Sök
Translate

Use Google to translate this website

Hem Tankeutmaningen att barn gör rätt om de kan

DELA

Tankeutmaningen att barn gör rätt om de kan

Känns det som om eleverna medvetet jäklas med dig? Skolkuratorn Moa Zucconi Mazzini och läraren Sara Ekelöf, båda på Pär Lagerkvistskolan, samtalar om hur man kan dra nytta av att tänka att ”barn gör rätt om de kan”. Detta är fjärde delen av vår serie om relationer och möten.

Tre korgar märkta med A, B och C

Tre korgar, tre prioriteringar. Kniven i korg A kräver omedelbar åtgärd. Svordomarna i korg B är ett särskilt utvalt problem, som eleven och den vuxne kommit överens om att jobba med. I korg C vilar – än så länge – andra beteenden, som kanske ska arbetas med senare, till exempel komma försent och keps på, när den ska vara av. Foto: Anna Fritzén

Vad som egentligen är ett problematiskt beteende och hur man hanterar det, är något som Ross Greene, fil dr och lektor i psykologi och författare, har ägnat sig åt. Hans CPS-modell (Collaborative and Proactive Solutions) från boken ”Vilse i skolan” beskriver hur man kan hantera beteenden som vuxna upplever som ett problem.

- Det finns strategier hur man pratar med eleven, hur man lyssnar på eleven och vad den tänker kring problemet och vad den tror är en lösning. Det ska heller inte bara vara elevens syn på saken utan även den vuxnes, säger Moa.

Moa beskriver det som att man har olika korgar där man kan sortera händelser eller beteenden som kommer upp under skoldagen.

- A-korgen handlar om fara eller våld. Där stoppar vi och säger nej! B-korgen är sådana problem som vuxna runt omkring - eller tillsammans med eleven – bestämmer sig för att det här ska vi jobba med. Korg C är andra problem som inte innebär akut fara, men de är heller inte de problemen som vi har bestämt att vi ska jobba med och då ska vi låta dem vara.

Saker som hamnar i A-korgen är måhända inte så svåra att förhålla sig till. Värre är det med B och C. Moa menar att man max kan välja ut ett eller två beteenden i taget som B och därefter jobba med dem. Har man då kommit överens om att det är ett beteende, till exempel elevens språk och svordomar, som är B, går det inte att också fokusera på att eleven kommer försent. Det får ligga i C-korgen ett tag.

- En del missförstår det hela som att man ska tillåta vad som helst och det är inte alls det det går ut på. Vi ska ställa rimliga krav och titta på omgivningen, säger Moa Zucconi Mazzini.

Hon delar den människosyn som både Ross Greene och Bo Heilskov (se del 3 i serien) har, som handlar om att barn uppför sig väl om de kan eller lite kortare uttryckt: barn gör rätt om de kan. Sara Ekelöf tycker att hon vinner mycket på att tänka på att eleverna helst vill göra rätt.

- Livet som vuxen på en skola blir ju betydligt lättare om man tänker så, säger hon.

Moa förtydligar:

- Antingen är beteendet en lösning på ett annat problem som barnet har eller en oförmåga till impulskontroll som gör att hon eller han inte uppför sig som vi vill. Det handlar inte om att eleverna vill jäklas med en, hävdar Moa.

Moa förstår att man kanske inte köper den filosofin till hundra procent.

- Det blir mycket roligare att jobba och forskning visar att du kommer mycket längre med det synsättet, säger hon.

Men lätt är det inte, och säg den lärare, kurator, rektor eller elevstödjare som aldrig tänkt tanken ”nu vill hen bara provocera”. Dessutom finns det en gammal kultur i skolan som är mycket fokuserad på uppfostran och Moa tycker att synsätten kan krocka ibland.

- För många föräldrar är det jobbigt, för har man barn som har svårigheter så tänker man att det handlar om att man inte har uppfostrat sina barn, säger Moa, som menar att riktigt så enkelt är det inte.

Skolans värld är sedan flera år tillbaka inte längre något som bara rör dem som befinner sig i den; hela samhället engagerar sig i skolans väl och ve. Alla har frågor kring studiero och undervisning och tips på hur man kan förbättra den. Sara Ekelöf plockar upp en klassiker: mobiltelefonerna som enligt skolans riktlinjer ska förvaras i skåpen om inget annat meddelas.

- Föräldrar frågar varför har eleverna med sig mobilerna i klassrummet om de inte ska ha dem på lektionerna? Varför visar ni inte ut dem? Ja, det kanske inte är så lätt att flytta en person på 80 kg som går i nian. Men man kan också fråga sig varför föräldrarna låter ungdomarna ha med sig mobilen till skolan, säger hon.

Text: Agneta Myrestam

Relationer och möten

Del 1: Alla behöver bygga relationer

Del 2: Gränsen mellan att vara personlig och privat

Del 3: Mindre kaos med lugnt bemötande

Del 4: Tankeutmaning att barn gör rätt om de kan

Detta är Pedagog Växjö

Pedagog Växjö är en sajt för oss och av oss som jobbar i någon av Växjö kommuns kommunala eller fristående verksamheter för barn och unga. Här delar vi med oss av vårt eget arbete, inspireras av varandra, hittar nyheter och växer i våra uppdrag. Innehållet byggs upp av oss alla tillsammans.

Här hittar du oss

Länk till Växjö kommuns hemsida