Sök
Translate

Use Google to translate this website

Hem Samhällsutveckling avgör när det blir ny läroplan

DELA

Samhällsutveckling avgör när det blir ny läroplan

Den svenska skolan har fått en läroplan eller revidering av den samma ungefär var tionde år. Daniel Sundberg är forskare och lärare på Linnéuniversitetet i Växjö inom området läroplansteori och didaktik.

En man står framför en bokhylla.

Professor Daniel Sundberg vid Linnéuniversitetet, intresserar sig för läroplansteori och den givna frågan: Vad räknas som kunskap?

— De kommer ganska tätt, men de gör de i många andra länder också, så vi sticker inte ut, säger han.

Om det är dags för en revidering av läroplanen avgörs av två olika faktorer, enligt Daniel Sundberg.

— Trycket kommer från två håll: dels är det samhällsutvecklingen: att så många saker förändras i omvärlden så att läroplanen börjar kännas väldigt inaktuell. Dels gör man framsteg i forskning så att det man har vilat på i läroplanen blir inaktuellt.

Hållbar utveckling är ett sådant exempel där mycket forskning bedrivs. Till slut nås en punkt där det måste synas även i läroplanen. Ett annat exempel hämtar Daniel från Lpo 94:s tillblivelse.

— Innan Lpo 94 satt Skolöverstyrelsen i Stockholm och bestämde vad varje barn skulle lära sig vecka 20. Samtidigt var vi på väg från ett industrisamhälle mot ett kunskaps- och informationssamhälle. Då blev det ett tryck på att vi måste ha en massa nya förmågor som att själva kunna söka kunskap och information. Därmed skulle vi inte ha en för detaljerad läroplan.

Riksdagen beslutar om läroplanen men vad eleverna lär sig i verkligheten kan förstås vara en helt annan sak.

— Det är en vanlig föreställning att man i läroplanen ska beskriva det viktigaste kunskaperna som varje elev ska få med sig från sin skolgång och att man skriver precis vad eleverna ska lära sig. Så har det varit bakåt i historien. Ämnesstrukturen i vår läroplan har inte förändrats särskilt mycket. Vi har egentligen bara adderat nytt innehåll utan att plocka bort något. Det är en överlastad läroplan, overloaded curriculum. Som lärare hinner man inte med allt i en sådan läroplan; man behöver göra ett urval.

Forskning visar att det ser väldigt olika ut hur man gör det urvalet: när alla lärare och skolor väljer det de uppfattar som viktigast, prioriteras delarna väldigt olika. Det bidrar till att undervisningen inte blir likvärdig, menar Daniel.

— I många länder försöker man gå ifrån en allt för innehållsfokuserad läroplan. Man får lite större friheter att anpassa innehållet efter kompetenser som eleverna behöver uppnå.

Andra länder är stora inspirationskällor när en ny svensk läroplan tas fram.

— Man tittar mycket på andra länder, kanske mer än vad många tror. Man har kallat just det för en tyst import. Det sägs inte högt men tittar man på konstruktionen så har vi lånat in mycket. Det ser man i 2011 års läroplan där kunskapskrav har blivit så tydligt. Det har vi hämtat från en internationell trend som startade i USA och som heter standardbaserad läroplan. Där beskriver man kravnivåer tydligt. Man tänker sig att gör vi det tillräckligt tydligt så blir det likvärdigt.

Läroplaner berör och upprör, inte bara dem som arbetar i skolan eller är vårdnadshavare utan många gånger alla dem som gått i skolan. Försöket att ta bort antiken ur historieundervisningen i den nya revideringen av läroplanen för grundskolan väckte stor debatt under hösten 2019 och Skolverket fick backa.

— Det här är stora samhällsfrågor där det finns många samhällsaktörer som vill vara med och påverka. De har ett berättigande att lägga sig i: det är en demokratifråga att alla ska känna sig delaktiga och kunna vara med och påverka.

En hel del har förändrats i samhället sedan vår 100-årsjubilerande läroplan, kallad Undervisningsplan för rikets folkskolor, kom till världen 1919. Då var planen kontroversiell på många sätt och användes inte ens i någon större utsträckning på alla håll. Kanske just därför att den var så revolutionerande för 100 år sedan har inte minst 2011 års läroplan tydliga likheter med läroplanen från 1919.

— Dels är det en väldigt innehållsfokuserad läroplan: den beskriver vilket innehåll lärarna ska ta upp i sin undervisning, vad som är viktigast. Vi har en lång tradition av innehållsfokuserade läroplaner i svensk skola. Men 1994 prövade vi att släppa på att beskriva innehållet: det fanns inte längre något avsnitt som hette centralt innehåll. Det var tanken att lärare skulle göra det urvalet utifrån sitt professionella kunnande. Att det inte behövde beskrivas i detalj. Men många lärare tyckte att det var alldeles för tidskrävande att välja och man ville ha en tydligare läroplan. Den läroplan vi fick 2011 är lite av en hybrid. Den beskriver centralt innehåll. Man ska få betyg i ämnena och inte i ämnesblock. Det ska finnas kunskapskrav i varje ämne. Men den beskriver också mer generella kompetenser likt 1994 års läroplan.

Läroplaner i all ära men är det självklart att det läraren lär ut är det som eleven lär sig?

— Vi vet sedan lång tid tillbaka att den undervisade läroplanen inte är samma sak som den lärda läroplanen. Man skiljer på matter och meaning: det finns alltid ett innehåll men vilken mening som eleverna skapar sig av det innehållet, kan ingen lärare styra fullt ut. För vissa elever blir det ett ytlärande som försvinner direkt efter provet; för andra blir det ett djuplärande, något de bär med sig hela livet. Man vill gärna säkerställa det här från politiskt håll men det går inte.

Vilka krav ställs på pedagoger i dagens läroplaner?

— Bra fråga. Den kräver att man sätter sig in i läroplanen, att man utvecklar verktyg och kompetens i att omsätta den i verklig undervisning. I 1994 års läroplan tänkte man sig att ämneslaget ska utveckla vilket som är det prioriterade innehållet och hur det ska läggas upp. Man skulle också komma fram till betygskriterier som skulle gälla i varje ämne, det var inte bestämt från centralt håll. Vi har kallat det för en chockprofessionalisering: plötsligt så skulle det här ligga på lokal skolnivå. Det förväntades att lärare gjorde det här utanför klassrummet tillsammans med kollegerna. Lärare var inte beredda på allt det arbetet och inte skolhuvudmännen heller.

Av det skälet fanns det önskemål om att 2011 års läroplan skulle präglas av tydlighet så att läraren kan fokusera på undervisning i klassrummet.

Dock visar enkätundersökningar som Daniel och hans forskarkolleger gjort att känslan av medägarskap vad gäller läroplanen har försvunnit hos många lärare sedan man gick över till 2011 års läroplan.

— Många lärare uppfattar sig som tillämpare, inte medägare av läroplanen. Man förväntas ha huret för hur man ska undervisa. Men nu förväntas det också att man kan förklara kunskapskraven för eleverna och vad som behövs för olika betygssteg. Idag förväntas en annan typ av bedömarkompetens där betygssättning har kommit i fokus. Innan litade man på lärares professionella omdöme, idag ska det också vara mätbart så att det går att dokumentera och sätta in i matriser var varje elev befinner sig i sitt lärande.

Problemet med att läroplanen rymmer så mycket att allt inte hinns med visar sig inte minst bland nyutexaminerade lärare. De tenderar att sikta in sig bara på kunskapskraven och det som är mätbart i ett försök att hålla ryggen fri, visar forskning. För att få en välbalanserad undervisning och fylla skolans bildningsuppdrag behöver man också ta hänsyn till läroplanens kapitel om centralt innehåll och syfte.

— Skolverket har nu hörsammat detta och i revideringen försöker man poängtera centralt innehåll och göra så att syftesdelen rimmar bättre med kunskapskraven, säger Daniel.

Vad ser du för framtida utmaningar för kommande läroplansarbete?

— Skolan ska inte bara få bättre resultat med de resultatmätningar vi har. För fokuserar vi bara på det så tappar vi det som är skolans demokratiska uppdrag, bildningsuppdrag, personlighetsutvecklande uppdrag. Och de här olika uppdragen och målen som finns behöver ju balanseras.

Där är väl utmaningen.

Text och foto: Anna Fritzén

Om Daniel Sundberg
Daniel Sundberg är professor i pedagogik. Han forskar och undervisar om läroplansteori och didaktik. Han har ansvar för forskningsmiljön LINNAEUS-SITE (Studies in Teaching, Curriculum and Evaluation) och är huvudredaktör för Pedagogisk Forskning i Sverige, www.pedagogiskforskning.se.

Detta är Pedagog Växjö

Pedagog Växjö är en sajt för oss och av oss som jobbar i någon av Växjö kommuns kommunala eller fristående verksamheter för barn och unga. Här delar vi med oss av vårt eget arbete, inspireras av varandra, hittar nyheter och växer i våra uppdrag. Innehållet byggs upp av oss alla tillsammans.

Här hittar du oss

Länk till Växjö kommuns hemsida