Sök
Translate

Use Google to translate this website

Hem ”Att bygga gruppen är viktigast av allt”

DELA

”Att bygga gruppen är viktigast av allt”

Det handlar om värdegrund och klassrummen sprakar av färg. Förskoleklasserna har precis avslutat årets första tema på Bäckaslövskolan.

Vid första anblicken kan man tro att det är resultatet av ett bildprojekt. Eleverna har fått skapa utifrån olika tekniker och på det sättet är det en övning i form och färg. Men skapandet och färgerna är också en ram för att tala om de viktiga frågorna: om vinst och förlust, om avundsjuka, om kärlek och rädsla, om tillit och mod, om längtan och om tron på den egna förmågan.
-Jag har jobbat i förskoleklass ända sedan starten, när sexårsverksamheten flyttade in i skolan 1993. Vi som jobbade med sexåringar då fick stora, fria händer att utveckla verksamheten. Samtidigt var det en riktig kulturkrock. Det var mycket tyckande om att vi tog plats i skolan. Vi hade vår bas i utveckling av svenskan medan matte kom in strax efter det. Och det är det som är så bra med det här temat: allt ryms här i! För mig har den allra viktigaste frågan varit hur man bygger en klass så att den fungerar, säger Helena Berggren.
Helena Berggren och Katarina Danielsson började samtidigt på Bäckaslövskolan. Helena hade arbetat med det här sättet i F-klass på sin förra arbetsplats och föreslog att de skulle fortsätta.
-Det lät jättebra. Jag var helt fascinerad när jag började jobba med Helena för fyra år sedan, minns Katarina, som varit med och utvecklat idéerna i temat allt sedan dess.
Helena och Katarina är lärare i varsin förskoleklass, i klassrum på samma våning. De planerar tillsammans men kör alla övningar i sina egna klassrum.
-Största vikt läggs vid att eleverna ska hitta tilliten till sig själv och till gruppen. Vi vill gärna ta till vara det de har med sig.
Eleverna kommer till Bäckaslövskolan från många olika förskolor och det är många nya ansikten för alla när terminen startar.
-Man kan först tycka att det är banalt att jobba med färger. Men varje färg är kopplad till en saga och en känsla. Det blir en ingång att prata om saker som kan vara svåra att sätta ord på. Och vi säger inte: nu ska vi måla ett hav. Vi pratar om ifall blått alltid ser likadant ut. Vi gör ett experiment. Barnen får i uppdrag att måla tre olika blå nyanser på ett papper. När de målat klart ser det inte ut som något särskilt, men sen kommer jag med en cirkel och lägger ovanpå och så ser de allra flesta att: det blev ett hav!
-Det är så viktigt när man bygger en grupp att man vågar prata. Då kommer mycket av det andra på köpet. Vi ska ju bygga i förskoleklassen för kommande år, säger Katarina.
Klasserna brukar börja i den blå färgen, höra sagan om himlafisken och tala om längtan efteråt. För barn som börjar i F-klass är den stora längtan främst till familjen, sedan finns det också oftast en stor längtan att börja i förskoleklass.

Blå pappersfiskar hänger i en trollhasselgren från taket i ett klassrum

Eleverna har skapat fiskar som hänger i taket efter att ha läst en saga om en fisk som längtade efter att flyga. Foto: Anna Fritzén/Växjö kommun

-Vi utgår mycket från hur sexåringen är. De börjar utveckla en känsla för vem de är. Ens duglighet prövas. Man kommer från många olika ställen, kanske från åldersblandade grupper. Det kommer in en massa nya elever som man inte känner sedan innan. Det krävs att vi hittar goda sätt att jobba med individen och gruppen. Självförtroendet svajar en del. Där vill vi stärka självförtroendet och tilliten till sig själv och gruppen, säger Helena.
Skapandet är viktigt för kunskap. När man startar är det färgen och sagan som är kopplad till den som är i fokus. Utifrån det pratar man om en känsla. 
Här är det viktigt med vad Helena och Katarina kallar för alla kan-övningar.
- Vi gör en eller ett par alla kan-övningar i varje färg. Alla barn ska få lyckas. Det är fantastiskt att höra ett barn som tvivlat på sig själv säga, ”jag KAN, för alla kan”, säger Helena.
Varje färg har en saga kopplad till sig - flera av dem är specialskrivna, vilket betyder att eleverna inte har hört dem innan. Den röda färgen sticker ut på ett alldeles särskilt sätt. Här har Eldmannen, som tappat sin gnista, knackat på i klassrummet.
-Han fryser. Vad gör vi åt det? Någon brukar hämta en filt. Men vad som verkligen brukar hjälpa är en kram. Här talar vi om ensamhet och rädsla och om kärlek. Efteråt utmanar vi dem bildmässigt med att måla av Eldmannen. Hur såg han egentligen ut? Jag såg inte det då, men sist hade han tydligen blåa skor. Såhär avancerat brukar inte förskoleklassbarn måla men här arbetar samtalar vi under tiden de ritar i mindre grupp om kroppsdelar och hur vi egentligen ser ut, säger Helena.

Två lärare står framför en vägg med fjärilar som elever gjort

Det här är också en bild av hur vi kände oss, två fjärilar som inte såg ut som de andra, säger Katarina Danielsson och Helena Berggren. Foto: Anna Fritzén/Växjö kommun

Allt material sammanställs i en dokumentationspärm. Inget av barnens alster skickas hem under terminens gång. Men föräldrar får gärna komma in och titta och helst tillsammans med sina barn så att barnen kan berätta. När förskoleklassåret är över får varje barn ta med pärmen hem. Det gör att allt barnen skapat finns kvar i sitt sammanhang.

En lärare håller upp ett provrör med vätska i olika färger i.

Katarina Danielsson. Foto: Växjö kommun

Arbetet avslutas med att vi bjuder på en färgfest. Nytt för året är regnbågsfisken som består av alla färgerna och som förenar oss till en klass. Då träffas båda förskoleklasserna hela förmiddagen och barnen lär känna lite nya kamrater. Och så fick de i år tillsammans göra den här regnbågsfisken, som symboliserar mångfald och allas lika värde. 
-Leker ni bara, undrar kanske någon. Det är väl det bästa sättet, om det är så det uppfattas. Vi har ett stort ansvar att skapa lekfulla möjligheter, att prova idéer och lösa problem. Alla sinnen är jätteviktiga, att väcka känslor. Men alla delar i arbetet kan kopplas till läroplanen för förskoleklassen. Vi hatar avbockning, hur man bjuder in dem i vad vi ska lära oss om är avgörande. Så möter man skolans krav på färdigheter, menar både Katarina och Helena.

Text och foto: Anna Fritzén

Detta är Pedagog Växjö

Pedagog Växjö är en sajt för oss och av oss som jobbar i någon av Växjö kommuns kommunala eller fristående verksamheter för barn och unga. Här delar vi med oss av vårt eget arbete, inspireras av varandra, hittar nyheter och växer i våra uppdrag. Innehållet byggs upp av oss alla tillsammans.

Här hittar du oss

Länk till Växjö kommuns hemsida