Sök
Translate

Use Google to translate this website

Hem Läroplan i förändring engagerar Isak och Tina

DELA

Läroplan i förändring engagerar Isak och Tina

En lärare behöver kunna sin läroplan, men hur bär man sig åt? Och vad gör man med den i praktiken? Tina Franzén och Isak Juhlander berättar om hur de tog sig an Lpo 94 respektive Lgr 11.

Två personer sitter vid ett bord och pratar. Bakom är en bokhylla.

Isak Juhlander och Tina Franzén kan nästan inte sluta diskutera läroplaner. Foto: Anna Fritzén.

De har en del gemensamt, Tina Franzén och Isak Julander: både läraryrket och intresset för mellanstadiet. Tina gick 1-7 utbildningen på 1990-talet (svenska, SO och engelska) medan Isak just har gått klart grundlärarutbildningen (svenska, engelska, matte och SO). De möttes 2012 på Gustavslundskolan där Tina undervisade i 4-6 och Isak vikarierade en kort tid innan han fick en tjänst som elevassistent. De ingick under en tid i samma arbetslag. I dag är Tina mycket nybakad pensionär medan Isak är lika nyutbildad lärare. Han ska bara läsa lite svenska som andraspråk och musik först innan han påbörjar första lärartjänsten på Pilbäckskolan i januari.

När vi samtalar om deras första läroplaner med är det Lpo 94 som gäller för Tina, eftersom hon blev färdig lärare på hösten 1998, medan Isaks första läroplan är Lgr 11 (som reviderades 2018).

Hur gjorde du för att lära känna din första läroplan?

— Jag hamnade i ett erfaret arbetslag med Kristina Tannerfalk och Camilla Stenmalm och kan säga att den utbildningen i läroplanen jag fick, den fick jag i arbetslaget, säger Tina. Innan vi startade en termin brukade vi samlas med gofika och tända ljus och arbeta fram en stor pedagogisk planering med strävansmål där vi fick med i princip alla ämnen, dock kanske inte engelskan. Vi arbetade mycket tematiskt och kunde hålla på med samma planering en halv termin.

Isak, som mest använder läroplanen i digital form, tycker att det är ganska tydligt vad som ska göras i Lgr 11. Man utgår från förmågorna och applicerar det på det centrala innehållet.

— Om man jämför de båda läroplanerna är Lpo 94 fria tyglar och känns ungefär som ”gör vad ni vill bara de lär sig något”, säger Isak och Tina håller med. Lgr 11 är ju styrdokumentet som styr vart jag ska ta eleven till för slags kunskaper, men jag vet inte om den styr så mycket egentligen. Jag tycker att Lgr 11 är för vag.

Vad är det då som styr?

— Det här valet om hur man förhåller sig till sin läroplan görs redan innan terminen startat i och med att man beställer läromedel, tror Isak. Förhållningssättet till läroplanen sker via förlagen och läroplanen hamnar i bakgrunden.

— Det är därför det är så viktigt att välja läromedel, inflikar Tina.

Hur lång tid tog det innan du ägde läroplanen?

— Vi hade en sådan konsensus i vårt arbetslag och vi var överens om vad vi tyckte var viktigt. Arbetslaget gjorde mig trygg eftersom jag var ny. Ett bra arbetslag ger barnen en väldigt bra helhet, säger Tina.

Isak har mest av allt en relation till de ämnen som han kommer att undervisa i och vet hur hans rangordning är.

— Eleven är viktigast och kommer förstås först, sedan kommer ämnet och först därefter kommer läroplanen. I geografi till exempel utgår jag framför allt i hur det ser ut i världen och varför och vilka kopplingarna mellan natur och kultur är. Jag äger läroplanen som en del av min profession, men inte på så sätt att jag kläcker ur mig förmågor utantill.

Vad behöver bli bättre?

Tina gör en reflektion kring ett återkommande tema hon hade under Lpo 94-tiden om andra världskriget om goda och onda ledare (Nelson Mandela och Hitler) och allas lika värde. Visst fick eleverna reflektera mycket och lära sig, men vad var det för faktakunskaper de inte fick med sig?

— Vi måste sträva efter en likvärdig skola i Sverige och man ska kunna flytta från en landsände till en annan utan att vara helt förlorad. Så jag föredrar den här absolut, säger Tina och klappar på Lgr 11.

Isak menar att om man lusläser kunskapskraven i Lgr 11 är man tillbaka i det relativa betygssystemet.

— Vad betyder ”relativt väl fungerande tal” som det står i kunskapskraven? I relation till vad då, till resten av klassen, till ett givet rikssnitt eller vad? undrar Isak.

Tina håller med till hundra procent. Kunskapskravet för E och A går bra men de andra betygsstegen D, C och B är svåra.

— Jag ser lärarna framför mig och det finns inte en eller två som tolkar det likadant. Det är ju myndighetsutövning det här!

Isak tar vid:

— Det är elevernas första möte med offentlig sektor: Du är på den här nivån, det är det här vi tycker.

Tina menar att längre upp i åldrarna är de otydliga betygskraven en del i att elever som vill komma in på krävande utbildningar, speciellt flickor, blir sjuka av skolan.

— Det är ett hån mot ungdomarna att vara så otydlig, säger Tina.

— Ja, säger Isak, man måste ju utgå från att eleverna vill göra rätt om de kan, men då måste eleverna också få veta vad det är de ska göra.

Både Tina Franzén och Isak Juhlander hoppas på mer tydlighet framöver när kursplaner revideras. Engagemanget mellan de båda lärarna, i slutet och i början av sina karriärer, är stort och räcker längre än denna artikels punkt.

Text: Agneta Myrestam

Detta är Pedagog Växjö

Pedagog Växjö är en sajt för oss och av oss som jobbar i någon av Växjö kommuns kommunala eller fristående verksamheter för barn och unga. Här delar vi med oss av vårt eget arbete, inspireras av varandra, hittar nyheter och växer i våra uppdrag. Innehållet byggs upp av oss alla tillsammans.

Här hittar du oss

Länk till Växjö kommuns hemsida