Sök
Translate

Use Google to translate this website

Hem Ständig dialog gynnar stora och små

DELA

Ständig dialog

gynnar stora och små

Tesen om att det är bra att vara olika, gäller inte bara barn och elever, utan är lika sant för vuxna.

— Vårt förhållningssätt är att vi lär tillsammans, säger Susanne Johansson, förskollärare.

Två kvinnor står lutade mot ett räcke och tittar på varandra.

Förskollärarna Susanne Johansson och Christina Backgård på Junibackens förskola reflekterar gärna. Foto: Agneta Myrestam

På Junibackens förskola har Susanne Johansson arbetat i många år och hon pratar sig varm för reflektion och kollegialt lärande.

— Man får lägga prestigen åt sidan. Jag måste tåla att du har en synpunkt på mitt arbete och att det ligger en klok tanke bakom, säger hon.

Hennes kollega Christina Backgård, tidigare på Pilbäckens förskola men nu på Junibacken, håller med.

— Vi lär barnen från början att det är bra att ha en fiffig kompis som man kan vända och vrida åsikter med, säger hon och menar att det går lika bra att använda det synsättet på vuxnas lärande.

Att hålla en ständig dialog och reflektera tillsammans är en del av det Reggio Emilia-inspirerade arbetssättet som många förskolor i kommunen jobbar efter. På måndagarna tittar Junibackens arbetslag på veckans arbete och pratar om vad de sett och vad de går vidare på. På fredagarna samarbetar Junibacken och Pilbäcken och har en gemensam fredagsreflektion på ett rullande schema, vilket gör att varje anställd lämnar barngruppen i drygt en timme en fredag i månaden för att samtala i grupp. Då har de ofta ett diskussionsämne och just nu är det: Vad är undervisning i förskolan?

— Allt det här bygger på att de andra tar hand om barnen när några har fredagsreflektion, säger Susanne Johansson, som tycker att organisationen är anpassad för deras arbetssätt.

Något som Christina Backgård också tycker är väldigt givande är nätverksträffarna på kvällstid, två gånger per termin, med andra Reggio Emilia-inspirerade förskolor. De är cirka tio personer i varje diskussionsgrupp och de ändras ibland, men inte varje gång.

— Där kan jag få praktiska tips och bolla tankar och idéer, säger Christina, som går upplyftad därifrån.

— Det är verkligen ett tillåtande klimat, säger Susanne Johansson, som ofta pratar innan hon tänkt färdigt och därför välkomnar en kollega som kan hjälpa till att fullborda tanken.

Numera läser de också varandras projektavstämningar och ger återkoppling, något som tidigare var pedagogistan och rektorns uppgift. Men klarar alla av det här arbetssättet? Susanne och Christina ser att studenterna som kommer till dem är rätt vana.

— Sedan får vi gamla rävar vara goda förebilder och visa att det är okej att du sitter tyst eller också att du kommer med den här tanken, säger Susanne.

Tidigare i våras fick Växjö besök av Per Alnervik, en stor inspiratör för många förskollärare, inklusive Susanne och Christina. Han är förskollärare och tidigare förskolechef och berättade för cirka 170 personer från Växjö kommun med omnejd om att vi behöver varandra för att få fatt i det vi inte ser. Per Alnervik undrade om förskollärarna i salen vågade ställa en fråga till en kollega om hur hon eller han tänkte.

— Vi behöver släppa kontrollen och få fatt i nya frågor och nya verktyg. En organisation med mod och tillit behövs för att våga prata om vad du gör, vad vi gör.

Per Alnervik betonade dock att man inte kan prata fram en förändring; den måste göras och den måste göras tillsammans. Susanne Johansson och Christina Backgård tycker nog att de vågar lyfta misstagen i arbetslaget och helt enkelt erkänna att ”nu blev det kaos”.

— Det är ju barn vi jobbar med, ibland blir det något annat och det kan bli väldigt häftigt, säger Susanne.

Att skugga varandra som Per Alnervik talar om i sin bok, det vill säga verkligen sätta fokus på hur en kollega talar och agerar i barngruppen under en bestämd tid, har de inte arbetat med.

— Behovet finns säkert, men att hitta organisationen för det i en liten förskola är inte lätt, säger Susanne Johansson.

Även om hon tycker att det är viktigt att synliggöra när lärandet sker, kan det bli för mycket.

— Jag kan önska att man kunde stänga av reflektionsknappen ibland, säger Susanne och Christina instämmer:

— Det är så härligt att få vara i stunden i nuet tillsammans med barnen.

Men att jobba någonstans där reflektionen inte skulle ha en självklar plats tycker de skulle vara konstigt.

— Det här gör att man känner att man är ett team, säger Christina Backgård.

Text: Agneta Myrestam

Berätta för oss!

Hur gör ni för att lära av varandra? Pedagog Växjö vill gärna höra mer om kollegialt lärande i alla dess former och i arbetet med olika åldrar. Mejla till pedagogvaxjo@vaxjo.se och berätta.

Bokinspiration

Tillsammans med hustru Karin, drev Per Alnervik förskolan HallonEtt i Jönköping 2003-2016. De har också skrivit en bok tillsammans utifrån ett ledarperspektiv: Pedagogiskt ledarskap och kollegialt lärande i förskolan.

Detta är Pedagog Växjö

Pedagog Växjö är en sajt för oss och av oss som jobbar i någon av Växjö kommuns kommunala eller fristående verksamheter för barn och unga. Här delar vi med oss av vårt eget arbete, inspireras av varandra, hittar nyheter och växer i våra uppdrag. Innehållet byggs upp av oss alla tillsammans.

Här hittar du oss

Länk till Växjö kommuns hemsida