Sök
Translate

Use Google to translate this website

Hem Bloggar Pedagogiska dilemman Mod och fantasi - entreprenöriellt lärande

DELA

Mod och fantasi - entreprenöriellt lärande

- Här! Känn! Mitt hjärta slår jättefort! Jag tror jag är rädd!

Bild

Ibland blir våra känslor så starka att de ger sig fysiska uttryck.
Vi är på väg mot vår lilla ö (egentligen en halvö) och bland de snåriga buskarna har vi hittat en smal träbro över vattnet. Tillsammans ger vi oss ut på ett äventyr där verklighet och fantasi vävs samman och tid och rum glöms bort. Vilka vågar följa med över bron? Bor det ett troll där under? Och bubblorna i vattnet, kommer de från krokodilerna? De flesta barn går på modiga ben över bron, men den femåriga flickan med dunkande hjärta väljer att följa med min kollega den korta omvägen runt om istället.

Väl över på ön slår vi oss fram genom djungeln, ser apor i träden, svampar på marken och en liten grön larv som vi bara måste titta lite närmre på en stund. Skräptrollet hörs inte till. Vi vet inte hur hen ser ut. Allt vi vet är att våra två älvor, Tristan och Isolde, har hört dunsande steg och strax därpå har det dykt upp skräp på marken. Tristan och Isolde bor nu på vår förskola. Vi har byggt en Fairy garden åt dem, där vi planterar alla kärnor som kommer från frukterna vi äter. Barnen har målat teckningar på ruskiga troll, men ett barn har en egen teori. Han säger att det kanske är människor som våra älvor har hört. Men människor skräpar väl inte ner, eller…?

Barnen tar massor av bilder med vår lärplatta. På larven, på svamparna och på ett brunnslock vi hittar mitt i skogen. Är det där under skräptrollet har gömt sig?
– Det är ett hål i brunnslocket, om vi tar kort så kan vi göra så här! säger en 5-årig pojke och visar med fingrarna hur man kan förstora upp bilden på skärmen för att se om skräptrollet syns. Barnen lär varandra den digitala tekniken de behöver för ett vidare utforskande.

På väg tillbaka står barnen återigen vid ett vägval. Att gå över bron eller ta vägen runt. Vilken väg väljer du som vuxen? Vägen som känns trygg och där allt är välbekant. Där inga förändringar sker och där vi gör allt som vi brukar?
Eller väljer du vägen som kräver lite mer mod och där du inte kan vara helt säker på utfallet?

För mig handlar entreprenöriellt lärande om att uppmuntra barn till mod och fantasi. Mod att våga gå mot strömmen. Att följa sitt hjärta och vara den man är. Att tro på sig själv och sin förmåga. Fantasi för att kunna tänka utanför boxen. Att det inte bara är det som vi upplever med våra sinnen som är på riktigt. Utan att man kan utmana verkligheten med hjälp av sin fantasi.
Om 20 år när de här barnen ska ut i yrkeslivet kommer världen förmodligen se helt annorlunda ut. Man räknar med att hälften av alla jobb kommer att vara ersätta av digital teknik då. (Källa: Stiftelsen för strategisk forskning) Det kommer att krävas en generation som tänker annorlunda, som ser lösningar som inte är där från början och som inte räds för att ta den mer komplicerade vägen istället för den välbekanta och bekväma. Jag tänker att allt detta också hänger samman med hållbar utveckling, och att detta är det absolut viktigaste vi kan ge våra barn.

Så hur gick det med flickan med det dunkande hjärtat? Jag frågade hur hon kände sig och hon svarade återigen att hjärtat dunkade hårt och att hon var rädd. Här har vi pedagoger också ett val. Att uppmana henne att gå runt ön, den trygga vägen. Eller att stanna upp och lyssna. Genom 5 levels of why försökte jag närma mig vad hon kände och varför.
– Varför tror du att hjärtat dunkar så hårt?
– För att jag är rädd.
– Varför är du rädd?
– För att jag kan trilla ner i vattnet.
– Vad tror du händer om du trillar ner i vattnet?
– Jag blir blöt och kanske drunknar.
– Ok, då kan jag förstå att du är rädd. Det är okey att vara rädd. Då brukar hjärtat slå jättesnabbt. Vet du, man kan vara modig och rädd på samma gång.

Flickan tog ett djupt andetag och gick rakt över bron. Väl över på andra sidan frågade jag hur hon kände sig nu. – Bra! sa hon och log med hela ansiktet.
Kanske är det precis så Greta Thunberg kände när hon klev på segelbåten till USA. Att det är okey att vara modig och rädd på samma gång. Att förändring och utveckling inte sker när vi bara väljer att ta den enkla vägen.

Eller som Jonatan i bröderna Lejonhjärta sa, ”Ibland måste man göra saker man inte vågar, annars är man ingen människa utan bara en liten lort”.

Pedagogiska dilemman Agneta Iburg agneta.iburg@skola.vaxjo.se Förskolan Saga PUBLICERAT: 2019-09-26

Detta är Pedagog Växjö

Pedagog Växjö är en sajt för oss och av oss som jobbar i någon av Växjö kommuns kommunala eller fristående verksamheter för barn och unga. Här delar vi med oss av vårt eget arbete, inspireras av varandra, hittar nyheter och växer i våra uppdrag. Innehållet byggs upp av oss alla tillsammans.

Här hittar du oss

Länk till Växjö kommuns hemsida