Tillsammans skapar vi något fint

Alla strålande stjärnor, stora som små, riktar jag mig till nu när en termin slutar och ett nytt år så småningom ska ta vid.

Det blir så lätt, så fint, rörande, ja allt på samma gång.
Nämligen att fångas av barnens känslor. Deras glädje, oro och allt däremellan.
Idag när jag fick förmånen, igen.
Att knäppa knappar på luciaklänningar. Klistra stjärnor på strutar.
Knyta glitter och möta blickar.
Av förväntan. Av Nervositet.
Små händer som pillade på ryggen: ”Vill du hjälpa mig med...”
Att sedan ta ett kliv ut.
Slå sig ner i mörker och se ett ljus komma in.
Redan då tog mitt hjärta dubbla slag, Tårarna trycker bakom ögonen.
Klumpen i magen.
Då tänker jag inte på tända ljus.
Utan barnens ljus.
Fina barn som tillsammans kliver in. De kliver in som sin egen stjärna.
Stjärnögon som lyser, tillsammans i sitt sammanhang.
Så starkt.
Tillsammans skapas något fint.
Den finaste stjärnhimlen.
Tänk så viktigt det är.
Att alla ska få lysa för den vi är.
Det är då vi skapar något stort.
Något som lyser mer än något annat.
Framtid. Glädje. Hopp.
Tilltro till varandra.
Det bästa är att ha ett jobb där jag får göra detta.
Varje dag får jag möta barn och ungdomar. Just denna dag i ett luciatåg.
Äta pepparkakor och torka smulor från borden.
Se barn växa i sig själva och se stoltheten i ögonen.
Möta blickar av förväntan.
Några som gärna ville sitta nära i stället för att delta bland de andra.
Ändå, att vara ett sammanhang och växa tillsammans, oavsett vad.
Hoppas ni haft en fin Lucia och önskar er den finaste juletiden.
Varje stjärna, varje barn, varje vuxen.
Tillsammans bildar vi något fint.
En stjärnhimmel.

Var rädd om dig och varandra.

Kram Sandra