämnet”. Möjligtvis tänker man: ”Fast så vill inte jag göra”. Och så gör man på sitt eget sätt. Men för dem som behöver struktur är det en förutsättning. Om man gör allt enligt strukturen så är man framme när man kommer till provet. Man har alla förutsättningar att ligga i fas och behöver inte heller fundera på om man ligger i fas.

Framöver hoppas Daniel att fler ska se nyttan med en digital struktur där allt finns samlat och att fler väljer att spela in lektioner. Det är nästa sak han skulle vilja hjälpa kollegorna med.

— I stort sett hela min undervisning finns inspelad. Jag har ett enkelt inspelningsprogram på datorn som man spelar in sig själv och skärmen med, det behöver inte vara mer. Man behöver tänka igenom lektionen innan men det behöver man ju alltid göra. De första fem minuterna av den här lektionen ska kunna fungera när de har jobbat med vissa saker och sen ska man kunna ha femton minuters genomgång igen, till exempel.

Allt Daniels inspelade material lägger han på Youtube.

— Ibland kommenterar folk att mitt ljud är dåligt. Men det spelar väl ingen roll? Ljudet är som det är. Jag tror att man som elev inte sitter här i klassrummet och tänker supermycket på allt som kan vara störande. Mina lektioner är aldrig perfekta, jag harklar mig, drar en dålig vits, säger fel, tappar bort mig, det gör jag här så varför kan jag inte göra det digitalt? Precis som med strukturen egentligen. Jag är övertygad om att de flesta lärare är bra på att skapa struktur i sitt eget klassrum och då har de goda förutsättningar att skapa god struktur i den digitala miljön.

Hur skulle Daniel själv vilja utvecklas? Han vet precis.

— Jag skulle vilja bli bättre på att variera min undervisning mer och det har jag kollegor som är superduktiga på. Ibland kanske strukturen låser fast mig och det är kanske det som hindrar mig från att utveckla mig i det här med gruppdynamiken. Jag vill bli bättre på att läsa av en grupp och anpassa undervisningen efter gruppen. Jag tror att jag är bra på att anpassa undervisningen för individer men jag är inte expert på att twista min undervisning så att det passar en specifik grupp.

Tid finns till att lära sig mer om det, menar Daniel, åtminstone till att ställa frågor till kollegor.

— Jag har kollegor som jag vet är riktigt bra på det. Jag försöker göra så gott jag kan och frågar: "hur hade du gjort i den här situationen?"

Auskultation vore dock ännu bättre.

— Jo, vara med i andras klassrum, jag tror ju jättemycket på den typen av auskultationslärande. Det borde vara en naturlig del av vår vardag. Vi är ganska instängda i våra klassrum.

Att släppa in andra i sitt klassrum gör att man riskerar att bli ifrågasatt och det kan bli mer jobb genom att man känner att man behöver ändra på vissa saker i sin undervisning.

— Man kanske inte känner sig superbekväm men man kanske inte heller känner att man vinner så mycket på det. Om det ska vara värdefullt måste man vara beredd på att faktiskt göra förändringar. Om jag menar allvar med att jag vill bli bättre på att anpassa min undervisning efter en grupp då måste jag faktiskt också vilja ändra mig.

Vad betyder ditt arbete för dig?

— Mitt arbete betyder mycket. Jag tycker att jag har en god balans mellan att bry mig och försöka hitta bra lösningar, och tillräcklig distans för att ändå vara en bra tvåbarnspappa när jag kommer hem. Om man trivs med sitt jobb så bidrar det med en identitetskänsla, samhörighet och gemenskap. Jag tänker att det är en del av drivkraften: att man inte bara jobbar för att få lön utan också jobbar för att det är kul. När man säger att man jobbar som lärare för att man helhjärtat vill ge eleverna allt de behöver hela tiden och få dem att utvecklas så långt som möjligt, så tror jag inte det är riktigt sant. Jag tror att många lärare tycker om att stå i centrum, tycker om att betyda något för någon annan. Eftersom mitt jobb är en del av min identitet så vill jag stärka den och boosta mitt ego genom att göra bra saker. Det här med att spela in lektioner: jag kan ju välja att bara dela det med mina elever i en sluten mapp i google drive om jag vill det. Eller så lägger jag det på youtube, för det är också en egoboost när jag får input från andra som tittat. Så drivkraften är självklart att göra ett bra jobb för eleverna men det är också att känna mig nöjd och stolt själv. Förutsättningen för att orka i längden ökar om man går ifrån jobbet med en känsla av att ”jag har gjort något bra idag.” Trots att vi precis har slutat en skön ledighet så känns det gött att gå till jobbet.

Text och foto: Anna Fritzén

Stipendiat, gymnasiet:

”Daniel Högvall har en outtröttlig ambition att variera undervisningen för att stimulera elevernas lust att lära och att göra det svårbegripliga begripligt. Daniel vägleder eleverna på ett utomordentligt sätt i såväl sin undervisning som i sitt mentorskap. Daniel har en vilja att dela med sig av sina kunskaper och erfarenheter i kollegiet och han har vid övergången till distansstudier varit en ovärderlig resurs i arbetet med att förbereda och kompetensutveckla personalen kring digitala hjälpmedel, rutiner och riktlinjer vilket bidragit till att övergången gick så smidigt som det gjorde”.

Så löd motiveringen till att Daniel Högvall blev gymnasiets stipendiemottagare våren 2020.

Utbildningsnämnden delar ut personalstipendier en gång om året och det är rektorer som nominerar till prisen. Sedan utses en stipendiat i varje område: en från Västra, en från Östra, en från Norra, en från Södra och en från gymnasiet.

Övriga stipendiater är i år Laura Ljubez: Braås skola, Lennart Nordmark: Fagrabäckskolan, Anna Liljeborg: Lammhults skola, Amela Osmanbasic: Ljungfälleskolan.

Detta är Pedagog Växjö

Pedagog Växjö är en sajt för oss och av oss som jobbar i någon av Växjö kommuns kommunala eller fristående verksamheter för barn och unga. Här delar vi med oss av vårt eget arbete, inspireras av varandra, hittar nyheter och växer i våra uppdrag. Innehållet byggs upp av oss alla tillsammans.

Här hittar du oss

Länk till Växjö kommuns hemsida