Sök
Translate

Use Google to translate this website

DELA

Kollegor sökes

Ni slöjdlärare har kanske sett dem, de där inläggen som ger oss en liten klump i magen? De desperata ropen från slöjdlärare i Facebookgrupperna “Nationellt centrum för slöjdutbildning” eller “Textillärarna”. Inläggen från den lärare som är kvar på arbetsplatsen, efter att platsannonsen på ämneskollegans tjänst publicerats, och ingen eller bara någon, sökt jobbet.

En önskelista med ordet slöjdkollegor som nummer ett på listan.

Den kvarvarande slöjdläraren på arbetsplatsen försöker desperat att locka med nyrenoverade lokaler, härliga maskiner och inte minst sig själv. Allt med förhoppningen att i första hand få en behörig kollega, i andra hand någon som har gått någon trä- eller textilutbildning och i tredje hand någon som åtminstone vet hur slöjd stavas.

Jag har försökt undersöka hur det ser ut i Växjö kommun med tillgång på slöjdlärare. Enligt de uppgifter jag fått från personalavdelningen, med brasklappen att någon kan saknas i statistiken, arbetar 55 personer med slöjd i skolan.

Men nästan en tredjedel (29 procent av 55) saknar både behörighet för ämnet och legitimation. Resterande personer har visserligen lärarlegitimation, i annat ämne, men är inte utbildade i slöjd och därmed inte behöriga.

Naturligtvis betyder det inte att personer som saknar behörighet i ämnet slöjd inte har kompetens för slöjd, eftersom de kan ha erfarenheter från yrkeslivet, gått folkhögskoleutbildningar eller ha ett djupt intresse av hantverk. Men man kan ändå inte komma ifrån att mer än hälften av dagens slöjdlärare i kommunen inte har adekvat utbildning för sitt uppdrag eller utbildning i att bedöma och sätta betyg, vilket är ett myndighetsuppdrag.

Lika bedrövligt ser antalet sökande ut till de slöjdlärartjänster som utlysts under 2020 i Växjö kommun. Av de 13 tjänster som hittills varit ute i år var det fyra tjänster som inte hade någon legitimerad slöjdlärare som sökande. Övriga en, eller på sin höjd två, legitimerade lärare som sökte.

Det jag skulle vilja lyfta, genom det här inlägget, är vad man skulle kunna göra för att förbättra den här situationen. Att det finns en lärarbrist, inte bara i slöjdämnet, är något som de flesta är medvetna om, det är inget man kan blunda för eller låtsas som att det inte finns. Det finns inte heller någon utsikt till förbättring inom snart framtid. Enligt en rapport från SCB 2019länk till annan webbplats är prognosen att det 2033 kommer att behövas 45000 lärare och förskollärare.

Som jag ser det behövs det att man på lokal nivå sätter sig ner och tar en funderare kring hur man kan få upp kompetensen inom den slöjdlärarkår som finns. Om man inte kan rekrytera lärare med behörighet och legitimation borde det finnas rutiner för att se till att den man anställer utbildas till den kompetens som yrket kräver. Varje gång någon person utan behörighet och legitimation anställs borde alltså någon slags lampa tändas och ett handlingsschema träda i kraft för att ge personen den kompetens som krävs för att undervisa i ämnet och sätta betyg.

Tyvärr upplever jag att det inte är så, många gånger hamnar kompetensbehovet i knäet på den behöriga läraren som redan arbetar på skolan, och därav de desperata inläggen på sociala medier när sökanden till tjänsten saknas. Vi vet alla vad det innebär. För inom ordinarie tjänst ska man alltså utbilda sin nya kollega, förklara läroplanens delar och innehåll, visa hur man gör pedagogiska planeringar, berätta hur bedömning går till och så vidare.

Den senaste nationella utvärderingen av ämnet slöjd gjordes 2013 Slöjd i grundskolan - nationell utvärdering i slöjd (NÄU13).länk till annan webbplats Den visade att åtta av tio slöjdlärare var mycket angelägna om att få kompetensutveckling i bedömning och betygssättning i slöjd samt i de kunskapsområden som var nya i den senaste läroplanen, slöjdens estetiska och kulturella uttrycksformer. Utvärderingen visade även på att det fanns ett behov av att träffa kollegor från andra skolenheter för att nå likvärdighet i bedömningsfrågor. Slöjdlärarkåren önskar kompetens men för att öka den behöver de träffa andra, för på den egna skolan är man oftast bara två kollegor.

Just nu ingår jag i en grupp med högstadielärare som, i stort sett på eget initiativ men med samtycke av våra rektorer, träffas för att diskutera vårt ämne. Det är dock inte alla slöjdlärare från de olika 7-9-skolorna som deltar. Som jag ser det är de här tillfällena, rätt utnyttjade, värdefulla möten för kompetensutveckling. Det skulle dock vara önskvärt, att det från centralt håll, uttrycktes att det är viktigt att vi träffas och att någon, kanske en förstelärare i slöjd, stod för en övergripande planering av innehåll, studiedagar, föreläsare, samarbete med universitet osv.

Hur vi ska locka fler som vill bli lärare/slöjdlärare är en annan fråga. Men varför inte på allvar börja kompetensutveckla det vi har?

Hulda och Otto - om slöjd Kristina Jönsson Nuszkowski kristina.j-nuszkowski@vaxjo.se Teleborg Centrum PUBLICERAT: 2020-09-21

Detta är Pedagog Växjö

Pedagog Växjö är en sajt för oss och av oss som jobbar i någon av Växjö kommuns kommunala eller fristående verksamheter för barn och unga. Här delar vi med oss av vårt eget arbete, inspireras av varandra, hittar nyheter och växer i våra uppdrag. Innehållet byggs upp av oss alla tillsammans.

Här hittar du oss

Länk till Växjö kommuns hemsida