Sök
Translate

Use Google to translate this website

Hem Bloggar Hulda och Otto - om slöjd Anpassningar ur ett slöjdperspektiv

DELA

Anpassningar ur ett slöjdperspektiv

Jag vet inte hur det är hos er, men hos mig är det väldigt olika hur pass väl eleverna klarar av slöjden. Här tänkte jag dela med mig av några av de anpassningar som jag använder mest när jag märker att elever inte riktigt hänger med i mitt ämne. Det finns ju förstås fler än de jag tar upp här, alltifrån de individuella till hur man designar en bra lärmiljö men det får vi ta en annan gång.

Tröja med ett rött hjärta på

Jag skriver ur min egen beprövade erfarenhet och ett slöjdperspektiv och om metoder som funkar för mig. Det är inga nyheter, bara mina tankar och mitt perspektiv. Somligt av det jag skriver om passar säkert inte heller för alla, varje lärare måste ju på något sätt hitta sin egen lärstil.

I början av slöjdlektionen har jag ofta en genomgång av något slag, där jag visar ett moment som ska göras för alla. Alla betyder inte helklass, men en slöjdgrupp består av cirka 14-18 elever. Efter genomgången börjar eleverna jobba, oftast var och en för sig. I den ideala av världar borde ju alla, efter genomgången av arbetsmomentet jag visade, eller av tidigare erfarenheter i slöjden, börja jobba, men oftast är det en eller ett par eller flera som behöver stöd och hjälp att komma igång med sitt arbete. De behöver det som kallas anpassningar…

Skolverkets definition av anpassningar är:
"Extra anpassningar är en stödinsats av mindre ingripande karaktär som normalt är möjlig att genomföra för lärare och övrig skolpersonal inom ramen för den ordinarie undervisningen." "Om en elev riskerar att inte utvecklas i riktning mot kunskapsmålen i läroplanen eller mot att nå de kunskapskrav som minst ska uppnås ska eleven skyndsamt ges stöd i form av extra anpassningar."

I slöjden blir det rätt omgående klart vem eller vilka som behöver extra stöd, det kan vara en elev som bara “blir sittande”, inte tar fram sitt arbete, hämtar de verktyg eller redskap som behövs, eller helt enkelt “ser ut som ett frågetecken”. Men det kan också vara den som har pratat hela tiden när jag hade genomgång, den som alltid är försenad, den som är mer intresserad av sin dator eller den som yr runt i klassrummet och tramsar med kompisen intill. Alla dessa faktorer påverkar hur långt man kan komma med sitt arbete i slöjden och hur väl man kan nå målen i ämnet. Jämfört med de teoretiska ämnena är slöjdprocessen avslöjande, i andra ämnen kanske vissa elever kan gömma sig bakom en dator ett tag, men i slöjden kommer det rätt snart synas om man inte producerar några resultat eller om det går långsamt fram.

Vissa av de anpassningar som jag gör, görs för alla elever. Att jag till exempel varje lektion skriver upp start- och sluttid, vad som ska hända på lektionen och när vi ska plocka ihop och städa. Att samma ramrutiner och ordning i salen finns varje gång gör att alla vet vad som förväntas av dem, och det har alla nytta av.

Något som också är en tillgång för alla är också att ha en bra arbetsbeskrivning. Arbetsbeskrivningar kan se ut på flera olika sätt. De allra enklaste kan vara en arbetsordning på whiteboarden med en teckning till. En annan kan ju vara att få en muntlig genomgång av ett moment som jag beskrev tidigare, men för många elever räcker inte det, de behöver endera en enskild instruktion eller ett stöd av en arbetsbeskrivning i ett häfte med text och bild.

Startlista slöjd

I början av lektionen, när eleverna plockar fram sina arbeten, ser jag därför till att ta en snabb runda till de elever som jag av erfarenhet vet har svårt att förstå eller komma igång med sitt arbete. De får då enskilda instruktioner muntligt eller en beskrivning i pappersformat att börja med. Men det skiljer sig åt vilken typ av instruktion varje elev behöver ha. För en del elever behöver man dela upp instruktionen. Är det för många steg så blir eleven passiv igen. Några elever behöver ha momentet tidsbestämt för att få något gjort och en del elever behöver ha det de ska göra nedskrivet på ett papper bredvid sig, med en eller flera punkter i taget. En sak som också är bra, är om den elev som har svårt att komma igång i slutet av lektionen skriver ner vad den ska börja med nästa gång. På så vis behöver de ju inte ens invänta min instruktion utan kan starta direkt.

När eleverna inte kommer vidare på egen hand uppmanar jag dem till att först läsa arbetsbeskrivningen en gång till, sen fråga någon som gjort momentet och i sista hand skriva upp sig på den hjälplista som finns på whiteboarden för att få hjälp av läraren. Jag ger sen eleverna hjälp i den ordning som de står på tavlan. Det är bara det att alla elever inte fixar detta, några elever gör inte något av detta och då gäller det att vara observant på vilka som behöver stöd i det. Jag brukar endera skriva upp deras namn på tavlan så att de kommer in i turordningen eller regelbundet passera för att se hur det går.

Arbetsbeskrivning slöjd

Skriftliga arbetsbeskrivningar med bild tycker jag som lärare är jättebra, både för elever som har svårt att driva sin slöjdprocess och de som driver den mer självständigt. Elever som tycker det är jobbigt att läsa eller har dyslexi har gott stöd av bilderna i beskrivningen och de elever som har kommit längre i slöjd kan visa att de klarar av nya moment självständigt. Dessutom ger det mig som lärare lite mer “luft” under lektionen då eleverna inte hela tiden är beroende av mina instruktioner.

Det tar tid att göra arbetsbeskrivningar till eleverna, ofta är de arbetsbeskrivningar som hör till exempelvis ett byxmönster alldeles för komplicerade och förutsätter att man kan sy, så jag försöker göra egna, enkla och tydliga varianter som passar för nybörjare. Det tar tid att göra dem, men är väl använd planeringstid. I några kurser har vi också arbetat med digital instruktion. Min erfarenhet är att det är okej för vissa elever; jag har haft elever som behöver anpassningar som det är superbra för, men för vissa elever, som har mycket annat på gång i sin dator, har det inte alls fungerat bra. Så som med alla anpassningar — de måste utformas efter varje elevs behov.

3-d arb.beskrivning slöjd

Jag gör också tredimensionella arbetsbeskrivningar, i form av ett färdigt plagg/föremål eller del av moment i ett plagg, som eleverna — i kombination med den skriftliga arbetsbeskrivningen — kan titta på. De kan också vrida och vända på det för att ta beslut om sitt eget föremål eller för att se hur nästa moment ska göras. Det är en tillgång för samtliga elever, men extra bra för de elever som har svårt att föreställa sig hur något ska bli.

Att arbeta med slöjd bjuder ofta ett motstånd för de elever som har svårt med finmotoriken, minnet och motivationen. En sämre finmotorik är något som blir allt vanligare. Det krävs många gånger väldigt basala instruktioner för att elever ska komma vidare i sitt arbete för moment som jag egentligen tycker att elever borde klara av i åk 7-9.

“Nu ska jag ge dig mina bästa tips,” säger jag när jag märker att någon behöver en extra instruktion för att lära sig nåla ihop två tyger eller nåla fast ett mönster på en tygbit ordentligt och i en snabb takt. Och så visar jag, rent konkret, hur det är enklast och snabbast att nåla beroende på om man är vänsterhänt eller högerhänt. Den här typen av kunskaper som sitter i händerna har vi slöjdlärare mängder av som vi traderar till våra elever. Det är handens kunskaper och rörelser som vi har fått traderade genom att någon visat eller som vi lärt oss genom att själva hålla på med hantverk och genom att reflektera över dessa för att kunna föra dem vidare till någon annan. De här kunskaperna kräver att både finmotorik och hjärna samverkar.

Vissa elever har också svårt för att memorera längre sekvenser som till exempel att trä symaskinen. För att de inte ska fastna för länge i det måste man ibland hjälpa dem med momentet så att de kommer vidare och inte ger upp. Man får helt enkelt tänka ur ett längre perspektiv och att de så småningom kan automatisera det.

Så klart är det den som behöver anpassningar av olika slag som egentligen behöver träningen mest och då hänger det mycket på lust, kämparvilja och energi om man ska komma vidare i sitt arbete. Som lärare är det utmanande att hitta rätt nivå för de elever som har svårigheter, så att de inte kastar in handduken och ger upp. Det är en balansgång att få dem att kämpa vidare, träna och göra om, utan att för den skull döda lusten. Nyckeln till det tycker jag är att ha en dialog med eleverna och framförallt en relation, men ibland får man också ge lite stödhjälp, kanske hjälpa till att rätta till något som blev fel, för att eleven ska orka och inte ge upp. Vikten av att ha en relation är också avgörande för att få ordning på de elever som är oroliga i slöjdsalen. Det är svårt att bygga en relation, för man träffas bara en gång i veckan och har väldigt lite tid för varje elev, men inte omöjligt. Man får verkligen inte underskatta vikten av att heja på alla, ge den där blinkningen, dunken i ryggen eller tummen upp. Sen bjuder vissa elever mer eller mindre motstånd och i svåra fall där eleven ändå inte lugnar ner sig tycker jag det är jättebra att samarbeta med klasslärare och föräldrar för att förändra elevens beteende.

Att hjälpa de elever som behöver anpassningar, och de är inte få, och samtidigt hinna hjälpa och stimulera övriga elever är en av yrkets största utmaningar. En slöjdlektion är 80 minuter och om vi räknar bort genomgång och slutstädning återstår 60 minuter för eleven att jobba på. Om då slöjdgruppen består av 18 elever blir det endast drygt tre minuter som jag kan hjälpa och stödja var och en av dem. Många gånger är då räddningen att det finns en extra person med i salen, en elevstödjare som kan hjälpa till med en del av anpassningarna. För det mesta är man själv vilket gör att man många gånger känner sig helt otillräcklig under lektionen. Men samtidigt är arbetet med att få alla att göra bra resultat i slöjden också en av de faktorer som är det bästa, mest givande och utvecklande med yrket.

Hulda och Otto - om slöjd Kristina Jönsson Nuszkowski Kristina.Jonsson-Nuszkowski@vaxjo.se Teleborg Centrum PUBLICERAT: 2020-12-22

Detta är Pedagog Växjö

Pedagog Växjö är en sajt för oss och av oss som jobbar i någon av Växjö kommuns kommunala eller fristående verksamheter för barn och unga. Här delar vi med oss av vårt eget arbete, inspireras av varandra, hittar nyheter och växer i våra uppdrag. Innehållet byggs upp av oss alla tillsammans.

Här hittar du oss

Länk till Växjö kommuns hemsida