Sök
Translate

Use Google to translate this website

Hem Bloggar Redaktionsbloggen Glimtar och höjdpunkter på Växjökonferensen

DELA

Glimtar och höjdpunkter på Växjökonferensen

I år fick ingen gå på Växjökonferensen — man fick sitta framför sin egen dator. Att konferenser blir digitala är förstås inte ovanligt, men ibland kan en sådan kännas ovanligt bra. Den 33:e konferensen med temat likvärdig skola var en sådan.

Johan Wester och Alexander Holmberg

Den digitala Växjökonferensen leddes av Johan Wester som här interagerar med ledarexperten Alexander Holmberg.

Pedagog Växjös redaktion och dess redaktionsråd som satt (eller stod) på konferens sammanfattar lite av dagens intryck.

Annika Agélii Genlott är filosofie doktor i Informatik vid Örebro universitet samt processledare för SKR (Sveriges kommuner och regioner). Hon gör klart i sin föreläsning om att leda en långsiktig och hållbar digitalisering i skolan att Sverige, efter en 50 år lång digital resa, har en ännu mindre likvärdig skola. Det hänger ihop med hur vi leder och driver digitaliseringen.

Har vi datoriserat eller digitaliserat skolan, det vill säga förnyat undervisningsprocessen? Många skolor gör bara datoriseringen, där de köper in hårdvaran och sedan ligger det på enskild pedagog att lösa resten. Agélii Genlott menar att varken lärare eller IT-pedagoger är ansvariga för digitaliseringen av skolan utan det är huvudmannen. Själva ledarskapet ska inte delegeras, men kan däremot genomföras med hjälp av IT-ansvariga.

Något Agélii Genlott trycker på är att ha ett syfte med det digitala i undervisningen som till exempel att arbeta med STL (Skriva sig till läsning) där både teknik och pedagogik ingår. Genom att göra detta visade det bland annat att pojkar och elever med svårigheter att nå målen, var de som ökade sina resultat mest.

Det är när man lever med digitalisering som man inte längre pratar om den, utan istället diskuterar pedagogik och utveckling.

Under föreläsningsrubriken “Varför vi måste sluta säga psykisk ohälsa” inleder Christian Rück med att berätta om sin mormor och hennes uppväxt och liv, där kollektivet var det centrala och där man såg till familjen och varandra före sig själv. Han menar att detta levnadsätt för många är, och skulle vara, bättre än dagens individualistiska synsätt där vi verkar sträva efter självförverkligande, och där egoismen breder ut sig. Att hela tiden jaga framgång och lycka och se allt som inte är just det som något onaturligt, bidrar enligt Rück till att vi mår sämre än vi kanske borde. Vi tror och tänker att vi alltid ska må bra och om vi inte gör det börjar vi prata om psykisk ohälsa när vi egentligen borde använda termen lidande. Livet består periodvis av just det och detta är något vi behöver acceptera och inte diagnostisera.

Han betonar att det såklart finns psykisk ohälsa i världen men kanske inte i så stor utsträckning som vi vill tro. Förekomsten av symptom på just psykisk ohälsa ökar inte, men diagnoserna gör det idag och detta är något som behöver belysas och diskuteras. När det gäller psykisk ohälsa hos unga och kanske främst hos unga flickor, som enligt statistik mår sämre än pojkar, menar Rück att det ligger ett ansvar hos i första hand föräldrar. Man måste som förälder låta sitt barn förstå att livet inte alltid är enkelt och lätt och att alla känslor förekommer under en livsresa. Om barnen blir införstådda med detta är de bättre rustade för att klara motgångar. Christian Rück har skrivit en bok i ämnet: Olyckliga i paradiset. Varför mår vi dåligt när allt är så bra?

För två år sedan upplevde Elmeskolan i Älmhult (F-6) många kränkningar, elever ville byta skola och personalen mådde inte väl. Skolans rektor Evalena Brafield berättar i dialog med alerte moderatorn Johan Wester om arbetet med den så kallade Elmemodellen. Bara den hårdnackade pessimisten kan motstå den inledande kortfilmen med elever och lärare som beskriver trivseln och miljön.

Mycket bättre mår eleverna i Elmeskolan sedan de fick börja jobba på kontor. Efter en gemensam genomgång där eleverna sitter i soffor eller på golvet får eleverna numera välja mellan att jobba enskilt i eget kontor med skärmar, tillsammans med kamrat eller i mindre grupp vid ett hjälpbord i mitten av klassrummet. Vid varje plats hänger hörselkåpor. Att utveckla den fysiska lärmiljön har fått gå hand i med utvecklingen av den pedagogiska lärmiljön och Brafield berättar att elevernas trygghet och studiero ökat markant medan elevstödjarna försvunnit “för att de inte behövs längre”.

Martin Hugo är docent vid Jönköping university. Han berättar hur man kan arbeta med barn och ungdomar som tappat motivation för skolarbete på grund av en känsla av meningslöshet samt bristande självförtroende. Han framhåller det senare som en nyckelfaktor till huruvida man klarar sig inte bara i skolan utan även i själva livet. Skolframgång är en skyddsfaktor i livet och det är därför av stor vikt att vuxna i skolan ser och stöttar de barn som behöver arbeta upp sitt självförtroende. Hur barn och unga tänker om sig själva har betydelse för hur de klarar sig senare i livet. Det behövs inga jättehöga betyg, men bara genom att kanske klara alla ämnen på en godkänd nivå kan de här barnen och ungdomarna komma längre än de annars skulle ha gjort.

Vidare lyfter Hugo fram relationsbyggande som en viktig byggsten gällande dessa elevers framgång. De är beroende av vuxna som ser dem, som skapar fungerande strukturer och som har en dialog med dem. Då känner de sig sedda och genom det kan man hjälpa dem att vända sin syn på både skolan och sig själva, från något negativt till något positivt att bygga vidare på.

Alexander Holmberg, ledarexpert inom chefsutveckling och kommunikation, talar utan powerpoint, rakt in i kameran och tvingar oss att fortsätta hålla fokus precis före lunch. Det första han gör är att göra upp med sin föreläsnings titel: trots att hans föreläsning heter Ledarskap i förändring så berättar han att ledarskap INTE är i förändring; vi har samma behov av tydliga ledare nu som tidigare. Det är alltså inte ledarskapet som är i förändring utan omgivningen som vi leder i. Vi behöver se varandra, inte utifrån våra brister, utan utifrån vilka vi verkligen är. Det är det vi väljer att göra med det vi vet som gör skillnad.

Vad behöver vi mer i skolan? Jo, ett sexlyft, en samtyckeskultur, en jämställd skola. Ovillkorligen. Det menar Nina Rung, kriminolog, genusvetare och föreläsare, som driver opinion och vill jobba förebyggande för att minska utsatthet och våld.

Skolan är den plats där tjejer utsätts för flest kränkningar och hennes konkreta exempel är knivskarpa. Rung sätter fingret på vad konsekvenserna blir när skolans vuxna inte beskriver saker för vad de är. Att bli tagen på de bröst man ännu inte har, ska inte förklaras med att “han är nog bara lite förtjust i dig”. Att kalla övergrepp, kränkningar och våld för kärleksbetygelser från känslohämmade omogna pojkar hjälper ingen att förstå hur kärlek och uppskattning ser ut. Rung menar att vi istället hjälper unga människor att blanda ihop kärlek och våld.

Nina Rung liknar en fungerande samtyckeskultur i skolan vid en skön gräsmatta där man kan hänga och prata om sex, våld, kramar och skojbråk och där man också jobbar mot skadliga normer. Men förändringar tar tid — årsprogram rekommenderas!

Om flerspråkighet talar Annika Andersson, universitetslektor på Institutionen för svenska språket, Linnéuniversitetet och Anna Österlund, enhetschef på enheten för riktade insatser för nyanländas lärande, Skolverket. Andersson berättar om sin forskning om hur hjärnan bearbetar språket och dessutom hur barn och vuxna bearbetar förstaspråket och andraspråket. Resultaten talar om hur gammal du var när du lärde dig språket, var du gjorde det, språkljud och fonologi. Det visar sig att vi blir lite långsammare när vi bearbetar andraspråk.

Den socioekonomiska bakgrunden påverkar också hur barnet lär in. En bra sådan uppväxt ger förutsättningar för en bättre utbildning och ett bättre jobb. Om du läser svenska som förstaspråk har du också lättare att utveckla litteracitet på det språket.

Har man barn som är flerspråkiga blir de inte långsammare på att lära sig språk utan det är viktigt att de också tränar på precis som alla andra.

Föreläsarna betonar att det är viktigt att språk ses som en tillgång och att det finns litteratur tillgängligt även på hemspråket. All forskning visar att om du får lära dig något på ditt första språk och därefter på svenska är det lättare att befästa den kunskapen. För att stärka svenskan måste vi därför stötta eleverna i deras modersmål. Skolor som alltid arbetar transspråkande under lektionerna får bäst resultat, menar föreläsarna. Läs mer om transspråkande i undervisningen i Intisar Khalid Raisans blogg här på Pedagog Växjö.

För att lyckas behöver skolkommunen hitta balans mellan det som är centralt styrt och självstyrande enheter. Och framgångsrika skolchefer kan balansera styrning av verksamheten med stöd åt verksamheten. Det gäller att ha mycket kunskap och kunna bistå med den när det behövs. Det är några av Jan Håkanssons, professor i pedagogiskt arbete vid Högskolan i Dalarna, slutsatser efter att ha tittat närmare på Malmö stads skolförvaltning. Han pekar på framgångarna i att politiker inte lägger sig i huret utan håller sig till övergripande mål: öka måluppfyllelsen och öka likvärdigheten som är exempel från Malmö stad.

Om skolstorlekens betydelse för skolors likvärdighet och elevers resultat, talar Carl-Henrik Adolfsson, lektor i pedagogik vid Linnéuniversitetet.

Med den spridning på skolstorlekar som vi har i Växjö kommun är det här ett intressant ämne. Resultaten av den forskningsöversikt som Adolfsson pekar på i sin föreläsning ger kanske inte de definitiva svar som man hoppats på: det är inte i första hand antalet elever på en skola som avgör. Det finns ett litet aber; mycket forskning inom ämnet är gjord efter amerikanska förutsättningar och vi får ett översättningsproblem. Vad är en liten skola? Med amerikanska mått mätt är en skola på 100-300 elever förhållandevis liten. Växjö kommuns minsta skola har tolv elever i årskurs F-3. Men även om skolstorleken betraktas som ett relativt mått menar Adolfsson (och hänvisar till Hattie) att lärarna spelar större roll för två elever med samma studieförutsättningar än vilken skola de går på. När det gäller skolstorlekens betydelse för elevers sociala situation visar forskningen att yngre barn känner sig mer sedda och föräldrarna upplever att de har mer inflytande i mindre skolor, medan tonårsflickor trivs bättre i större skolor.

Fler än någonsin anmälde sig till årets Växjökonferens om likvärdig skola, cirka 400. Det finns en viss likvärdighet att ingen behövde resa till konferensen. Var du inte med i år? I dag kan du inspireras eller provoceras av årets föreläsare, i morgon kan du skriva i “Fortbildning?” i din kalender för den 26 och 27 januari 2022 - då är det Växjökonferens igen.

Anna Fritzén, Agneta Myrestam, Carola Fransson och Karin Råhlin

Redaktionsbloggen Agneta Myrestam agneta.myrestam@vaxjo.se Redaktör PUBLICERAT: 2021-02-02

Detta är Pedagog Växjö

Pedagog Växjö är en sajt för oss och av oss som jobbar i någon av Växjö kommuns kommunala eller fristående verksamheter för barn och unga. Här delar vi med oss av vårt eget arbete, inspireras av varandra, hittar nyheter och växer i våra uppdrag. Innehållet byggs upp av oss alla tillsammans.

Här hittar du oss

Länk till Växjö kommuns hemsida