Sök
Translate

Use Google to translate this website

Hem "Alla vet inte vad en kakelugn är"

DELA

"Alla vet inte vad en kakelugn är"

Brita Herder forskar om språkutvecklande arbetssätt. I september fick rektorer i Växjö kommun möta henne i en föreläsning. Pedagog Växjö pratade lite extra med henne efteråt.

En kvinna sitter i en blommig soffa med speglar bakom och gestikulerar medan hon pratar.

Den som har ett stort ordförråd har ett väldigt stort försprång i skolan, menar Britta Herder. Foto: Anna Fritzén

Hon menar att vi ställer oerhört stora krav på våra elever att vara avancerade i sitt språk och det gäller inte minst nyanlända elever och elever med annat modersmål än svenska.

-Egentligen behöver varje skola skaffa sig en språkpolicy. Det är inte så vanligt att man har en. Det kan vara transspråkande, att vi arbetar med att alla röster ska höras. På en del skolor är det väldigt väl utvecklat, som i Lammhult och Braås.  Det är skolor där man upplevt ett problem. I Lammhult och Braås har man gått i sin trygga lunk tills man för några år sedan ställdes inför akuta problem, hur hanterar vi nu detta? På Centrumskolan har man vetat i många år att det behövs. Generellt har lärare inte tillräckligt bra kompetens för att kunna stötta de elever som kommer till skolan med ett bristande språk. Kommer man in i svensk skola för första gången när man är fjorton år kan man inte lära sig allting på en gång, det förstår vi. Men vi är ändå inte så väldigt bra på att stötta och ställa rimliga krav på dem som kommer. De behöver både språket och kunskaperna.

Tycker du att vi är dåliga på att lyfta fram vikten av ett språk för att nå ett betyg?

-Jag tror att medvetenheten ökar, vi har nog traditionellt varit dåliga på det. Vi tittar på lässtrategier och skrivstrategier, men vi har inte alltid gett eleverna lässtrategier. Vi kan använda oss själva, "så här gör jag, så här packar jag upp den här texten" för att belysa att det finns olika sätt att ta sig an en text på. Vi behöver välja ut några saker att jobba vidare med på just vår skola. Det är där språkpolicyn kommer in. Annars blir det bara en rad av mattelyft och läslyft och allt vad det är som avlöser varandra, med risken att lärare blir utmattade.
 
Det är inte säkert att vi alltid är så medvetna om hur svårt språket är att behärska för en specifik elev, menar hon.

-Eleven kan oftast svara på enkla frågor men att verkligen förstå innebörden tar längre tid. Vi utgår från oss själva, men det måste vi sluta med. Alla vet inte vad en kakelugn är. Det kräver mycket föreställningsförmåga hos läraren att förstå vad i språket som kan utgöra ett hinder.
Alldeles nyss, under föreläsningen, visade hon en sida ur ett välanvänt läromedel där Karlskrona beskrevs. Örlogsstad, kan vi förvänta oss att elever vet vad det betyder, frågade hon då.

-Genom att man faktiskt pratar med varandra om texten kommer man runt många av de här hindren. Vad står det här? Går det att skriva om med egna ord? Lärare behöver prata om innehållet i böcker man läser i klassen, försäkra sig om att eleverna förstår vad texten betyder.
Vem är det som ska lära elever att behärska alla olika sätt att använda språket på?

-Det här måste vi samarbeta om. Om biologiläraren vill ha en argumentation kring ett ämne måste man lära eleverna hur det går till. Man måste ta hjälp av varandra så att vi inte slösar bort en massa tid. Vi kan vara mycket mer effektiva i skolan om vi samarbetar om språket över ämnesgränser. Jag tror att skolan väldigt mycket tänkt att eleverna redan kan de olika språkformerna, det räcker att vi ger dem fakta. Men det räcker inte.

Hon vill särskilt sätta ljuset på svårigheter hos de barn som har ett annat modersmål än svenska.

-Många av våra andraspråksbarn kan läsa men förstår ändå inte ett dugg av vad de läser. Förr handlade det om att lära sig det rätta sättet att använda språket. Men idag säger vi istället att det är rätt i en situation, men inte i en annan. Kritisk förmåga ställs det stora krav på idag. Texter har flera perspektiv, vems är rösten, hur påverkar texten? Man måste förstå vad man läser om det man skriver ska bli begripligt och man behöver ha ett kritiskt perspektiv. Svenskläraren undervisar om språket. Alla lärare undervisar genom språket och texterna. Lärare i alla ämnen har ansvar för språk och texter. Sen tror jag att ett visst sätt att tänka kring språkutvecklande arbetssätt måste finnas i en hel organisation. Skolledaren är central för att lärarna ska känna sig trygga. Rektorn är möjliggörare men det går inte som rektor att utveckla skolan själv.

I sin föreläsning lyfter Britta fram hur mycket alla kursplaner har språket i fokus för att eleven ska uppnå ett godkänt betyg, även de praktiska och estetiska ämnena. För att få godkänt krävs att kunna samtala, analysera, framföra synpunkter, planera, resonera, dokumentera, berätta, kritiskt granska, framställa texter, argumentera etc.

-Vi kan inte bedöma elever i något de inte fått undervisning i. För många barn är de ämnesneutrala orden svårast. Och alla barn har rätt att utveckla sitt vardagsspråk i skolan också. Det finns områden där inga barn har ett svenskt vardagsspråk.

Och även om man är i en skola utan en flerspråkighet så finns det andra faktorer att ta hänsyn till. Vi har olika ord och uttryck med oss.

Klassbegreppet är relevant att ta hänsyn till, liksom tysta flickor och pojkars sämre skolresultat.

-Vi behöver se textstrukturer för allt de är, inte först och främst titta på stavningen. Titta på stycken, meningar, ord, tecken. Det finns väldigt många tomrum som vi fyller med egna erfarenheter och förförståelse. Det är viktigt att vi är medvetna om vad som är svårt. Det är därför vi behöver mötas och prata om texter. Ta ett recept: det är väldigt mycket som måste packas upp för att man ska förstå. Ju mer vi arbetar med böcker desto mer lär vi oss.

Hur tänker och hoppas du att språkutvecklande arbetssätt ser ut om tio år?

-Vi har utvecklats. Vi har spridit medvetenheten. Vi kan hjälpa de elever som behöver det på ett helt annat sätt. Vi kan inte släppa kraven och det gäller alla elever. Det handlar om att bli medveten om och uppmärksammade på vad vi tar för givet. Att få nya perspektiv. Att förstå att har man aldrig hört ordet staket så utgör det ett hinder för att läsa vidare.

Text och foto: Anna Fritzén

Fakta: Britta Herder

Britta Herder är doktorand och adjunkt i svenska språket med didaktisk inriktning. I sin forskning studerar hon olika diskurser i skolämnet svenska på mellanstadiet. Hon är ämneslärare i svenska, engelska och historia och har en magisterexamen i Nordiska språk. Sammantaget har hon trettio års erfarenhet av undervisning i grundskola, gymnasieskola samt på Komvux och på universitetet. Källa: lnu.selänk till annan webbplats

Detta är Pedagog Växjö

Pedagog Växjö är en sajt för oss och av oss som jobbar i någon av Växjö kommuns kommunala eller fristående verksamheter för barn och unga. Här delar vi med oss av vårt eget arbete, inspireras av varandra, hittar nyheter och växer i våra uppdrag. Innehållet byggs upp av oss alla tillsammans.

Här hittar du oss

Länk till Växjö kommuns hemsida