Sök
Translate

Use Google to translate this website

Hem Bibliotekarier trivs i toppjobb

DELA

Bibliotekarier trivs i toppjobb

De är skolbibliotekarier i världsklass: Eric Haraldsson, Tuva Jidne-Strandell och Karin Torstensson i Växjö. Det betyder att de är effektiva inspiratörer för läsning och har rätt verktygslåda för att diskutera källkritik.

Eric Haraldsson, Tuva Jidne-Strandell och Karin Torstensson läser varsin bok.

Skolbibliotekarierna i världsklass: Eric Haraldsson, Tuva Jidne-Strandell och Karin Torstensson läser, inspireras och blickar utåt i sitt arbete.

Stämningen präglas av glädje när vi träffas högt upp i Ringsbergskolans bibliotek och med sommarhimlen utanför. Här jobbar Eric och runt bordet sitter Tuva från Centrumskolan och Karin från Sandsbro skola. Samtliga skolor fick utmärkelsen Skolbibliotek i världsklass av fackförbundet Dik i juni månad och det är inte ens första gången för någon av skolorna, även om det är premiär för Tuva Jidne-Strandell.

— Ni är ju mina idoler. Jag har ju inte jobbat så länge som skolbibliotekarie och då är det viktigt att ha förebilder, säger hon till yrkeskollegorna.

Kommentarerna låter inte vänta på sig.

— Det är ömsesidigt, säger Eric Haraldsson. Det sas redan vid VFU:n att ”Tuva kommer att bli bra”.

Karin Torstensson instämmer.

— Det hörde jag också!

Alla skolbibliotek som bedöms hålla världsklass har skolbibliotekarier som är effektiva inspiratörer. Hur blir man det?

— Jag tror att om man är engagerad då blir man effektiv. Hela vitsen är att vi ska nå ut till eleverna, säger Karin. Jag ser mig som en pedagog inom min verksamhet och mitt främsta fokus är eleverna.

Eric menar att det första folk tänker på när de hör bibliotek är ett rum där det finns böcker i.

— Men om man ska vara en effektiv inspiratör kan man inte vara låst vid en plats, säger han. Det är inte platsen som är inspiratör utan människorna som jobbar med de här grejerna. Som skolbibliotekarie måste man vara synlig om man ska vara effektiv inspiratör. Det är i mötet med människor som inspiration sker och då måste man vara där eleverna är och där lärarna är.

Att en skolbibliotekarie ger boktips var i början en självklarhet för Tuva.

— Jag minns att jag nästan blev kränkt in i hjärtat när min handledare sa att vi inte skulle ha boktips, säger Tuva, som numera anser att tipsandet handlar mindre om att stå i biblioteket och räcka fram en bok och mer om att förmedla böcker på ett kreativt sätt.

Karin tycker det är mycket mer intressant att eleverna hittar verktyg som gör att de kan förmedla till varandra.

— Det är också mycket effektivare än att vi skolbibliotekarier läser in oss på allt vi köper in för att ge tips, säger hon.

Det är med samtal kring böcker som läsfärdighet och läsglädje ökar och sprids, det är trion överens om. Att samtala om böcker fördjupar kunskap, det är en social sysselsättning och banar väg för en kollektiv förståelse. Eleverna ska ju kunna saker som inte står i texten och det kan vara svårt att hitta på egen hand.

— De flesta av mina elever har inte svenska som modersmål: de kan ju läsa men inte alltid förstå de underliggande meningarna, säger Tuva.

Karin lyfter fram betydelsen av samtal inför de nationella proven i åk 6.

— Boksamtal eller textsamtal är att rusta dem för de nationella proven. Då vet de att vi verkligen har övat på att fördela ordet och de har vågat sätta ord på sina tankar och känslor, men inte gjort det på ett betungande och skrämmande sätt, säger Karin.

Hon tycker att det är en stor vinst att vi tycker och kan olika och att det upptäcks. Det gäller inte bara unga människor, betonar Tuva.

— Mina egna bokcirkelböcker som jag läser, växer alltid efter vi har pratat om dem tillsammans, säger hon. Det är klart samma sak för barnen.

Tuva Jidne-Strandell, Eric Haraldsson och Karin Torstensson i skolbiblioteket.

På Ringsbergskolans bibliotek kan man hitta Eric Haraldsson, medan Tuve Jidne-Strandell arbetar på Centrumskolan och Karin Torstensson på Sandsbro skola.

Under samtalets gång blir det tydligt hur intresserade de är av varandras idéer och arbetssätt och de ber om namn och lektionsupplägg av varandra. De är alla öppna för att bli inspirerade själva och det tror Eric är viktigt.

— Har man bilden av sig själv av att "jag är en sådan som inspirerar andra", då hamnar man lite i ett elfenbenstorn. I ett möte mellan min kompetens och lärarkompetensen behöver jag vara öppen för vad det är som den här människan säger till mig. Vad händer? Hur gör vi för att skapa meningsfull undervisning för eleverna och vad händer när eleverna kommer in och inspirerar mig? Det handlar om att hela tiden bygga på den positiva spiralen av inspiration. Vi inspirerar varandra.

I ett folkbibliotek kan vem som helst komma in och fråga eller be om tips om det mesta och en bibliotekarie där förväntas kunna agera därefter. I ett skolbibliotek är förhållandena annorlunda. Eric tycker det är tryggt att det finns många starka ramar.

— Skolbiblioteket har en formell lärandekontext och det finns en läroplan som vi ska luta oss mot. Vi vet vad eleverna ska lära sig, säger han med eftertryck.

Att arbeta i skolbibliotek är inte ensamt men behöver en medveten styrning.

— Vi är ju inte en ö, vi skolbibliotekarier, utan vi jobbar med lärarna mot samma mål. Det är ju då det blir meningsfullt, säger Karin. Ledningens roll är avgörande. Den behöver ge oss förutsättningarna, förväntningarna och organisationen för att göra vårt jobb.

De tre är eniga om att de lyfter den vanliga undervisningen och förstärker och fördjupar de lärandeprocesser som eleverna ska få sig till del. En del av detta är att undervisa i källkritik. Skolbibliotekarier i världsklass har enligt Dik visat att de ”lär eleverna navigera i informationsflödet och hantera sin digitala identitet”. En rätt tuff uppgift kan tyckas, men Eric tror att många gör det svårare än vad det är.

­— Det handlar egentligen bara om att titta på något ur ett tillförlitlighetsperspektiv: Kan jag lita på det här? Hur vet jag att det är sant? Hur kan jag kolla det? Vi kan prata om en ekorre med blå mössa som samlar nötter. Vänta nu, brukar de ha mössa? Så fort vi börjar ställa frågor kring texten är vi källkritiska.

Karin har tidigare varit lite rädd för att jobba med källkritik, men nu hittat helt rätt.

— Jag hade uppgiften att jobba med de fem källkritiska frågorna och materialet Källspanarna och framför allt figurerna som finns där. Det var en stor hjälp för minnet att koppla frågorna till figurerna och det blev väldigt lyckat, säger Karin som med glädje gått igenom utvärderingar som eleverna gjort. Många elever skriver att det har varit det bästa med läsåret att jobba med källkritik. Det är ganska häftigt.

Tuva har haft en mycket positiv upplevelse av vårterminens källkritikprojekt med åk 3. Hon blev inspirerad av ett arbete i Lund, men gjorde en egen version av det.

— Vi har arbetat med ens digitala identitet och vad man säger på nätet och hur det kan bli konstigt. Jag läste boken Taggad på insta (av Ann-Charlotte Ekensten) och vi diskuterade om detta skulle kunna hända i verkligheten. Har ni varit med om något liknande?

Hon hade workshops med eleverna om hur olika bilder kan uppfattas och hur viktigt val av bilder är. Eleverna fick hjälpa henne att starta ett konto på sociala medier.

— Grupper fick diskutera hur vi skulle utforma mitt konto. De hade flera bilder att välja mellan: en del var på mig och andra var helt andra saker. Vad kommer de att tänka om mig om jag har en bild på en fotbollsspelare eller en från mitt bröllop? Det ger jätteolika vibbar. Eller om jag skriver Tuva nio år och har en bild på en katt? Man får väldigt förutfattade meningar om det kontot då.

Tuvas elever tyckte att detta var det mest engagerande på hela läsåret, just att hjälpa skolbibliotekarien med kontot. Karin håller med om att eleverna har ett jättestort behov att få berätta vad de varit med om och hjälpa att hantera situationer.

— Jag har använt Värsta bästa nätet (av Maria Dufva) och den är jättebra. Boken bygger på verkliga situationer och vänder sig direkt till eleverna.

Skolbibliotekarierna är ense om att informationsbombning om källkritik är verkningslöst. Tuva lyfter fram att forskning – och ”beprövad erfarenhet” fyller Eric i – visar att eleverna inte kan applicera det på verkligheten. Bättre att haka fast i något och ge dem sammanhang. Eric tycker det är tacksamt att jobba med vikingatiden och kommer gärna in när eleverna själva jobbat med tidsepoken och har lärt sig mycket.

— Vi läser en bok utifrån att eleverna är experter på vikingatiden. Vi faktagranskar boken och frågar oss: Kan vi ha den här boken i vårt bibliotek? Kan man lära sig något av den här boken? Då blir de väldigt intresserade.

Eric har bland annat använt böckerna i Tora-serien (av Kirsten Ahlburg) som han tycker är träiga att bara läsa rakt upp och ned men att faktagranska är roligare. Karin har använt källkritik när det gäller rymden och då är det bra med gamla faktaböcker. För är verkligen Pluto en planet?

— Man ska inte underskatta att ha roligt tillsammans, då lär man sig av bara farten. Den egna erfarenheten är grunden, säger Karin om allt arbete om källkritik.

Hon menar att det handlar om att få en förståelse för upphovsmannen bakom en bild eller text och berättar om en omvänd bildsökning utifrån boken Hon & han av Katarina Bredow. Ett konto med samma namn som en av karaktärerna i boken, hade en bild som kom från en modellsida för manliga frisyrer. Tuva berättar om ytterligare en ögonöppnare för hennes elever.

— De läste ett blogginlägg som var nedlåtande om Greta Thunberg och när vi gick tillbaka och kollade vem som låg bakom det, visade det sig att inlägget var skrivet av en känd nazistsympatisör. Sexorna gick verkligen i taket och sa: Har vi suttit och läst det här?!

Skolbibliotekarier i världsklass beskrivs i utmärkelsen vara ”navet i den digitala kunskapsskolan”. Men så känner de sig inte.

— I så fall sitter vi fast i mitten och allt annat snurrar och det känner jag inte igen mig i, säger Eric. Jag ser hellre en bild framför mig av att vi alla sitter i en boll och rullar runt och då och då hakar tag i någon annan.

Vi återkommer till boktipsen, är det slut med dem? Eric konstaterar att det visst är skolbibliotekariens jobb att boktipsa, eftersom det är alla vuxnas ansvar att göra barn till läsare.

— Det är svensklärarens, NO-lärarens, slöjdlärarens, bildlärarens och det skulle kunna vara vaktmästarens jobb och skolbespisningens jobb att se till att vi är läsande förebilder, säger han.

Avslutningsvis kommer här högläsningsböcker som de tre skolbibliotekarierna tycker om.

Tuva Jidne-Strandell lyfter fram kapitelboken Rymlingarna skriven av Ulf Stark och bilderboken De som kallas vuxna av Annika Hedin. Dessutom Jonna Björnstjernas serie Sagan om den underbara familjen Kanin som håller länge.

Karin Torstensson vet att serien om Jack skriven av Martin Olczak ofta är elevernas absoluta favorit och Handbok för superhjältar av Elias Våhlund och Agnes Våhlund alltid går hem.

Eric Haraldsson väljer den annorlunda skapelseberättelsen i bilderboken Först var det mörkt … av Anna Höglund i samarbete med Otto, 3 år. Eric tycker att den fungerar till alla, oavsett ålder.

Text och foto: Agneta Myrestam

I världsklass

Det är fackförbundet Dik som delar ut utmärkelsen skolbibliotek i världsklass. Till dessa hör Ringsbergskolan, Centrumskolan, Sandsbro skola och Ljungfälleskolan där det finns skolbibliotekarier som:

  • är effektiva inspiratörer för att öka läsfärdigheten hos eleverna
  • ger eleverna verktyg för källkritik
  • lär eleverna navigera i informationsflödet och hantera sin digitala identitet
  • är navet i den digitala kunskapsskolan

Detta är Pedagog Växjö

Pedagog Växjö är en sajt för oss och av oss som jobbar i någon av Växjö kommuns kommunala eller fristående verksamheter för barn och unga. Här delar vi med oss av vårt eget arbete, inspireras av varandra, hittar nyheter och växer i våra uppdrag. Innehållet byggs upp av oss alla tillsammans.

Här hittar du oss

Länk till Växjö kommuns hemsida