Sök
Translate

Use Google to translate this website

Hem Vikten av att pysa när det blir för mycket

DELA

Vikten av att pysa när det blir för mycket

Vad händer när det bara blir för mycket? I den femte och avslutande delen i vår serie om relationer och möten talar skolkuratorn Moa Zucconi Mazzini, läraren Sara Ekelöf och rektor Klas Persson, alla från Pär Lagerkvistskolan, om vikten av att pysa.

Bild

— Heilskov talar om ansvarsprincipen, som jag gillar men som också kan vara provocerande. Det är kanske BUP som inte har gjort sitt, eller det är föräldrarna som inte har gjort sitt. På skolan ska vi samverka, men i skolan är det vi som har ansvar. Det är först då vi inser det som vi kan påverka. Heilskov har sagt det så bra i en av sina föreläsningar: om det är någon myndighet som inte tar ansvar då ska inte vi i skolan ta mindre ansvar, då kanske vi ska ta mer ansvar för att täcka upp. Det är dilemmat i vårt jobb: att vi får stötta varandra, säger Moa Zucconi Mazzini.

— Det blir tungt, det blir det, fyller Sara Ekelöf i.

— Rätt eller fel men vi tar ansvar om inte föräldrarna kan vara närvarande. Då gör vi jobbet, säger Moa.

Vad är stöttning för dig, Sara?

— Stöttning för mig är att någon orkar lyssna på mig när jag berättar om vad jag tycker är jobbigt, min frustration av att ett barn mår väldigt dåligt och jag ser det, men att barnet inte får den hjälp det behöver. Och att någon kan tala om: men Sara, du gör det du kan. Så att jag inte behöver känna mig otillräcklig. Ibland behöver man höra det.

Hon fortsätter:

— Kollegor, Moa och jag talar ofta med varandra, men jag känner också att jag kan gå in till rektor eller vända mig till elevhälsoteamet. Jag känner att jag får jättemycket stöttning.

I egenskap av kurator får Moa även professionell handledning.

— Men jag tar också hjälp av lärare och elevhälsoteamet för att få hjälp att sortera: det här kan vi göra, och det här kan vi inte göra och det här är jobbigt men just nu kan vi inte göra något åt det.

Är lärare bra på att tala om att nu behöver jag pysa ut lite frustration?

— Det tror jag är olika från person till person, vem du är. Jag tror att vi alla skulle behöva pysa mer. Det är väl en av anledningarna att lärare går in i väggen att vi är lite för dåliga att pysa. Vi tar på oss. Jag måste pysa annars mår jag dåligt. Sådan är jag. Det kanske är en räddning att man inte bara stoppar in hela tiden. Det är inget nederlag att prata om det jobbiga, säger Sara.

Moa lägger till:

— Snarare tvärtom. Det gillar jag. Det är snarare professionellt att be om hjälp och stöttning.

Att tala om det som är svårt har blivit en naturlig del och en egen punkt på dagordningen i arbetslagens träffar.

— Dels elevärenden, men också pedagogiska tips och vad vi tänker: ”Jag tycker att den här eleven är jättesvår har ni några tips, hur kan jag göra med henne?” Vi tar ofta upp det. Jag tycker det är jättebra, säger Sara.

Man behöver vända tanken till något positivt för att inte fastna i det som är jobbigt:

— Om jag har problem med en elev så förstorar jag det ofta eftersom jag tycker det är så jobbigt. Jag kanske tänker: Han säger så mycket fula ord. Om jag har ett papper framför mig och varje gång han säger något så drar jag ett streck. Då kanske det bara blir två streck och det blir synligt för mig att: oj då han sa visst bara två fula ord. Då kanske det inte är ett så stort problem. Men gör man det inte konkret kan man fastna i sådana saker, säger Sara.

Sara har sitt arbete i särskild undervisningsgrupp och där finns elever med speciella behov, vilket gör att påfrestningarna blir fler. Det blir också en hel del kontakter med vårdnadshavare och det finns en ökad risk för svårlösta situationer med dem också.

— Varje dag har man kontakt med föräldrarna, kommer barnet i dag eller? Vi har haft handledning av skolpsykologen och det är något som både vi och Klas tycker är viktigt.

Klas, det är Klas Persson som är rektor för 7-9 på Pär Lagerkvistskolan.

— Den omgivning som barn möter påverkar otroligt mycket. Kan skolan med tidiga insatser vara med och påverka i positiv bemärkelse genom en god lärmiljö, blir det lättare för eleven att klara av de utmaningar som de möter i ungdomen och senare i vuxenlivet, säger han.

Är det vanligt att lärare kommer och pyser hos dig som rektor?

— Ja, och det ska det vara. Det är ett bra sätt att få hjälp till reflektion och eventuell handledning kring de utmaningar som uppstår. I vårt yrke tror jag att det är nödvändigt att pysa då vi inte sällan möter elever som av olika anledningar har det svårt eller inte är nöjda.

Även som rektor kan han behöva pysa ibland.

— Jag tror att det är viktigt att söka flera perspektiv på utmaningarna du ständigt ställs inför. Att pysa är att sänka garden lite och våga tänka annorlunda och se saker och ting på olika sätt. Jag söker mig till kollegor och vänner som jag har förtroende för och som kan coacha mig vidare. Det kan vara kollegor inom yrket eller inom mitt kontaktnät. 

Klas tycker att det är viktigt att kunna ta in andra professioner när så behövs.

— Vi måste våga ta hjälp av olika kompetenser när vi stöter på problem och utmaningar. Vi har lärare som får stöd i sin roll av skolpsykolog men även av lärarcoacher vid behov. Detta tror jag vi behöver utveckla ännu mer då vi ofta hamnar i ärenden och situationer som vi egentligen inte alltid har kompetens för eller ska behöva hantera i rollen som lärare. Allt för sällan kan vi lämna över till annan profession.

Text: Agneta Myrestam

Detta är Pedagog Växjö

Pedagog Växjö är en sajt för oss och av oss som jobbar i någon av Växjö kommuns kommunala eller fristående verksamheter för barn och unga. Här delar vi med oss av vårt eget arbete, inspireras av varandra, hittar nyheter och växer i våra uppdrag. Innehållet byggs upp av oss alla tillsammans.

Här hittar du oss

Länk till Växjö kommuns hemsida